tisdag 7 april 2009

Wanja, sossarna och de rödgröna..

Wanja har genom sitt beteende gett Alliansen de bästa förutsättningar dom kunde få att vinna nästa val. Inte ens Schlingman och Ms spindoktorer har kunnat drömma om denna katastrofala situation som arbetarrörelsen självmant satt sig i.

Nästa opinionsmätning kommer att bli intressant. Och paniken hos den rödgröna röran kommer att bli än större. Och snart är det EP-val med Marita Ulfskog som dragplåster för S...

måndag 6 april 2009

Sverigedemokraterna igen..

Gång på gång kommer SD tillbaka till att de inte får vara stolta över sitt land. Man ska skämmas om man vill sjunga nationalsången eller hissa den svenska flaggan. Kan någon förklara för mig var dom får detta ifrån? Jag är jättestolt över Sverige och jag har aldrig fått höra att jag ska hålla tyst om detta. När jag var med i scouterna, både som barn och ledare, hissade vi alltid flaggan och det var ingen som ifrågasatte det. Det kändes bara högtidligt och fint.

Att SD försöker göra en grej av detta blir patetiskt. SD-anhängare får väl göra vad dom vill så länge som inte bryter mot lagen. Hissa flaggor och sjunga snapsvisor. Eller lyssna på vit makt musik. Det är ju det som positivt med att bo i en demokrati.

Man kan ju också konstatera att det Sverige som SD är stolta över finns inte, det handlar om en fantasivärld, ett påhittat folkhem med kristen moral som ledstjärna, där alla har samma tro och samma värderingar, vilket såklart är rent nonsens. Som liberal är jag stolt över vår demokrati, vårt trygga samhälle och framför allt är jag stolt över att vi kan ta emot människor som inte har det så bra som oss.

Så snälla Sverigedemokrater, lägg ner snacket om att ni inte får vara stolta över det ni kallar ert land.

Dom sjungande Sverigedemokraterna.

SD sjunger kampsånger i hytten under sin resa till Lettland. Det är kul att sjunga när man är har tagit några öl säger partiets företrädare. Och att vi i SD berättar historier om somalier är ungefär som att dra en Norge-historia eller blondinskämt.

Och det vi pratar om till vardags skiljer sig inte från det som vanliga människor pratar om vid middagsbordet. Ursäkta mig alla Sverigedemokrater, men jag tycker det är tragiskt om era föräldrar drog rasistiska skämt vid middagsbordet under er uppväxt. Det förklarar för all del era ställningstaganden senare i livet men jag är glad över att mina föräldrar inte hatade muslimer, homosexuella, zigenare och alla andra grupper som ni uppfattar som paria.

Hur har ni tänkt när ni pratar om svenska värderingar? Är det era personliga värderingar som ska bestämma vad som är svenskt? Eller har ni en lista där era medlemmar kan kryssa för olika alternativ som ni sen sammanställer på demokratiskt vis. I så fall kan jag komma med lite förslag till denna:

Helgfylla, onekligen en svensk ritual.

Att resa med båt till ett grannland. Något som ni själva förkroppsligar. Att få sitta i hytten och sjunga rasistiska kampsånger med er partiledare måste vara höjden av lycka.

Pizza. Säg den Sverigedemokrat som inte har tryckt i sig en Calzone till den allsvenska fotbollsmatchen.

Kebab, en klassiker, förmodligen lika populär som en korv med mos, eller som man skulle sagt i Skåne, en svullen med dynga.

Rasism. För era medlemmar förmodligen inget problem, snarare ett krav.

Det svenska språket. Ni borde i samband med detta rekommendera era medlemmar att gå en kurs i rättstavning. Era medlemmars bloggar är fulla med stavfel. Eller tipsa dom om att det finns något som heter stavningskontroll.

Lycka till!

söndag 5 april 2009

Wanja, gå medans du ännu orkar stå upp!

Jag börjar tycka att det är hemskt att se hur Wanja kölhalas. Jag förstår inte att hon drar ut på pinan. Det finns inte på kartan att hon kan sitta kvar som LO-ordförande. Kan ingen som hon lyssnar på och har förtroende för säga åt henne att hon måste gå? Men det är väl för mycket begärt, hela havet stormar har ju brutit ut i det socialdemokratiska lägret och ingen verkar vilja ta något ansvar överhuvudtaget.

lördag 4 april 2009

Wetterstrand: Skrämmande!

Miljöpartiet språkrör tycker det är skrämmande att stödet för Alliansen är högre än för oppositionen. Jag tycker det är skrämmande att tänka sig Lars Ohly som minister. Jag tror det är fler än jag som tänker så. Wanja har såklart också gjort sitt för att sänka de egna.

Jag misstänker att många miljöpartister sitter med vita knogar och att deras värsta mardröm håller på att besannas. Det verkar inte som om det blir någon riksdagsmajoritet och ministerposter. Detta trots att man har sålt sin själ och accepterat kärnkraften. Hur kunde det gå så fel?

Men man ska inte ropa hej än, det är långt till nästa val och mycket kan hända. Men väldigt många i Sverige har förstått att den ekonomiska krisen är global och inte Alliansens fel. Många förstår förmodligen också att det Alliansen gör är bra för Sverige. De som jobbar har fått mer pengar i plånboken än de som inte jobbar. Är detta orättvisa? Oppositionens envisa dravel om att Alliansen förstör vårt samhälle är det ingen som lyssnar på. Och om det blåser hårt, i vems båt sitter du helst? Lars Ohlys eller Anders Borg?

Oavsett så blir det intressant att läsa kommande opinionsmätningar. Och det blir ett rent nöje att se de rödgrönas utspel fram till valet. Man har ju provat i stort sett allt, men inget har hjälp. Vad ska man nu komma med? Solidaritetssnacket och orättvisorna klingar ju onekligen falskt i folks öron. De rödgröna, och framför allt socialdemokratin, står med byxorna nere och verkar inte ha någon som helst strategi för hur de ska gå vidare..

fredag 3 april 2009

Katolska kyrkan och sanningen i Uganda

Alexander Bard, Martin Ängeby och jag svarar idag på Stockholms katolska stift och Missionförbundets artiklar. Ni kan läsa vårt svar här.

torsdag 2 april 2009

Bells of freedom!

Nu får bögar och flator gifta sig i kyrkan. De präster som fortfarnade vill diskriminera får välja att göra det. Jag tror att de präster som vägrar kommer att bli en marginaliserad grupp som verkligen inte förstått att vi lever i ett modernt samhälle. Men det är kyrkans och samfundens problem. Det mest rättvisa vore att ta bort vigselrätten helt från kyrkan och göra äktenskapet till ett civilrättsligt avtal mellan de parter som önskar. Då kunde de som ville ha sin ceremoni i kyrkan eller någon annanstans. Ingen glömd och alla nöjda.

Jag firar idag genom att lyssna på BWOs Bells of freedom och ser fram emot att gå med er alla i prideparaden i sommar.