Om FPs riksmöte i Västerås, sociala medier och sjunkande medlemsantal

I helgen var jag på Folkpartiets riksmöte. Stämningen var god, seminarierna var bra och talen lysande. Jag gick bland annat på två seminarium, om storytelling och sociala medier. Det sistnämnda hölls av Niki Westerberg och Martina Lind. Många av FPs medlemmar och är äldre och de vet inte riktigt hur de ska förhålla sig till sociala medier. De vill blogga, men tror att de tror att alla inlägga måste vara Augustprisnivå. Och de tycker att det är lite läskigt att så många via sociala medier kan läsa vad man gör. Jag tror mycket handlar om rädsla, folk är rädda för allt som är främmande.

Men det intressanta är att det behövs inte mycket för att inspirera folk att prova. Efter att Niki och Martina hade haft sitt briljanta föredrag skickade jag runt en lista som folk vill skriva på om de vill gå med i min Yahoogrupp Liberala bloggare. Mer än åtta av tio av deltagarna skrev upp sig på listan. Så det är inte att gräsrotspolitiker inte vill använda bloggar och andra sociala medier, många av dem vet helt enkelt inte hur man gör. Jag pratade om sociala medier för ett femtiotal kandidater på en kandidatutbildning för några helger sedan, om en vecka ska jag till Uppsala och senare i vår ska jag ha en genomgång för LUF. Det blir roligt, det finns ett extremt engagemang ute bland våra medlemmar och nästan alla vill bidra på sitt sätt på nätet i valrörelsen.

I morse hörde jag på nyheterna att alla partiers medlemsantal går ner. Värst är det för sossarna och moderaterna som har nedgångar på mer än 30 procent. FP klarar sig mindre dåligt, "bara" 14 procent av medlemmarna har lämnat partiet. MP är det enda parti som ökar. Jag tycker inte alls detta är konstigt. Är man en ung, småstressad småbarnsföräldrer i en idag så finns det inte en chans att du hinner gå på de möten som krävs för att du eventuellt ska hamna på en lista och framför allt tar det år innan du möjligtvis skulle hamna på valbar plats. Detta avskräcker folk, med all rätt. Många lokalföreningsmöten är ohyggligt tråkiga och det handlar mycket om att markera revir och att ordföranden ska behålla sin status. Folk vill inte ha detta, vad folk vill är att få en möjlighet att påverka. De vill delta i debatten. Alla som har en politiskt blogg har denna önskan och många lyckas verkligen. Titta på FRA, sjukförsäkrings och nu senast RUT-debatterna. Det var bloggosfären som höll debatterna levande, den började för mer än två veckor sedan. Och igår stod Jan Björklund och debatterade med Wanja Lundby-Wedin i Agenda. Självklart hade debatten dött ut betydligt tigigare om det inte bloggarna så enträget hade argumenterat för och emot RUT så intensivt på Internet.

Hur som helst, min poäng är att jag känner massor med människor som är politiskt aktiva men som vägrar ens tänka tanken på att gå med i ett politiskt parti. Minst hälften av Liberatis kärntruppsmedlemmar är inte med i något parti, de vill inte vara med i något parti men det har en otrolig vilja och önskan att förändra, och de är alla extremt aktiva i sociala medier.

Jag är övertygad om att detta är framtidens melodi, partierna kommer inte att locka något folk, inte så länge de inte anpassar sig till detta nya debattklimat. Folk kommer att debattera och sätta aganden på de forum på nätet där andra debattörer finns, och då är partimedlemsskap helt sekundärt. Så länge partierna inte förstår eller vill förstå hur de ska fånga upp dessa människors engagemang kommer medlemsantalen att fortsätta sjunka och partierna som de ser ut idag kommer att få mindre och mindre inflytande. Detta är den krassa verkligheten. Frågan är när de som bestämmer ska ta bort sina skygglappar och göra något åt saken?