tisdag 5 januari 2010

Mer om sociala medier och det politiska landskapet...

Igår skrev jag och flera andra bloggare inlägg med ursprung i den artikel som SvD publicerat beträffande sociala medier. Det visade sig vid en granskning att av våra folkvalda är det bara ett fåtal som använder sig av sociala medier på annat sätt än som en megafon för det egna budskapet.

Idag följer SvD upp med ännu en artikel som visar att de som har mest inflytande på nätet är inte våra toppolitiker utan istället de som engagerar sig på en lägre nivå eller de som inte är aktiva inom något politiskt parti. Jag tror att anledningen till att det förhåller sig så är flera.

För det första. Toppolitikerna har inte tid. De har fullspäckade scheman och hinner inte blogga, och framför allt om dom bloggar hinner dom inte svara på läsarnas kommentarer och dialogen uteblir. En smart minister hade anställt en person som kommunicerade med väljarna enbart på nätet men det lär nog tyvärr dröja innan detta blir en självklarhet. Och de som sitter på mest makt har redan sin plattform. De vill behålla makten, helst utan att kommunicera med väljarna och historien visar att de inte behöver möta väljarna för att ha kvar sin position vilket leder till att det är väldigt osannolikt att de skulle ändra sitt beteende. Detta kommer att bli ödedigert i framtiden och de politiker som har makten idag kommer successivt bytas ut mot de som förstår hur de nya medierna fungerar och att de är en förutsättning för att driva politiska frågor i framtiden.

För det andra. Gräsrötterna har mer tid. De har tid att kommunicera med andra på nätet. De har ofta inte heller samma typ av plattform att klamra sig fast vid och ett öppet samtal med andra på nätet blir intressant. De ser nämligen möjligheten att skapa sig en plattform just genom att göra det som partitopparna inte gör.

För det tredje. Mängder av människor som är aktiva på nätet vill inte vara med i ett politiskt parti. De inser att det ska kokas otroligt mycket kaffe, man måste sitta av mängder med långa mötet för att eventuellt till slut bli belönad och få ett uppdrag. Många idag är inte intresserade av detta, de inser att de kan påverka utan att gå den traditionella vägen. Man behöver inte vara journalist, ledarskribent eller folkvald för att förändra något. Det räcker med att vara uthållig i sitt bloggande, skriva något som andra vill läsa och kommunicera med andra. Då är man plötsligt en spelare i det nya spel som etablissemanget väljer att inte delta i.

En person som har lyckats mycket bra med detta och som andra förtroendevalda kan låta sig inspireras av är Kent Persson som jag även skrev om igår. Han tar sig tid att svara på sina läsares kommentarer och under 2009 hade han fått 8000 kommentarer. Peter Andersson är också en bloggare som tar sig tid att kommunicera med sina läsare. Eftersom jag är folkpartist vill jag även endorsa Mark Klamberg vars blogg har blivit väldigt inflytelserik just på grund samma anledning.

Det är onekligen en spännande tid för politiskt engagemang vi lever i och som sagt, det blir intressant att se vilka partier som är framtidens vinnare.

Läs vad andra bloggare tycker: Annika Beijbom och Sagor från livbåten.

8 kommentarer:

Peter Andersson sa...

Tack för omnämnandet, Seved. Tror att du har en tanke som är viktig om att nätet och bloggen kan vara alternativ till traditionell aktivitet i ett parti. Men samtidgt måste partierna förändras så tex bloggandet blir lika (minst) accepterat som ex flygbladsutdelande eller kaffekokande. Där har vi en lång resa kvar att göra. Ibland väldigt lång...men nödvändig.

/Peter

Annika Beijbom sa...

Men du är ju ett enormt föredöme på det här området! Tack vare dig är det många fler som är på banan. Jag tycker mig mer och mer skönja en rädsla för "loss of control", alltså att äldre, oavsett parti, tror att man tappar greppet om man börjar arbeta horisontellt istället för stuprörsvägen.. Där har vi en del kvar att göra, isen bär och brister inte, den är ganska tjock vid det här laget..

/Annika

Norpan sa...

Var det inte Maud Olofsson som fick mycket kritik för att hon lät en assistent chatta i hennes namn? Tror du inte dialogen genom bloggen ska vara en personlig sådan, och absolut inte en kommunikation med en anställd till ministern? Men du kanske menade anställa någon för kommunikation på nätet mer genrellt?

Maria Byström sa...

ÅÅÅ, Marks blogg är ju så bra!!! Ska kika på in de andra :-)

Seved Monke sa...

Hej Peter,

Ja, jag håller med dig det är en lång bit kvar. Men samtidigt tror jag att förändringen kan komma snabbare än vad folk tror.

Mvh

Seved

Seved Monke sa...

Hej Annika,

Jag tror också att de som har en plattform idag känner sig obekväma med utvecklingen på internet. Det som är synd är att de inte ser fördelarna med att kunna nätverka så effektivt utan att träffas fysiskt. Varför inte se potentialen istället för att skygga för det som är främmande.

Och egentligen, vad är det som är så främmande? Det handlar om att kommunicera med väljarna? Vad är nytt med det? Problemet är, enligt mitt synsätt, att politiker har blivit distansierade från väljarna under många år och vill helst att det förblir så. Bland annat därför är dom rädda för internet.

Men både Peter, Kent, Mark och du själv Annika visar att det behöver inte vara så komplicerat.

Mvh

Seved

Seved Monke sa...

Hej Norpan!

Kritiken mot Maud var väl att man sa att det var hon som chattade när det inte var det. Om man skulle vara ärlig med att det sitter anställda och sköter kommunikationen på nätet tror jag folk skulle acceptera det. Politiker skriver ju inte sina egna tal eller sina egna artiklar...

Och partikanslierna skulla också kunna anställa folk bara för att prata om sin politik med väljarna på nätet. Som under valrörelsen, där man har anställda som svarar på frågor i telefon. Skulle man göra motsvarande på nätet, året runt, vågar jag slå vad om att det skulle skapa en livlig debatt.

Seved

Seved Monke sa...

Gör det Maria, jag blir inspirerad av både Peter och Kent, och deras bloggar är läsvärda. Även om de inte tillhör samma parti som jag... ;)

Mvh

Seved