Vilka stridsfrågor avgör valet?

SvD räknar idag upp tre stridsfrågor som dom tror kommer att vara avgörande för utgången av valet i september. Utifrån dessa tycker jag det är intressant att se vilken retorik de rödgröna har använt sig av hittills för att smutskasta Alliansregeringen.

För det första.
Utanförskapet. Under Göran Perssons sista tid fanns det 1,5 miljoner svenskar i utansförskap. Att Persson ignorerade arbetslösheten och utanförskapet i valrörelsen blev hans fall. De rödgröna menar nu att fler människor är i utanförskap än under deras tid vid makten. Alliansen hävdar korrekt att utanförskapet har minskat, det är färre människor idag som är sjukskrivna och färre förtidspensionärer. Att många människor är arbetslösa under den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet borde även den mest hårdnackade vänsterpartist förstå. Så utvecklingen går åt rätt håll, trots ekonomisk kris. De rödgröna vill såklart inte konstatera detta faktum utan skriker om att Alliansens politik är orättvis och skapar djupare klyftor.

För det andra.
Jobbskatteavdraget. Alla företagare ser det självklara sambandet mellan skattetryck och möjlighet att utveckla ett företag och att anställa fler människor. Ju mer pengar du har över att spendera ju mer kan du satsa på ditt företag. Ju mer pengar människor får i sina plånböcker ju mer konsumerar dom det skapas mer mervärde genom mer jobb och mer nystartade företag. Socialdemokraterna kan inte, eller snarare vill inte, förstå dessa enklaste av samband. Peter Fredriksson, general direktör på Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering bekräftar såklart detta. Han påpekar också klokt att politiken är det inget fel på utan det är finanskrisen som gjort att antalet jobb minskat. De rödgröna gormar åter och åter igen om att låga skatter inte skapar mer jobb utan att låga skatter skapar ett större utanförskap. Hur kan människor som får mer pengar i plånboken bli mer utsatta? Hur kan människor egenmakt vara ett hot? Alliansens politik gör att fler människor kan ansvara för sina egna liv och inte vara beroende av passiviserande bidragssystem.

För det tredje.
Statsfinanserna. Alla har förstått att Anders Borg är en av de smartaste personerna som sitter i regeringen. Inte många hinner med i hans tankebanor. Jag är otroligt tacksam över att vi haft en klok, eftertänksam finansminister under den kris som varit och fortfarande pågår. En ideologiskt styrd socialdemokrat som finansminister de senaste tre åren skulle varit en katastrof för Sverige. Hur ser det då ut? Sossarna, framför allt Mona Sahlin, anklagar Borg för att inte ha ordning på finanserna. Visst är det roligt att detta kommer från en person som inte kan hade hundratals obetalda p-böter och som inte kunde se skillnad på sitt eget kreditkort och sitt hennes arbetsgivares (dvs skattebetalarnas) kort när hon shoppade loss. Men åter till ämnet. Vad säger experterna? Hans Lindberg, genraldirektör på Ekonomistyrningsverket: "De offentliga finanserna är sunda. Försvagningen mellan 2008 och 2010 är till stora delar följd av lågkonjunkturen..."

Sammanfattningsvis kan man konstatera att den rödgröna rörans retorik om att Alliansen slår på dom svaga, sänker skatterna för dom rika och att Anders Borg inte kan sköta ekonomin är rent struntprat. Sverige har klarat sig bättre än många andra länder, just tack vara Alliansens politik. Många ser igenom detta, men tyvärr är det för många människor som inte ser helheten utan ser det dom vill se. Många är inte pragmatiska utan låter känslorna styra utan någon kontakt med verkligheten. Detta kan, om olyckan är framme och de rödgröna vinner valet, bli förödande för Sveriges framtid.

Läs vad andra bloggar tycker: Rasmus Jonlund, Stefan Olsson, Kent Persson och Mats Persson.