I somras var jag och hälsade på min 101-åriga morfar. Han är bonde och har alltid bott på landet. När jag var hos honom slog det mig hur vår syn på konsumtion har förändrats på bara några generationer. Min morfars osthyvel är från 60-talet. Hans termosar också. Han sover fortfarande i en av de sängar som han och min mormor köpte när dom hade gift sig 1928. När jag har frågat honom om han inte skulle vilja köpa nytt porslin tittar han frågande på mig och undrar varför: han har ju porslin som fungerar och allt han behöver. Ibland när jag är på Ikea slår det mig också hur vi uppmanas till att hela tiden köpa nytt. Det är ju ändå så billigt. Släng ut soffan efter några år, du får ju en ny för några tusenlappar. H & M är också ett företag som uppmanar till nya köp hela tiden, en skjorta kostar ju bara några hundralappar. Frågan man ställer sig hur bra det är för vår miljö att ständigt uppdatera våra hem och garderober? Vilket pris är det egentligen vi betalar? Vad kostar transporterna av alla möbler? Hur mycket växthusgaser har släppts ut för att jag ska kunna ha på mig den där skjortan en kväll? Missförstå mig inte nu, jag tror att en global marknad med frihandel gör att länder kan växa och bli rikare, men ibland kanske vi borde tänka oss för om vi verkligen behöver allt vi samlar på oss.

Stundtals när jag pratar miljöhot i min umgängeskrets märker jag att många tycker att det inte spelar så stor roll vad den enskilde individen gör. Det är ju så lite i det stora hela. Men egentligen är det inte så mycket som behövs för att göra en insats. Att köpa en lågenergilampa är inte jobbigare än att köpa en vanlig glödlampa. Tvärtom så håller den mycket längre och du slippar köpa så ofta. En win-win-situation både för en själv och miljön.
Jag möter också inställning att staten borde göra mer. Visst är det så, men det har redan införts en del förändringar, goda exempel i Stockholm är att miljöklassade bilar är befriade från trängsel skatt och får gratis parkering. Detta har gjort att försäljningen av etanolbilar har skjutit i höjden. Så de som bestämmer gör en hel del för att miljön ska bli bättre. Vi som inte sitter i maktställning kan dra vårt strå till stacken också. Och som man säger, många bäckar små…