söndag 25 april 2010

Om Sanna Raymans nedlåtande syn på människor som vill bidra till debatten...

Sanna Rayman, ledarskribent på SvD, skriver idag ett inlägg med ursprung i Erik Laakos numera ökända avhopp från nätverktet Netroots. Med stolthet berättar Sanna Rayman att hon avböjer att delta i seminiarum om sociala medier och hon hotar till och med att stänga ner sitt twitter-konto. Sen skriver hon att det stora problemet med sociala medier är att kvaliteten på det skrivna sänks. Ja tänk, nu kan vem som helst ta del i den politiska debatten, kreti och pleti, kan stötta varandra och på så sätt vara med och sätta agendan. Att Rayman ser detta som en kvalitetssänkning säger mer om hennes och gammelmedias syn på människor förmåga att bidra till debatten än om kvaliteten på det som skrivs.

Rayman fortsätter sitt korståg mot bloggarna och skriver att politiker startar bloggar mot sin vilja för att de blivit tillsagda att göra så av partitoppen. Till viss del har Rayman här rätt, etablerade politiker bloggar motvilligt. För det första, de har redan sin maktposition och vill behålla denna och detta har de lyckats göra under tidigare val utan att blogga, varför ska de då göra det nu? För det andra har dom dåligt med tid. För det tredje skyller dom på att dom inte vet hur man gör.

Men samtidigt har Rayman fel. Jag har nu ett flertal gånger pratat om sociala medier för folkparister från hela landet och intresset att börja blogga är enormt stort. Framför allt bland de som inte står på valbar plats. Dessa kandidater ser bloggandet som en chans att få ut sitt budskap. De får inga pengar från partitoppen, de får inga stora affischer med sina bilder upptryckta och får inte sitta och debattera i TV under hela valrörelsen. Dessa poltiker ser en blogg som ett utmärkt tillfälle att kommunicera med sina potentiella väljare. Att Rayman inte ser detta säger mer om hennes elitistiska sätt att se på journalistik och politik än om den verklighet sociala medier innebär för massor av Sveriges fritidspolitiker.

Att fler och fler använder sig av sociala medier för att få ut sitt politiska budskap är en självklar följd av den revolution i kommunikation som skett de senaste tio åren.

Att Rayman, liksom så många andra traditionella opinonsbildare inte vill ta åt sig detta är inte alls konstigt, hon, hennes kollegor och gamla makthavare får inte ensamma lyfta upp de frågor de anser är intressanta. De ser ju sin egen betydelse tonas ner för varje dag som går. Är det inte bara en tidsfråga innan Johan Ingerö, Kent Persson eller någon annan bloggare har fler läsare än SvDs ledarblogg?

Raymans förhoppning är att bloggosfären lugnar ner sig efter valet och jag tror hon kan ha rätt. När slaget om makten är avgjort kommer inte lika många att blogga dagligen. Men att som journalist gå och önska tillbaka det som var är just rent önsketänkande, ju fler som inser att de kan använda bloggar och sociala medier som kommunikationsverktyg, ju mindre makt kommer gammelmedia att få. Denna utveckling kommer inte att minska fram till nästa valrörelse, om bara fyra år, tvärtom kommer bloggosfären då, i ännu större utsträckning än idag att sätta agendan. Detta oavsett om Rayman föraktfullt fnyser åt alla dessa människor som i dagens internetsamhälle kan gör sin röst hörd.

Mary, Mina moderata karameller, skriver ett långt lästvärt inslag om politiskt bloggande. Socialdemokraten Johan Westerholm skriver också om detta. Missa inte heller Kent Perssons inlägg.

Läs också: Högbergs tankar, Raymond Svensson, Peter Andersson, Tokmoderaten och Moderata perspektiv.

12 kommentarer:

Sanna Rayman sa...

Åhå. Skulle jag vara ute på "korståg mot bloggarna"? Du menar eftersom jag har skrivit en text som - delvis - är kritisk mot utvecklingen i bloggosfären under valåret?
Ja, det var ju ingen överreaktion. :-/

Nädu. Givet att jag i stort sett fick mitt jobb tack vare min blogg är redan din inledning om kreti och pleti kanske den tunnaste analys av min artikel jag hittills läst idag. Över huvud taget är ju det du har skrivit bloggreaktionen enligt mall 1A, dvs inte läsa, inte lyssna, inte fundera eller försöka förstå - bara reagera som om varje text som trycks på papper är lika med elitism och illvillig gammalmodighet. Och så veva på om det.


Jag bloggade rätt länge innan jag fick nöjet att tryckas på papper. Jag gör inte alls den märklige uppdelning som du envisas med att göra i maktkamp mellan det ena och det andra mediet och jag känner mig inte hotad av bloggosfären, jag känner mig som en del av den. Just därför blir jag ledsen när jag tycker mig se en urvattning av kvaliten.

