Miljöpartiet får röster genom skrämsel. Typ Mark Lynas: ”gör vi inget nu så kommer planeten att börja koka om hundra år”. Otroligt effektigt såklart. Det är inne att tänka på miljön. Men när man frågar folk om de är beredda att inskränka sin egen frihet är det otroligt få som lever som de lär. En läpparnas bekännelse är enkel, att leva upp till miljöidealen är inte lika lätt. Att köpa en miljöbil som går på etanol är en självklarhet för många, men att ta reda på varifrån etanolen kommer ifrån och hur mycket regnskog som har skövlats är inte lika intressant. Man vill stilla sitt dåliga samvete för man lever i överflöd och sen bryr man sig inte så mycket om konsekvenserna. Och på samma sätt blir det logiskt att lägga sin röst på miljöpartiet, de kämpar ju trots allt för en god sak.
Men vilket pris vill miljökämparna att vi ska betala för att förbruka mindre energi? Är det rimligt att använda mat till bränsle, istället för fossila, när hundratals miljoner människor svälter? Ska stater subventionera vissa grödor som gör att produktionen slås ut i fattiga länder? Är det rättvist att fattiga länder inte ska få samma möjligheter som vi haft när vi utvecklade vårt vältstånd med hjälp av elektriciteten? Min vän Erik Svansbro skriver om vikten av utveckling och om dilemmat hur fattiga länder inte kan växa om de inte får el.
Så vad är viktigast, miljön eller människors liv?
Och vad är alternativet. Att Mark Lynas profetior slår in och Himalayas glaciärer smälter och bristen på dricksvatten kommer att driva hundratals miljoner människor på flykt?
Inlägg
