onsdag 16 juni 2010

Maria Wetterstrands tomma ord...

I partiledardebatten idag påstår Maria Wetterstrand att otrygghet inte skapar jobb men trygghet skapar jobb. Och det är lätt att välja mellan otrygghet och trygghet. Men hur höjda skatter skapar trygghet och mer jobb är inget Wetterstrand diskuterar vidare. Jag misstänker att många väljare skulle vilja ha en förklaring.

Det är tröttsamt att gång på gång se den grönröda röran gång på gång demonisera Alliansen och kritisera oss för att skapa otrygghet. Alliansen står för arbetslinjen, det vill säga det ska löna sig att arbeta och alla som kan ska arbeta efter egen förmåga. Hur kan detta vara orättvist? Alliansens politik gör att fler bidrar till sin egen försörjning vilket är en förutsättning för att vi ska klara framtidens utmaningar. Vad är problemet? Vad har ni grönröda själva för förslag? Ni accepterar 68 miljarder av 71 miljarder skattesänkningar och samtidigt tjatar ni om att Alliansens politik slår mot dom svaga? Kan ni grönröda inte komma med något själv? Är allt ni har tom tröttsam retorik?

Tack och lov har svenska folket redan genomskådat de rödgröna och jag kommer att bli väldigt förvånad om Alliansen inte vinner valet om tre månader med en jordskredsseger.

Läs gärna Camilla Erikssons retoriska analys av Fredrik Reinfelds inlägg i debatten här.

Rasmus Jonlund bloggar också om partiledardebatten.

2 kommentarer:

Mikael sa...

Hej Seved!

Man får ta dessa partiledardebatter med en "nypa salt", för det är mest "spel för galleriet". Det är som en boxningsring där två antagonister ger sig på varandra. Här är det dock ord istället för knytnävar.

När det gäller arbetslinjen så måste man dock vara ödmjuk och inse hur verkligheten ser ut.

Det är stenhård konkurrens om alla jobb, och det märks när man läser SACO rapporten "Unga akademikers arbetslöshet och etableringsproblem".

Men, detta problem har ju inte med alliansen att göra. Problemet beror på att vi har en lång tradition av massutbildning av människor utan att vi har funderat över om det finns något behov av dessa kunskaper och denna kompetens på arbetsmarknaden.

Frågan man bör fundera över är:

"Vad händer ekonomiskt och psykiskt med de personer som inte släpps in på arbetsmarknaden trots att de försöker och som på grund av det borttagna studerandevillkoret är helt i händerna på socialen.

I allra värsta fall är de helt i händerna på kyrkan och välgörenhetsorganisationerna för sin överlevnad.

Detta har oppositionen förstått, då jag läst någonstans att de vill återinföra studerandevillkoret som en riktig omställningsförsäkring.

Personligen tar jag inte ställning till någon sida i politiken eftersom jag håller mig borta ifrån det.

Som unga akademiker håller jag mig till vetenskapen och använder min kunskap för att bevaka och analysera hur man jobbar med tex frågan om undomsarbetslöshet i olika länder eftersom jag förutom examen i statsvetenskap också har specialutbildning inom Omvärldsanalys/omvärldsbevakning. Det kallas ibland för (underrättelseanalys/Intelligence analysis).

Jag har under en längre tid bevakat bland annat Nordamerika, och Australien där de har intressanta sätt att arbeta med dessa frågor. Jag bevakar också den politiska kommunikationen och
hur politiska ledare resonerar och presenterar sin politik.

Men, vad gäller valet här hemma i Sverige så tror jag det kommer att bli spännande hela vägen fram till valdagen. Får bara hoppas att det inte blir någon mer smutskastning från någon sida i politiken, för det är rätt så trist när människor ägnar sig åt smutskastning istället för att tala om innehållet i politiken och vad de vill göra.

Så det blir som vanligt väljarna som på valdagen får säga sitt då vi har demokrati i Sverige.

Du kanske känner igen mitt efternamn när du ser det. Det beror på att vi gick på högstadiet samtidigt på Lerbäcksskolan i Lund. Till och med i paralellklasser till varandra hela vägen från årskurs 7 till årskurs 9.

Lycka till med ditt politiska arbete!

Mvh

Mikael

Seved Monke sa...

Hej!

Tack för kommentar.

Jag håller med dig, det är inte så enkelt som det låter i partiledardebatter.

Självklart ska de som hamnar utanför arbetsmarknaden få stöd. Men vad hjälpte det människor att bli förtidspensionerade och långtidssjukskrivna vilket var norm under sossestyret de senaste 12 åren. Sjukskrivningarna har halverats under Alliansen. Alla dessa människor kan inte har varit sjuka, det blir väldigt tydligt nu. Det var ett systemfel som vi var tvugna att åtgärda för att klara framtiden.

I all hast!

Seved