tisdag 16 november 2010

Socialdemokratins kris har bara börjat...

Har inte bloggat sedan dagarna innan valet. Fick nog en överdos av politik. Mitt mål var att bidra till att Alliansen vann en andra gång och när valsegern var i hamn kändes det som om jag inte hade så mycket mer att skriva om.

Men nu när jag läser om turerna efter Sahlins avgång kan jag inte låta bli. Det som jag blir mest förundrad över är att man inom socialdemokratin inte förstår att det är politiken det är fel på. Det spelar ingen roll vem som leder S om man inte omprövar politiken. Man kommer aldrig att vinna medelklassen med den retoriken man använder sig av om klasskamp och orättvisor. Och ska man ha en chans att återfå svenska folkets förtroende måste man ha visioner för framtiden, något som S totalt saknar. Det känns det som om S har fastnat i en svunnen storhetstid och inget tyder på att de kommer att ta sig ur denna förlamning.

Och det spekuleras om att Per Nuder eller Thomas Östros ska efterträda Sahlin. I så fall så kommer S få under 20 procent av väljarstödet i nästa val...

3 kommentarer:

Anonym sa...

Sossarna håller hönsgård nu. Det ger ju ingenting: ju fler kockar... Läget kräver LEDARSKAP och inte "samråd"!

Jag vill för min del se Veronica Palm som Mona Sahlins efterträdare. Hon är den i gänget som verkligen KÄMPAT för välfärden mot attackerna från en samvetslös regering. Som ekonomiskt sakkunnig ansluter jag mig dessutom till en vänsterlinje, av följande exakta skäl: alliansen driver en kraftigt externt inflationsdrivande politik, som kan bli direkt ödesdiger, då den gör det rationellt att slösa och skuldsätta sig inför risken att bli långtidssjuk eller arbetslös och förlora alltihop när man blir utförsäktad. På så sätt görs ett slags samsonoptionens desperadoincitament till makroekonomisk drivkraft vars effekter Stefan Ingves redan noterat utan att utala sig om orsaken. Initialt får vi en kraftig konjunkturstimulans - och på sikt en bubbla kombinerad med obotlig kostnadsinflation. En tilltagande global knapphet på råvaror begränsar utsikterna för expansiv penningpolitik (och finanspolitik) vilket äventyrar framtida export för oss och Tyskland och spär på riskerna i framtiden. Jag delar Riksbankens oro och min prognos på låt oss säga två tre års sikt och framåt är mycket dyster.

Seved Monke Ajneståhl sa...

Hej!

Jag tror Veronica S skulle vara ett sänke för S. Hon är för mycket vänster. Ska S bli större än 25 procent i nästa val måste de vinna mittenväljare och det gör man inte genom att vara emot RUT och skattesänkningar.

Och sen kan jag slå vad om att det inte blir en kvinna denna gång. Nej, det blir en gråsosse som kan vara både vänster- och högerfalangen inom S till lags.

Mvh

Seved

Anonym sa...

Ur munnen på Veronica Palm flyter gamla floskler av grövsta sort. Hur skulle hon kunna leda Sveriges arbetarklass. Problemet är att SAP helt har tappat kontakten med den verkligheten, som arbetarklassen lever i.
När Mona S. behövde stöd under valkampen, skickade man fram två av de verkliga girigbukarna, Göran Persson och Wanja Lundby-Wedin, som båda dribblat med sina skyhöga ersättningar av olika slag för att komma undan skatt. Inte är det underligt om vår lågavlönade vårdpersonal sviker SAP, när de ser SAP representeras av Wanja L-W.