Denna jävla heteronorm...

Foto: Karin Thorsell, Tidningen NU


Igår var jag samtalsledare på ett seminarium i Pridehouse. De som satt i panelen var Amanda Brihed, Alexander Bard och Louise Persson.

Vi diskuterade hur kampen går vidare för de som inte lever i normen efter införandet av könsneutralt äktenskap. Normen i Sverige är mamma, pappa och barn. Pappan tjänar pengar, mamman tjänar mindre pengar och barnen blir i vissa fall sunda individer. Vi som inte passar in i normen är det ok att snacka skit om och osynliggöra, en klassisk härskarteknik. På så sätt behåller de som tjänar på normen, heterosexuella män, sin maktposition. Och vi som inte är heterosexuella män hjälper dem i sin strävan genom att spotta på varandra. Kvinnor rackar ner på kvinnor, bögar snackar skit om flator, bögar och flator snackar skit om transsexuella. Här måste vi som inte lever i normen förstå att vi bara spelar heteromännen i händerna. Vi måste förstå att om vi ska påverka vår framtid måste vi tillsammans arbeta mot samma mål. Detta är inte så svårt att förstå.

Det som däremot är oförståligt och bisarrt är de kommentarer som vi fyra fick när vi skrev ett Pridemanifest som i förrgår publicerades på Newsmill. Människor, mest strejta män, går i taket och skriver helt fantastiska saker. Gå in och läs, man tror man har hamnat på en Finlandskryssning med Sverigedemokraterna.

På vilket sätt hotar vi dem? Hur kan en strejt människa bli provocerad av att en människa som blir kär i en människa av samma kön vill ha samma möjligheter? Vi vill ju inte ta era rättigheter från er, vi vill ju bara ha samma rättigheter! Handlar det om att ni känner att fler vill vara med och sätta agendan och ni blir oroliga för att er värld ska rasa ihop? Förmodligen. Är ni patetiska? Ja faktiskt.

Och en uppmaning. Kan ni inte vara så pass strejta och maskulina att ni slutar skriva anonymt. Det är så otroligt tråkigt att inte veta vad det är för finnig rasist man chattar med.

Nu ska jag på ett seminarium med bland andra Anna Steele Karlström. Och sen ska jag har roligt hela kvällen med mina vänner i Pridepark.

Om surrogatmödraskap.

Min gode vän, Daniel skriver idag en krönika i Aftonbladet, väldigt läsvärd.

Stockholm pride

Stockholm pride börjar idag på riktigt, dvs Pridepark som ligger i Tantolunden öppnar. Det ska bli jätteroligt. HBT-liberalerna har ett riktigt fint tält i år.

Många som inte är HBT tror att Pridefestivalen är själva prideparaden på lördagen, men denna är bara avslutningen. Pride har pågått sen i måndags. Nytt för i år är Pride Garden i Kungsträdgården där bland andra föreningen surrogat.nu ställer ut. Pride på stan är ett sammelsurium av happenings och seminarier som är utspritt över hela stan.

I Pridehouse (Kulturhuset) arrangeras flera hundra seminarier.

Så pride handlar om mer än att klä ut sig och gå i ett karnevalståg. Det handlar om lika rättigheter, om hedersvåld mot HBT-personer och om jämställdhet. Om samma möjligheter, om rätten till att skaffa barn, om rätten till sin egen kropp. Om historiens fördömande syn på oliktänkande och inte minst om dagens fördömande syn av HBT-personer.

Årets tema är hetero. Vi tror att vi har kommit långt i Sverige, när vi i själva verket lever i ett heteronormativt fängelse. Vi förväntas leva i en kärnfamilj som består av mamma, pappa och barn. Hälften av alla äktenskap löses upp och extremt många barn växer upp med ensamstående föräldrar. Dessa föräldrar hamnar utanför normen på samma sätt som HBT-personer tvingas att leva utanför normen. Heteronormen i vårt samhälle begränsar oss alla, inte bara HBT-personer. Även strejta män, de som står längst upp i hierarkin begränsas. De förväntas vara på ett särskilt sätt. De senaste åren har det hänt en del, i alla fall i Stockholm, män kan grooma och vaxa sig utan att bli utmobbade av vännerna i fotbollslaget. Så vi gör framsteg. Läkaren Lars Bohman skriver klokt om pridefirandet här.

