Om fördomar, Sverigedemokrater och ensamkommande flyktingbarn

I höstas blossade debatten upp när rika Vellinge i Skåne skulle ta emot ensamkommande flyktingbarn. Kommunens starke man kallade det hela för en cirkus. Han fick sedan bakläxa av den moderata partisekreteraren och tog efter detta glatt leendes emot de ensamkommande flyktingbarnen.

Nu visar det sig att det kommer hit betydligt fler ensamma barn från krigsdrabbade länder än vad man räknat med. Det ligger på vårt ansvar som civiliserad nation att se till att dessa barn får en dräglig tillvaro och en möjlighet till en framtid i Sverige.

Jag tror som Kent Persson inte på en tvångslagsstiftning, däremot tror jag på upplysning och personliga möten. De som har fördomar mot ensamkommande flyktingbarn kommer att ändra uppfattning när de träffar dem och inser att de inte är ondsinta människor som kommer hit för att förstöra vår kristna värdegrund. Jag tror detta fungerar på samma sätt som när människor har fördomar mot en homosexuell person. Nästan alla jag träffar som har fördomar mot min sexualitet har inte träffat några homosexuella. Deras fördomar har fått styra. När de inser att homosexuella är precis som andra människor, att vi har vanliga jobb och är inte alla frisörer, stylister och flygvärdinnor försvinner deras förutfattade meningar.

Jag jobbade i Sjöbo i fem år under slutet av 90-talet. Där gjorde man en dygd av flyktingmotståndet och gör det såvitt jag vet än idag. Ingen flykting kom dit, vilket ledde till att Sjöboborna aldrig träffade några människor med utländsk bakgrund. De bildade sig en egen uppfattning utan verklighetsförankring vilket ledde till att Sjöboborna vår trångsynta, intoleranta och allmänt desillusionerade.

Jag förstår inte människor som dessa kan vara så rädda för allt som är främmande? Ni Sverigedemokrater som läser detta och kommer att spy galla över det jag skriver, vad är ni rädda för? Barn? Kebab? Att Hässleholms centrum ska sprängas i bitar av talibaner?

Öppna ögonen istället och se mångfalden. Se att människor är olika och det är det som gör vårt samhälle intressant och spännande. Er önskan om likformighet och svammel om Bullerbyn är förvisso underhållande, men hur vore det om ni istället för att vara så hatiska och förvirrade såg på Sverige som Sverige är, ett land där tolerans och respekt för andra människor har varit norm, och kommer att förbli så, trots era patetiska försök att svartmåla allt som enligt er defintion inte är svenskt.

Läs vad andra bloggare tycker om SD: Odelberg.

Svenskhet och Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna pratar alltid om svenskhet och svenska värderingar. Enligt deras definition är svenskhet att sjunga svenska psalmer, åka till Kanarieöarna och äta stekt fläsk med bruna bönor. Frågan uppstår såklart om att äta en pizza är svenskt? Eller dricka öl när man tittar på fotboll? Eller bilda familj? Det blir väldigt förvirrande och förvirringen uppstår naturligtvis på grund av att det som SD försöker definiera som svenskhet från början inte var svenskt utan de värderingar vi har, har influerats från andra länder under hundratals år. Således kommer Åkesson och hans kompisar inte kunna förklara vad dom menar med svenskhet.

Jag har ett litet tips till er Sverigedemokrater. Respekt och tolerans uppfattas som svenskt. Vi har under väldigt många år lyckats hålla ute intoleranta krafter. Vi var tidigt ute när det gäller homosexuellas rättigheter. Vi har låtit människor som drabbats av krig flytta hit. Vi har undvikit krig, förvisso med eftergifter åt krigsförande länder, i mer än tvåhundra år. Vi är ett av världens mest sekulära länder, vi har till stor del förstått att religion och politik inte hör ihop. Vi är anpassningsbara, diplomatiska och försiktiga.

Istället för att hetsa de ni anser är svenskar mot de som ni anser står för något livsfarligt borde ni lära er av historien. Det ni gör bidrar inte till någon lösning, utan bara till större skiljaktigheter och ett samhälle det blir mycket otrevligare att leva i.

Läs vad andra bloggare tycker om Sverigedemokraterna: Anne-Marie Ekström, Lilla O och Fredrik Pettersson.

Sverigedemokraterna, kultur och lite svenskhet...

"Nationen kan definieras i termer av en gemensam kultur. Enkelt uttryckt tillhör två människor samma nation om de delar samma kultur. Samtidigt är förhållandet mer komplext än så, beroende på vad man väljer att tolka in i kulturbegreppet. Ovan har kultur definierats såsom ”den omgivning av självklarheter, minnen och föreställningar som vi lever i och som vi är med om att forma”. För att vi ska få en mer fullständig definition av nationen, måste sådant som språk, religion, lojaliteter och ursprung tillfogas. Man ska alltså också kunna känna igen varandra såsom tillhörande samma nation. Nationen utgörs av folket och dess särart."

Ovan är ett utdrag från Sverigedemokraternas principprogram.

Jag har en fråga till er Sverigedemokrater. Vilka är de självklarheter och minnen som ni pratar om? Vad är det som är gemensam kultur i Sverige? Och vem är det som ska bestämma vilka minnen och självklarheter som blir normerande i ert samhälle? Jag förstår inte hur det ska gå till? Och de människor som tillhör andra kulturer men är svenska medborgare, ska de exkluderas ur era "föreställningar"? Är inte de med och formar just det ni definierar som kultur? Jag är förvirrad, förklara gärna.

Piratpartiet ställer upp i kommunvalet

En mycket god nyhet kan vi idag läsa om i bland annat DN och SvD. Piratpartiet ställer upp i kommunvalet. Jag tycker detta är lysande. Nu fick ni Sverigedemokrater något att bita i. Vi andra också. Men det är främst från er som PP kommer att ta röster. Och hellre integritetskramande KTHare och 20-åringar i bandanas i kommunfullmäktige än försåtliga svenskhetskramande rasister.

Läs vad andra bloggare tycker: Mattias Andersson, Törnebohms, Dr. Spinn, Rick Falkvinge och Mitt i steget.

Sverigedemokraterna och svenskhet

Idag skriver Martin Ängeby, Louise Persson, Alexander Bard och jag om Sverigedemokraterna i en artikel som publicerats på Newsmill. Den ligger också uppe på Liberatis hemsida.