måndag 1 februari 2010
Angående gårdagens partiledardebatt...
Min korta analys av partiledardebatten.
Jag tyckte debatten igår var allmänt tråkig. Man slogs med statistik och man pratade mest om vad motståndaren gör för fel och vad som kommer att göras fel om det andra blocket kommer till makten. Vad hände med Sveriges framtid? Lite visioner om hur vi ska klara oss i följderna av den djupaste krisen sen 1930-talet vore på sin plats. När det gäller att visa upp en enad fasad anser jag att Alliansen klarade sig bättre, de är enade jämfört med det påtvingade samarbetet till vänster. Jag tycker att Alliansen har den politik som är bäst för Sverige. Ett Sverige fungerar inte om de rödgröna chockhöjer skatterna för att satsa på offentlig sektor. Det skulle göra att vi återvänder till det bidragssamhälle som svenska folket var så trött på och röstade bort för tre år sedan.
Att däremot, som Alliansen har förstått, att låta människor behålla mer pengar, underlätta för företagarna och komma till rätta med problemen i den skola som socialdemokraterna under år av ”omhändertagande”-mentalitet och likformighet har förstört är väldigt positivt för vårt land.
Göran Hägglund.
Tydlig och bra men börjar ofta meningen med ”Jag tror att….” Låter inte särskilt övertygande.
Maud Olofsson.
Är bäst när hon är indignerad och får det där uttrycket i ansiktet som visar att den hon pratar med inte lever alls i samma verklighet. Hon låter uppriktigt upprörd vilket jag tycker är bra.
Fredrik Reinfelt.
Väldigt påläst och allvarlig. Vill vara statsmannalik, den store ledaren. Gav ett stabilt och allvarligt intryck.
Jan Björklund.
Rak och tydlig och tog som vanligt ner debatten på en nivå så att även en icke politiskt engagerad människa orkar lyssna. Han berättar korta effektiva historier som folk kommer ihåg.
Peter Eriksson.
Killen är kompetent och har ett starkt patos men kan ingen säga åt honom att sluta komma med fula retoriska angrepp. Han måste också låta mindre som en gnällig farbror. Och Alliansen har satsat på infrastruktur och miljövänliga alternativ det som MPs företrädare säger att dom inte gör. Det känns om Eriksson populistiskt hoppas att svenska folket inte har koll och att MP tänker surfa på denna okunskap och ”tänk på miljön-snacket” fram till valet.
Mona Sahlin.
Ja, hon verkade pressad. Hon vet att hon inte är populär och det syns. Hon vill låta självsäker men låter osäker. Jag tror inte på henne när hon säger att de rödgröna ska komma med gemensamma förslag. Jag förstår inte hur någon tror att de tre partierna på vänstersidan ska kunna samarbeta och komma med bättre lösningar för Sverige än Allianspartierna.
Lars Ohly.
Tog till den darrande pastorsliknande stämman när han berättade att hans vän hade dött i cancer och på något sätt skulle detta vara Alliansens fel. Fungerade inte alls. Han måste nog gå några år på scenskola om han ska få fram sitt budskap med den metoden. Det mest fascinerande med Ohly är hans totala brist på verklighetsförankring och hans totala ideologiska skygglappar. Att planekonomi och kommunism inte har fungerat någonstans i hela världen har gått honom fullständigt förbi. Tack och lov har svenska folket förstått det här och därför faller Ohlys budskap om en rättvisare värld platt till marken. Det måste vara en plåga för de båda språkrören och Mona Sahlin att tvingas låtsa att man vill ha med Ohly i samma båt...
Ser fram emot att följa utvecklingen. Jag är övertygad om att Alliansen stärkte sina kort bland svenska folket efter gårdagens debatt.
Per Altenberg skriver också om debatten. Kent Persson likaså.
Andra bloggare: Linnea Darell, Jonssons funderingar, Carina Boberg, Rasmus Jonlund, Mathias Sundin, Christer Sörliden och Per Ankersjö.
Etiketter:
Alliansen,
de rödgröna,
Jan Björklund,
Partiledardebattat
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej Seved!
Jag håller helt med din analys.
Man kan ju bara "fantisera" vad som skulle kunna hända om oppositionen vinner och Ohly får någon viktig ministerpost. Vill inte ens tänka tanken.
Som akademiskt skolad inom statsvetenskapen så ser man ju igenom den politiska retoriken ganska enkelt. Ekonomi där vinner ju alliansen hur lätt som helst.
Det är ju som så att man kan inte som oppositionen lova "allt åt alla". Det skall bli mycket intressant att följa fortsättningen och hur de tänker finansiera alla sina löften.
Det blir väl som under förra perioden med Socialdemokraterna låna pengar och höja skatterna.
Det är ju bättre som alliansen gör att sänka skatten för de som arbetar, det ger ju mer i plånboken.
Problemet som man dock inte får glömma bort är vad som händer med de som aktivt söker jobb , men som blir bortsorterade/utsorterade överallt där de söker jobb.
Tyvärr finns det sådana här fall i dagens Sverige.
Själv har jag mycket kontakt med nyutexaminerade akademiker inom de samhällsvetenskapliga disciplinerna och de berättar för mig att det spelar ingen roll hur aktiva de är, deras jobbansökningar sorteras bort direkt överallt. Jag har också hört att många har haft det så här väldigt länge då de började söka långt innan sin examen och att de funderar på hur de skall klara sin fortsatta existens. Många berättar också för mig att de heller inte får försörjningsstöd trots att de aktivt söker jobb och inte får några jobb, och därmed anser sig berättigade till försörjningsstöd.
Jag kan hålla med dem om att det är svårt och jag brukar rekommendera dem att istället fundera över att utvandra från Sverige. Jag brukar visa för de som är intresserade att Monster.com finns och där finns det Entry Level jobs som de kan söka, men att dessa är i Amerika och Kanada.
Tyvärr finns inte något liknande i Sverige. Ungdomarna som idag är arbetslösa skulle vinna väldigt mycket på att det fanns sådana här Entry Level Jobs.
De som söker jobb, men som hela tiden hamnar bland de som sorteras bort måste ju få professionell hjälp även om hjälpen inte finns att få i Sverige. Jag menar det är ju bättre att de då vänder sig till Monster.com för hjälp, för Arbetsförmedlingen kan inget göra för dessa personer.
Våra politiker är dåliga på att lyssna och bry sig om ungdomarnas situation då de själva aldrig varit i de utsatta ungdomarnas situation. Så politikerna, åtminstone en del av dem har svårt att förstå vad de här människorna lever med och att dessa ungdomars situation är en helt annan verklighet än vad majoriteten av folket lever med.
Jag tror det är viktigt att vi vågar ta upp och diskutera just hur det är att konstant bli bortsorterad överallt där man söker jobb och hur människan bryts ned av att aldrig få chansen någonstans.
Det finns mycket att göra för att förbättra Sverige.
Mvh
Mikael
Skicka en kommentar