I går skrev fyra personer från nätverket Liberati om Heteronormen på Newsmill och av kommentarerna att döma är det otroligt vad människor blir provocerade?

Vad är ni strejta män rädda för? Vad är issuen? Vi vill inte ta ifrån er något? Vi vill bara ha samma möjligheter som er att förverkliga våra liv? Hur kan ni vara så vettskrämda? Vi bor i en demokrati, något vi borde vara stolta över. När man läser en del av kommentarerna till vår artikel undrar jag om klockan har vridits tillbaka 40 år. Men min misstanke är att det är ett gäng homofientliga Kristdemokrater och Sverigedemokrater som sitter och skriver inlägg.

Gör något annat i stället. Ta av er era strejta heteroglasögon, lämna datorn och se mångfalden. Kom på vår festival, gå i vår parad!

Vi vill att ni ska gå med oss, att alla är tillsammans och accepterar och respekterar varandras olikheter.

HBT-rörelsen och heteronormen

Idag skriver Amanda Brihed, Alexander Bard, Louise Persson och jag om årets pridetema på Newsmill. Ni kan läsa artikeln här.

Missa inte vårt seminarium med ovan nämnda deltagare i morgon onsdag på Kulturhuset: "HBT-kampen efter könsneutralt äktenskap", Klarabiografen kl 16.15-17.45.

Martin Ängeby och giriga trafikskolor

Martin Ängeby skrev klokt häromdagen på Expressens hemsida om hur föräldrarna har fråntagits sin möjlighet att lära sina barn köra bil. Expressens ledarsida hakade sedan på. Det handlar om ren girighet, de som äger trafikskolorna vill tjäna mer pengar. När jag tog mig körkort tog jag säkert femton lektioner fler än vad jag behövde, detta framkom när jag bytte lärare.

Martin satt även i morgonsoffan i morse och diskuterade ämnet. Jag lägger upp länken när den finns tillgänglig.

Dilemmat i miljödebatten

Miljöpartiet får röster genom skrämsel. Typ Mark Lynas: ”gör vi inget nu så kommer planeten att börja koka om hundra år”. Otroligt effektigt såklart. Det är inne att tänka på miljön. Men när man frågar folk om de är beredda att inskränka sin egen frihet är det otroligt få som lever som de lär. En läpparnas bekännelse är enkel, att leva upp till miljöidealen är inte lika lätt. Att köpa en miljöbil som går på etanol är en självklarhet för många, men att ta reda på varifrån etanolen kommer ifrån och hur mycket regnskog som har skövlats är inte lika intressant. Man vill stilla sitt dåliga samvete för man lever i överflöd och sen bryr man sig inte så mycket om konsekvenserna. Och på samma sätt blir det logiskt att lägga sin röst på miljöpartiet, de kämpar ju trots allt för en god sak.

Men vilket pris vill miljökämparna att vi ska betala för att förbruka mindre energi? Är det rimligt att använda mat till bränsle, istället för fossila, när hundratals miljoner människor svälter? Ska stater subventionera vissa grödor som gör att produktionen slås ut i fattiga länder? Är det rättvist att fattiga länder inte ska få samma möjligheter som vi haft när vi utvecklade vårt vältstånd med hjälp av elektriciteten? Min vän Erik Svansbro skriver om vikten av utveckling och om dilemmat hur fattiga länder inte kan växa om de inte får el.

Så vad är viktigast, miljön eller människors liv?

Och vad är alternativet. Att Mark Lynas profetior slår in och Himalayas glaciärer smälter och bristen på dricksvatten kommer att driva hundratals miljoner människor på flykt?

Debatten om sprututbytesprogram hettar till...

