Denna jävla heteronorm...

Foto: Karin Thorsell, Tidningen NU


Igår var jag samtalsledare på ett seminarium i Pridehouse. De som satt i panelen var Amanda Brihed, Alexander Bard och Louise Persson.

Vi diskuterade hur kampen går vidare för de som inte lever i normen efter införandet av könsneutralt äktenskap. Normen i Sverige är mamma, pappa och barn. Pappan tjänar pengar, mamman tjänar mindre pengar och barnen blir i vissa fall sunda individer. Vi som inte passar in i normen är det ok att snacka skit om och osynliggöra, en klassisk härskarteknik. På så sätt behåller de som tjänar på normen, heterosexuella män, sin maktposition. Och vi som inte är heterosexuella män hjälper dem i sin strävan genom att spotta på varandra. Kvinnor rackar ner på kvinnor, bögar snackar skit om flator, bögar och flator snackar skit om transsexuella. Här måste vi som inte lever i normen förstå att vi bara spelar heteromännen i händerna. Vi måste förstå att om vi ska påverka vår framtid måste vi tillsammans arbeta mot samma mål. Detta är inte så svårt att förstå.

Det som däremot är oförståligt och bisarrt är de kommentarer som vi fyra fick när vi skrev ett Pridemanifest som i förrgår publicerades på Newsmill. Människor, mest strejta män, går i taket och skriver helt fantastiska saker. Gå in och läs, man tror man har hamnat på en Finlandskryssning med Sverigedemokraterna.

På vilket sätt hotar vi dem? Hur kan en strejt människa bli provocerad av att en människa som blir kär i en människa av samma kön vill ha samma möjligheter? Vi vill ju inte ta era rättigheter från er, vi vill ju bara ha samma rättigheter! Handlar det om att ni känner att fler vill vara med och sätta agendan och ni blir oroliga för att er värld ska rasa ihop? Förmodligen. Är ni patetiska? Ja faktiskt.

Och en uppmaning. Kan ni inte vara så pass strejta och maskulina att ni slutar skriva anonymt. Det är så otroligt tråkigt att inte veta vad det är för finnig rasist man chattar med.

Nu ska jag på ett seminarium med bland andra Anna Steele Karlström. Och sen ska jag har roligt hela kvällen med mina vänner i Pridepark.

Ny lesbisk biskop i Stockholm

Med väldigt stor sannolikhet blir Eva Brunne ny biskop i Stockholms stift. Detta är fantastiskt och en historisk händelse, eftersom Eva är lesbisk och bor ihop med en kvinna. Många människor gläds förmodligen nu över att de har fått en förebild som visar att det går att bli accepterad av svenska kyrkan trots att man inte lever i heteronormen. Kristdemokrater har mycket att lära av det inträffade. Eva Brunne verkar också ha en klok syn på till exempel jungrufödslen som kan bidra till att fler lockas till kyrkan.

En fråga är när representanter för katolicismen ska anklaga Stockholms stift för kätteri?

Och en annan reflektion. I en intervju säger Eva att hon är glad över att 63 procent av innevånarna i Stockholms stift är med i kyrkan och de är detta på frivillig basis? Till viss del har hon rätt, det är frivilligt att vara medlem i kyrkan, men de som har lämnat kyrkan har gjort ett aktivt val att gå ur, de som är med har inte gjort ett aktivt val att gå med. Man är automatiskt medlem om man inte gör något åt det. Frågan är hur många boende i Stockholm skulle vara med i kyrkan om de var tvingade att kryssa i en ruta i deklaration att gå med? Förmodligen inte 63 procent. Det vore väldigt märkligt om svenskarna, som är ett av världens mest sekulära folk, aktivt skulle välja att gå med i svenska kyrkan. Jag tror att många är med i kyrkan av gammal hävd och att de helt enkelt inte är insatta i frågan. De vet inte heller att det betalar flera hundra tusen kronor i skatt till kyrkan under sin livstid.

Oavsett så är jag glad för alla de kristna i Stockholm som lever utanför heteronormen. Detta måste vare mycket glädjande för dom.

Läs vad andra bloggare tycker om saken: Helena Bergman, EFS, Politikerbloggen, Nyfrälst, En kristen resa.