Stockholm pride...

Förra året var jag helt utmattad efter pride. Tänkte "Aldrig mer..".. Men nu sitter jag här igen och tycker det ska bli roligt. Det är faktiskt fantastiskt. En gång om året kan vi hbt-personer känna att vi är i majoritet. Vi kan hålla de vi älskar i handen utan att bli utsatta för hånfulla blickar. Vi kan känna en gemenskap som vi aldrig annars får känna. Det är något stort.

Många säger att pridefestivalen har blivit för stor, för kommersiell. Kanske sant, men vad är alternativet? Att vi inte visar att vi finns? Att vi försöker stöpa oss i en form som gör att ni heterosexuella tycker vi är käcka och gulliga? Nej, i så fall ser jag hellre att läderbögar, truckflator och blyga smygisar från landet enas i en exstatisk veckolång fest.

Jag tror att årets pridefirande blir jättebra för jag känner Claes Nyberg sóm är ordförande för Stockholm pride. Och jag är ytligt bekant med Anders Wallner som också sitter i styrelsen. Dessa två personer är otroligt kompetenta och jag är övertygad om att de har målmedvetna människor omkring sig.

Och missa inte paraden. Vi VILL att ni som inte är hbt ska gå med så vi kan känna att vi alla har samma värde. Vi vill inte känna oss som djuren i en djurpark. Om ni vill se paraden så gå med när slutet närmar sig. Då missar ni inget och får även uppleva den galna känslan att gå upp längs med Hornsgatan från Slussen när tusentals människor skriker och applåderar för just DIG.

Och till sist. Missa inte Liberatis och HBT-liberalernas seminarium på onsdagen om HBT-kampen efter könsneutralt äktenskap. Jag tror det kommer att bli riktigt bra.