Tillbaka vid tangentbordet

Livet börjar gå tillbaka till det normala. Jag har haft en mycket lyckad sommar. Först Almedalen, sen segling på västkusten och förra veckan pride. Har inte varit så aktiv i debatten under denna tid men ska nu sätta igång att blogga igen.

Jag tycker att det var befriande att Marianne Samuelsson avgick. Vad jag inte förstår är hur hon kan skylla på sina medarbetare när man det hon sagt finns inspelat så alla kan höra vad hon har sagt. Det blir bara patetistk. Ännu ett exempel på hur en politiker klamrar sig fast av prestigeskäl. Och vad är problemet, hon får ju jobba vidare på regeringskansliet, förmodligen med samma feta lön.

Sen när det kommer till den fortsatta striden mellan vår "fina" kristna kultur och den muslimska som denna vecka har manifesterats i omskärelsedebatten. Personligen anser att jag skär du av den bit av en människas kropp så är detta stympning. Punkt. Att stympa ett barn är fel. Att påstå att man gör det av sexuella skäl är löjligt, hur många bebisar har sex? Låt vuxna människor bestämma själv om de vill bli sönderskurna. Detta tycker jag som liberal.

Å andra sidan är det som att försöka ta ner månen att försöka få judar och muslimer att sluta omskära sina pojkar. Det är en tradition som har pågått i tusentals år och för mina judiska vänner är det en självklarhet. Man ifrågasätter inte det alls. Så varför tror vi i Sverige att vi har något inflytande i denna fråga? Men det kanske är bra att debatten kommer, den som lever få se.