Jan, IPRED och ungdomsförbunden

Jan Giullo säger det som alla tänker. Att ett fåtal skriker allt vad dom kan för att få folk att tro att det finns ett massivt motstånd mot IPRED. Du kan läsa hans artikel i Aftonbladet här

Som jag sagt tidigare så är jag övertygad om att folk vill göra rätt för sig. Dom allra flesta förstår att de som skapar någon måste kunna få betalt. Annars kommer vi inte ha personer som skapar kultur. Ingen kan försörja sig på att jobba gratis och det säger sig självt att utbudet kommer att minska om inte de som gjort arbetet har någon möjlighet att få betalt för det som de skapat.

Att alla ungdomsförbund hakar på och säger att IPRED är något dumt är tråkigt men föga förvånande. Dels ligger det i ungdomsförbundens natur att ifrågasätta moderpartierna och dessutom drabbas de av flockbeteende som alla andra inom politiken. När MUF säger nej så vill LUF inte var sämre.

Det roliga är att se när deras representanter sen kommer in i riksdagen så blir det annat ljud i skällan. Då fogar de sig stenhårt efter partilinjen. Allt för att få behålla sin plats i nästa riksdagsval. Först skrika så du får uppmärksamhet i ungdomsförbunden, sen tiga still i församlingen. Att ingen ifrågasätter detta är lustigt. Sen tycker jag också det är fånigt att ungdomsförbundens ordförande hotar med avgång gång på gång men det är ingen som lämnar. Det hela blir ett skådesspel med ett löjes skimmer över sig. Det är fascinerade att se hur ungdomsförbunden seglar fram på den ideologiska kartan utan någon som helst kompass och det som räknas är att säga saker som hörs igenom mediabruset.

Å andra sidan är detta inte bara ett problem hos undomsförbunden utan genomsyrar alla politiska partier, att synas i media är viktigare än att behålla sin ideologiska kompass. Ett mer renodlat personval hade gjort att vi fick fler politiker som kunde följa sin egen övertygelse och inte var tvingade att följa partipiskan i alla frågor.