Folkmord och sommar

Vi är på landet och jag vaknade halv sju. Ljuset ute var väldigt vackert och när jag kom ut konstaterade jag att detta måste vara en av sommarens vackarste mornar.

Igår kväll såg jag Hotel Rwanda för första gången. Jag har läst rätt mycket om folkmordet och sett otäcka bilder och har dragit mig för att se filmen. Den var inte så blodig som jag hade föreställt mig vilket var positivt men man bliv väldigt illa berörd. Vi sitter i väst och matas dagligen med fruktansvärda nyheter, skakar på huvudet och skattar oss lyckliga för att vi bor i Sverige. Sen sätter vi oss vid middagsbordet och livet går vidare. Egentligen är det fruktansvärt hur lite vi gör.

Jag är övertygad om att man reagerar som man gör på grund av ren självbevarelsedrift. Det går inte att uppröras och bli engagerad över allt som händer i världen, då hade man blivit tokig. Vi stänger av helt enkelt. Men det finns människor som faktiskt tar åt sig och gör något. De som åker till utsatta platser med hjälporganisationer som Läkare utan gränser. Dessa människor gör faktiskt skillnad. Jag skulle önska att jag hade tid att göra något liknande, att jag var en av dom. Känna att jag inte bara är en passiv åskådare som vet att människor utnyttjas och mördas varje dag men rycker på axlarna och tar tag i mina egna vardagsproblem.