Såg precis en debatt mellan Reinfeldt och Sahlin. Direkt kom man in på skatterna. Reinfeldt kör vidare på förra valets vinnare, arbetslinjen och uppenbarligen har han och han medarbetare valt rätt spår. Han låter klok, ansvarsfull och eftertänksam. Han säger att skatterna måste vara lägre än de historiskt varit eftersom det är ett incitament för att folk arbetar mer. För mig som egenföretagare är detta samband självklart.
Mona framstår som osäker och mindre spontan. Hon har övat in vad hon ska säga och försöker i var och varannan mening få med orden rättvisa och klassklyftor.
Sen har Sossarna uppenbarligen gjort analysen att folk tycker det är häftigt att betala skatt? Vi har ett ohyggligt högt skattetryck, ett av världens högsta, och då vill Mona, Peter Eriksson och Lars Ohly höja skatten än mer? Förstår dom inte hur människor fungerar? Deras analys är uppriktigt sagt helt verklighetsfrånvänd.
Men för att göra debatten ännu mer förvirrande så säger lovar Monas gäng skattesänkningar med 12 miljarder till pensionärerna. Hur dessa massiva sänkningar ska finansieras kan hon inte riktigt svara på. Är det någon mer som tycker att Ohlyansen har problem med trovärdigheten? Hur mycket vill MP höja skatten med? Jag läste 40 miljarder? Och vad vill Lars Ohly?
Kent Persson har presenterat veckans bloggdebatten som är just "Skatterna".
Läs vad andra bloggare har för åsikter om skatterna: Niklas Odelberg, Klamberg, Wendt, Jonlund, Gucciflatan, Per Altenberg, Frykman, Hans Åberg,
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Hej Seved! Jag håller helt med dig om att Ohly alliansen har stora problem med sin trovärdighet. Gör man en analys över längre tid så känner man igen grunddragen. Det är helt enkelt en återställare till det gamla med att man "lovar allt till alla", och sedan finansieras det hela med höjda skatter.
Den vägen har vi provat tidigare och det fungerar inte. Så jag håller helt med dig om att skatterna måste sänkas. Men, frågan är då hur skall vi finansiera den gemensamma välfärden?. Samtidigt finns det argument inom den borgerliga alliansen för att sänka lönerna för bland annat ungdomar, vilket gör att det blir ännu mindre att fördela inom välfärden.
Samtidigt sitter många fast i ett enormt utanförskap och i en permanent arbetslöshet därför att de råkar ut för att bli bortsorterade/utsorterade gång efter gång när de söker jobb, dvs de kommer aldrig in på arbetsmarknaden i Sverige utan blir hänvisade till att leva sitt liv på socialbidrag eller försörjningsstöd som det heter numera.
Sedan lyfter SACO fram i sin rapport "unga akademikers arbetslöshet och etableringsproblem" att den största gruppen av unga akademiker har hög eller mycket hög arbetslöshet oavsätt hög eller lågkonjunktur. Hur detta skall lösas tycks inte någon ha några svar på.
Själv har jag som statsvetare och omvärldsanalytiker tittat närmare på hur man jobbar med detta i vår omvärld och där har man verkligen satsat på samverkan mellan utbildning och arbetsmarknad/samhället tex i Kanada har man sitt "Federal Student work experience program" och sitt framgångsrika program "The Canada School of Public Service". Dessa program knyter samman akademi med verklighet, vilket är unikt. I Amerika har man sitt "University-Community Partnership" som också knyter samman akademi och verklighet.
Forskningen visar bland annat att detta sättet att bryta med den "akademiska friheten" har medfört att studenterna blivit anställningsbara istället för att hamna permanent bredvid samhället.
Sedan har man sitt utmärkta system med Entry Level Jobs inom flera branscher på arbetsmarknaden, som medför att steget mellan utbildning och arbete är mycket lägre än i Sverige och EU.
Vi ser att detta lockar alltfler Svenskar som väljer att ta vägen via High School och College/University i USA eller Kanada istället för att följa strömmen och gå på gymnasiet och sedan på universitet eller högskola i Sverige.
Vi kan jämföra dessa grupper och se klart och tydligt att de som tagit vägen via High School i Amerika eller Kanada är i princip helt inne och väletablerade på arbetsmarknaden, medan de som stannat i Sverige oftast är långtidsarbetslösa eller har väldigt många perioder av arbetslöshet och aldrig blivit helt etablerade på arbetsmarknaden.
Sverige måste förändra sitt utbildningssystem och knyta ihop skola/utbildning med arbetsmarknaden så inte fler generationer går förlorade.
Annars kommer fler att utvandra/emigrera dit där de känner sig behövda och accepterade. Alltfler unga lämnar Sverige då de inte släpps in på arbetsmarknaden och många har redan lämnat för att slå sig ner i Norge och Danmark. Men, många har flyttat för att gå i skola i Amerika eller Kanada istället för att då bli anställningsbara istället för att hamna vid sidan av arbetsmarknaden och vid sidan av samhället i Sverige.
Skicka en kommentar