Mona och partiet

Mona Sahlin är ifrågasatt igen. Siffrorna för s går ner och det är hennes fel. På ett sätt tycker jag hon är en underhållande politiker. Hon har alltid svar på tal och får den där lätt insinuerande blicken i ögonen när hon debatterar. Och hon är en skicklig retoriker. Det är också underhållning på högsta nivå när hon kallar Alliansen politik för satanistisk. Redan en klassiker.
I Skånska Dablbladet debatteras det friskt om Sahlin kritiseras för att hon är kvinna. Alfamännen klarar inte av att styras av en kvinna och hon ska bort från makten, oavsett om det kostar dom ett förlorat val till. Då kan Nuder komma till igen. Personligen tror jag det skulle vara värre för socialdemokraterna om Nuder blev partiledare, han är inte sympatisk som Sahlin. Oavsett så har socialdemokraterna hamnat i en rävsax. Mona och miljöpartiets språkrör är ute i landet och allt dom får frågor om är när dom ska släppa in vänsterpartiet. Vänsterpartiet har fått ny energi och kan vara kaxiga. Sossarnas stöd sjunker och deras manövreringsutrymme blir mindre och mindre. Och vi kan konstatera att det kommer inte att gå att samarbeta med vänsterpartiet så länge dom inte kan vara överens om en gemensam budgetpolitik. Det blir spännande att se hur nästa opinionsmätning ser ut. Än så länge är det tyst i leden men sjunker siffrorna mer kommer kravet på Sahlins avgång som ett brev på posten. Och det är såklart manna från himmelen för regeringspartierna.