Du har fel när du tror att det här skulle handla om nån löjlig maktkamp mellan vanliga medier och bloggar.
Jovisst, Johan Ingerö har alldeles säkert haft fler läsare än ledarbloggen mycket länge och det förtjänar han - han är nämligen bra. För övrigt länkar väl vi ungefär lika ofta till honom som han till oss. Jag ser inte min relation till bloggosfären som ett dugg rivaliserande, det är ett samtal och ett samspel. Mitt problem, som jag försöker uttrycka, är att det förvisso finns fler samtalspartners nu, men inte lika kvalitativa. Vilket förhoppningsvis beror på valåret.

För övrigt tycker jag inte det är föraktfullt att konstatera att ju bredare och mer populariserad en kultur- eller medieform blir desto mer utslätad blir den också. Så fungerar det med det mesta. Avancerad jazz är inte brett, popmusik är det. Båda har sina poänger, förstås.

Seved Monke Ajneståhl sa...

Hej Sanna,

Korståg var kanske ett väl starkt ord i sammanhannget, men håll med om det var effektfullt... ;)

Min poäng är att det låter som du generaliserar och drar alla som bloggar över samma kam. Många bloggar inte för att de vill tävla om att dagligen komma upp på knuff, de bloggar för att de vill nå ut med sin åsikt.

Som politiskt aktiv idag, framför allt i Stockholm är det otroligt ont om uppdragen och det är svårt att få in en fot om man inte gått den långa vägen, d v s via ungdomsförbunden eller är född in i politiken. Bloggen blir här ett medel för att gå runt den tradition som är. Bloggar och sociala medier är något positivt för de som inte haft tid eller möjlighet att gå de traditionella vägarna till politiskt inflytande.

Och dessa människors engagemang borde ni i "gammelmedia" och även etablerade politiker ta till vara på istället för att förringa och trivialisera.

Och jag ser det inte som en kamp mellan bloggosfären och media, men många i traditionell media försöker gång på gång förringa bloggarnas engagemang. Och det är det jag ställer mig kritisk mot.

Självklart kan inte alla som bloggar skriva lika bra som du och dina kollegor, alla är inte vana skribenter. Men spelar detta någon roll? Är inte det viktiga att fler deltar i det politiska samtalet?

Många klagar på att avståndet mellan politiker och väljare växer. Varför då inte se detta nya engagemang på nätet som något positivt som kan engagera fler människor i det politiska samtalet? Jag tror att få som bloggar känner igen sig i din ledare idag. Det absoluta flertalet som bloggar gör det för att de tror på något som de vill förmedla, inte för att vara megafoner åt sina partier.

I all välmening!

Seved Monke
Fp Stockholm

Sanna Rayman sa...

Det är klart att man måste generalisera om poängen är att man anlyserar en övergripande trend eller utveckling i bloggosfären.

I och för sig håller jag med om att det ofta blir löjligt - som jag skrev - hävdar man att bloggosfären förråar det politiska samtalet har man stirrat sig blind på vissa ställen och struntat i andra. Men icke desto mindre kan man här, liksom inom andra medier allt annat, se övergripande tendenser och trender.

För övrigt är bloggosfären vansinnigt och överdrivet känslig inför det där att bli dragen över en kam. Tänk om jag fick en krona för varje gång jag läste en blogg som gjorde den spännande analysen att this and that är "typiskt gammelmedia", liksom. ;-) På tal om att dra över en kam..

Och igen. Jodå, jag skrev redan i ledaren att det "såklart även har goda sidor" att bloggosfären växer och breddas. Men jag konstaterar ändå att valåret gör inläggen tråkigare.

Det är förstås jättebra att du och många till är engagerade. Något annat har jag heller aldrig trott. Men nog kan väl också du ser att det för närvarande sker en viss tillväxt på området pliktskyldigt partibloggande? (Partiskhet i sig har jag förstås inget problem med. Oinspirerad partiskhet är däremot dödstråkig.)

Nicklas Eriksson sa...

Sanna Rayman har alltid haft en fruktansvärd människosyn. Minns när hon ägnade sig åt att försöka mobba sönder en privatperson i Norrland som inte ville jobba med porr på sin arbetsplats. Jag minns i alla fall.

http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=8010

Lars-Erick Forsgren sa...

Den här lilla debatten visar på värdet av bloggandet! Från både Sannas och Seveds håll.

Att "alla" kan vara med är en poäng. En poäng som inte papperspressen har. Men visst finns det mycket som är platt och dåligt - även på bloggarna, inte bara i papperspressen...

