"Man slänger inte mat!" Det sa alltid vår mattant när vi inte hade ätit upp det som låg på tallriken. Jag minns att hon var ganska sträng och man blev lite rädd. Jag och 80 andra elever gick på Odarslövs skola i Lund. Maten var alltid jättegod och den tillagades på Svenshögsskolan fem kilometer bort och kördes sedan till vår lilla byskola som var för liten för att ha eget kök. Svinnet var minimalt.
Idag kan man läsa om att det i skolorna slängs mat för minst 200 miljoner kronor varje år. Lyckas man minska svinnet, skulle man förutom att spara väldigt mycket pengar, minska miljöbelastningen med upp till 30000 ton koldioxid per år.
Anledningarna till svinnet är många. För dålig miljö, för långa köer, för korta luncher, kunskap och inte minst matens kvalitet. Och ju äldre eleverna blir ju mer mat slängs. I grundskolan är det sex procent av maten som går till spillo och på gymnasieskolan så mycket som 20 procent.
Ett förslag på att minska tallrikssvinnet är att ha en person som lägger upp maten. Sen får de som inte blir mätta be om mer mat. Så var det när jag gick i skolan och det fungerarde bra, vi slängde knappt någon mat. Men detta kräver att lunchen är längre än 30 minuter. Om jag inte missminner mig så hade vi timmes lunch i grundskolan och 40 minuter på gymnasiet.
Det är bra att Naturvårdsverket har gjort denna undersökning så att frågan kommer upp på agendan. Vi måste bli medvetna om det vansinniga att varje dag slänga mat. Att vara effektiv och ha stordrift kan bli extremt ineffektivt. På samma sätt som vi måste ha en diskussion om den undermåliga mat vi serverar våra gamla på hemmen bör vi disktuera hur vi ska lösa matsvinnet i våra skolor.
Läs vad andra bloggar tycker om slöseriet: Mollys Hälsoblogg, Hobab, Från min horisont och Skogens drottning.
Andra liberala bloggar: Per Altenberg, Adam Cwejman, Frihetlighet, Mark Klamberg och Madeleine Sjöstedt.
Inlägg
2 kommentarer:
Har du siffror på svinnet från din barndom? I min barndom var det också någon som lade upp maten och du fick inte välja hur mycket du ville ha. Tvärt om fick man oftast mer, om man bad om mindre, fråga mig inte varför det var så - jag var väl spinkig. Så istället för att serveringspersonalen slängde maten så var det vi barn som gjorde det. Jo visst försökte personalen stoppa oss när vi ville gå ut ur matsalen med mat kvar på tallriken, det var barnen i afrika och det var slöseri, men det var ju faktiskt inte mitt fel.
Så om du har sådana siffror på hur svinnet såg ut då, ser jag den gärna. Jag undrar också om man räknar de gånger då jag lämnade matsalen med munnen full av äcklig potatis som jag fick spotta ut utanför bespisningen, för att inte straffas tillbaka in i bespisningen.
Jag menar inte att min anekdot är evidens här. Jag menar att jag vill ha evidens.
Hej Per,
Nej, jag har inga siffror som du säkert förstår.
Men jag är övertygad om att mindre mat skulle slängas om man någon serverade maten istället för eleverna tar själv. Men detta kräver som sagt att lunchen är längre än 30 minuter så att eleverna kan äta i lung och ro.
Evidens i all ära, men för mig räcker det i vissa fall med sunt förnuft.
Mvh
Seved
Skicka en kommentar