Igår skrev jag och flera andra bloggare inlägg med ursprung i den artikel som SvD
publicerat beträffande sociala medier. Det visade sig vid en granskning att av våra folkvalda är det bara ett fåtal som använder sig av sociala medier på annat sätt än som en megafon för det egna budskapet.
Idag följer SvD upp med ännu en
artikel som visar att de som har mest inflytande på nätet är inte våra toppolitiker utan istället de som engagerar sig på en lägre nivå eller de som inte är aktiva inom något politiskt parti. Jag tror att anledningen till att det förhåller sig så är flera.
För det första. Toppolitikerna har inte tid. De har fullspäckade scheman och hinner inte blogga, och framför allt om dom bloggar hinner dom inte svara på läsarnas kommentarer och dialogen uteblir. En smart minister hade anställt en person som kommunicerade med väljarna enbart på nätet men det lär nog tyvärr dröja innan detta blir en självklarhet. Och de som sitter på mest makt har redan sin plattform. De vill behålla makten, helst utan att
kommunicera med väljarna och historien visar att de inte behöver möta väljarna för att ha kvar sin position vilket leder till att det är väldigt osannolikt att de skulle ändra sitt beteende. Detta kommer att bli ödedigert i framtiden och de politiker som har makten idag kommer successivt bytas ut mot de som förstår hur de nya medierna fungerar och att de är en förutsättning för att driva politiska frågor i framtiden.
För det andra. Gräsrötterna har mer tid. De har tid att kommunicera med andra på nätet. De har ofta inte heller samma typ av plattform att klamra sig fast vid och ett öppet samtal med andra på nätet blir intressant. De ser nämligen möjligheten att skapa sig en plattform just genom att göra det som partitopparna inte gör.
För det tredje. Mängder av
människor som är aktiva på nätet vill inte vara med i ett politiskt parti. De inser att det ska kokas otroligt mycket kaffe, man måste sitta av mängder med långa mötet för att eventuellt till slut bli belönad och få ett uppdrag. Många idag är inte intresserade av detta, de inser att de kan påverka utan att gå den traditionella vägen. Man behöver inte vara journalist, ledarskribent eller folkvald för att förändra något. Det räcker med att vara uthållig i sitt bloggande, skriva något som andra vill läsa och kommunicera med andra. Då är man plötsligt en spelare i det nya spel som etablissemanget väljer att inte delta i.
En person som har lyckats mycket bra med detta och som andra förtroendevalda kan låta sig inspireras av är
Kent Persson som jag även skrev om igår. Han tar sig tid att svara på sina läsares kommentarer och under 2009 hade han fått 8000 kommentarer.
Peter Andersson är också en bloggare som tar sig tid att kommunicera med sina läsare. Eftersom jag är folkpartist vill jag även endorsa
Mark Klamberg vars blogg har blivit väldigt inflytelserik just på grund samma anledning.
Det är onekligen en spännande tid för politiskt engagemang vi lever i och som sagt, det blir intressant att se vilka partier som är framtidens vinnare.
Läs vad andra bloggare tycker:
Annika Beijbom och
Sagor från livbåten.
Inlägg