Något oväntat (!?) får Sanna dock en extra poäng när hon gör jämförelsen mellan jazz (kvalitet) och pop (popularitet pga utslätning). Tycker en gammal jazzvän som jag.

Seved Monke Ajneståhl sa...

Hej igen Sanna,

Jag håller med dig, reaktionerna blir ofta starka (som min egen kl 7 i morse) när bloggare ska diskutera medias roll med representanter från traditionell media.

Och till viss del är det väl så att valåret gör inläggen tråkigare, många partitrogna använder sociala medier och bloggar för att basunera ut ett budskap, just för att så mycket står på spel. Min uppfattning är att detta genomskådas och inte många läsare förutom de redan frälsta läser en blogg som bara springer partiets ärenden. Däremot tror jag att folk tycker om de bloggar som sticker ut och inte lyder partipiskan eller helt enkelt står utanför partierna, till exempel Frihetspropaganda, Liberati, Klamberg och Kent Persson.

När det gäller plikttroget bloggande håller jag också med dig, det blir helt ointressant. En person som kommer till en blogg som enbart går ut på att hajpa Mona Sahlin eller någon annan partiledare kommer inte att besöka den igen. Folk är inte dumma och de genomskådar propaganda. Jag tror att även i framtiden är det de bloggar som sticker ut som kommer att få mest besökare och i längden mest inflytande.

Men åter till de fritidspolitiker som vill göra sin röst hörd. Jag träffar massor av folkpartister som vill blogga och sticka ut och göra ett bra personval samtidigt som de vill bidra till att FP gör ett bra val och denna balansgång är inte självklar. Men det är min uppfattning att huvuddelen av drygt 200 FP-bloggare vill i första hand få ut sitt eget budskap, vi vill inte bara vara Jan Björklunds eller andra partitoppars förlängda arm. Många av oss som är fritidspolitiker ser våra bloggar och aktiviteter på facebook och twitter som en möjlighet att göra något nytt och på så sätt utmana de maktstrukturer som är. Och vi ser oss absolut inte som megafoner, jag uppfattar snarare att många känner sig rebelliska. Och dessa bloggare tror jag vi kommer se än fler av i nästa valrörelse. De traditionella sätten att engagera sig politiskt lockar extremt få människor, de har varken tid eller lust att armbåga sig fram, och man ser möjligheterna att vara aktiv i bloggosfären och i sociala medier som en stor möjlighet.

Mvh

Seved Monke

Sanna Rayman sa...

Nicklas. Hur många gånger ska vi diskutera den där bloggposten tycker du? Kille i fråga ville lyfta försäljning av porrtidningar som ett arbetsmiljöproblem och gick därför ut i medier. Du menar alltså att när han går till media får inte jag, som är en del av media, kommentera vad han gör? Jag kan lova dig att den killen tjänade på att debatten levde vidare. Debatter brukar nämligen bestå av flera personers olika åsikter.

Kalle sa...

WilliaTror jag förstår vad Sanna menar. Det blir för mycket och för många om bloggandet. Det är som hyllningtalen på en 50-årsskiva där alla vet, att föremålet inte är värt ens hälften av alla goda egenskaper han tillskrivs. Och så får partiet gå in och justera överdrifterna.

Men visst är bloggandet bra. Det är som en säkerhetsventil. Vem vet vad alla dessa, som vräker ur sig sin vrede hade gjort, om de inte haft en dator.

Bara de inte toge sig själva på allvar så mycket !

Mary X Jensen sa...

Vare sig bloggare eller prasselmedieskribenter ska dras över en kam. Det handlar inte om känslighet. Man kan ogilla kategorisering helt enkelt.

Det finns bra och dåliga bloggare och det finns bra och dåliga skribenter i tidningar.

Vi bör inte strida mot varandra utan ta chansen och samverka isället.

Seved Monke Ajneståhl sa...

Bra Mary!

Då hade vi kunnat ändra på det som är dåligt i vårt samhälle mycket fortare.

Mvh

Seved Monke

Anonym sa...

Ni kan ju inte ens komma överens i ren text mellan dessa bloggar så hur ska ni då lyckas ute i samhället bland folk som inte bryr sig det minsta om bloggar !?.Mary är skrämmande dålig, ingen är bättre eller sämre än någon annan.Ett synsätt som bara föder mer förakt.Alla har rätt att höras och synas uatna att förlöjligas.

Pelle

Seved Monke Ajneståhl sa...

Pelle,

Jag förstår inte alls vad du vill säga med din kommentar? Att alla är lika bra eller lika dåliga, eller vad?

Och vem är det som förlöjligar vem?

Mvh

Seved Monke