Dom sjungande Sverigedemokraterna.

SD sjunger kampsånger i hytten under sin resa till Lettland. Det är kul att sjunga när man är har tagit några öl säger partiets företrädare. Och att vi i SD berättar historier om somalier är ungefär som att dra en Norge-historia eller blondinskämt.

Och det vi pratar om till vardags skiljer sig inte från det som vanliga människor pratar om vid middagsbordet. Ursäkta mig alla Sverigedemokrater, men jag tycker det är tragiskt om era föräldrar drog rasistiska skämt vid middagsbordet under er uppväxt. Det förklarar för all del era ställningstaganden senare i livet men jag är glad över att mina föräldrar inte hatade muslimer, homosexuella, zigenare och alla andra grupper som ni uppfattar som paria.

Hur har ni tänkt när ni pratar om svenska värderingar? Är det era personliga värderingar som ska bestämma vad som är svenskt? Eller har ni en lista där era medlemmar kan kryssa för olika alternativ som ni sen sammanställer på demokratiskt vis. I så fall kan jag komma med lite förslag till denna:

Helgfylla, onekligen en svensk ritual.

Att resa med båt till ett grannland. Något som ni själva förkroppsligar. Att få sitta i hytten och sjunga rasistiska kampsånger med er partiledare måste vara höjden av lycka.

Pizza. Säg den Sverigedemokrat som inte har tryckt i sig en Calzone till den allsvenska fotbollsmatchen.

Kebab, en klassiker, förmodligen lika populär som en korv med mos, eller som man skulle sagt i Skåne, en svullen med dynga.

Rasism. För era medlemmar förmodligen inget problem, snarare ett krav.

Det svenska språket. Ni borde i samband med detta rekommendera era medlemmar att gå en kurs i rättstavning. Era medlemmars bloggar är fulla med stavfel. Eller tipsa dom om att det finns något som heter stavningskontroll.

Lycka till!