Kloka Helene Odenljung förespråkar sprututbytesprogram i Göteborg. Vi i Liberati driver denna fråga sedan ett år tillbaka. Varför vägrar Stockholms politiker? Det handlar inte om att acceptera narkotika utan att hjälpa de som behöver mest hjälp.

Min spaning är att inom en snar framtid har även ansvariga i Stockholm tagit sitt förnuft till fånga.

Lite 90-talsnostalgi

Cigaretter, whisky och vilda, vilda kvinnor..

Om man ska tro världens äldsta man så är "cigaretter, whisky och vilda, vilda kvinnor" bästa receptet för ett långt liv. Detta stöds av forskare som påstår sig ha kommit fram till att 1-2 drinkar om dagen minskar risken för demens. Å andra sidan säger samma forskare att om man dricker mer än två drinkar så ökar risken att bli förvirrad. Den konspiratoriskt lagde skulle misstänka att ett stort spritbolag har betalat för studien, eller åtminstone betalat forskarna för att komma till rätt resultat.

Min morfar är 102 år och en aning förvirrad men absolut inte dement. Han dricker ibland ett litet glas Gammeldansk för det är bra för hjärtat säger han. Å andra sidan har han jobbat som lantbrukare hela sitt liv, ätit i stort sett bara kött, spannmål och grönsaker från sin egen gård förutom de sista åren när han har blivit serverad frusen, näringfattig färdigmat från någon leverantör till vården. Så om Gammeldansken har hjälpt honom till ett långt liv är väl tveksamt. Han har även varit gift med samma kvinna i över 50 år så jag vet inte om jag kommer att ta världens äldsta mans råd på allvar. Jag litar nog mer på min morfar. Dessutom har jag kanske sådan tur att jag har fått några av hans gener.

Med risk för att låta som en kristdemokrat uppmanar jag härmed ni som jobbar inom media att skriva mer om alkoholens följder än att det är bra att dricka sprit. Skriv om alla som blir misshandlade och far illa på grund av alkohol. Skriv om all missär. Då hade ni gjort en insats. Att uppmana folk att dricka mer för det är nyttigt förvärrar bara saken.

Dött lopp mellan blocken...

Borgarna leder igen, men det är jämt. Glädjande är att FP nu har ett väljarstöd på över tio procent. Det är som det ska vara med andra ord. Jag tror att vi kommer att ha ett ännu större stöd om ett år.

Och jag vet, det är fult att glädjas åt andras olycka men jag kan inte låta bli. När Lars Ohly och Maria Wetterstrand ska föra ut en gemensam politik så kommer det bli extremt underhållande. Och Alliansen kommer att skriva historia om drygt ett år.

Alexander Bard och Jan Söderqvist

Alexander Bard och Jan Söderqvist skriver i Sydsvenska Dagbladet om framtidens liberalism.

Annika Beijbom

Läs gärna vad alltid lika kloka Annika Beijbom skrev om integritet igår.

Kristdemokrater, lägg ner!

Idag kan man åter igen läsa om hur kristdemokrater vill registrera alla kvinnor som gör abort. Kan någon förklara för dom att detta är tokeri? Låt människor själva ansvara för sina kroppar och kom inte dragande med er unkna moralism. Vi lever på 2000-talet! Och har ni i KD helt missat integritetsdebatten som rasat i över ett år nu?

Låt människor, läs kvinnor, själva bestämma vad de gör med sina kroppar. Förebygg gärna aborter med informationskampanjer om hur man skyddar sig mot oönskade graviditeter. Upplysning om hiv och andra sjukdomar måste bli bättre. Men kom inte dragande med några register!

Som tur är finns det kloka människor som Barbro Westerholm som sätter stopp för idiotin. Vad är tanken när ni registrerat alla som har utfört aborter? Ska dom få en särkskild sexualupplysning där präktiga människor berättar hur ett barn kommer till och att samlag är till för enbart fortplantning? Eller hur har ni tänkt?

Vad är nästa steg? Ska vi registrera alla som låter omskära sig? Eller alla som har går på swingersklubbar? I KDs gränslöst bisarra värld kan uppenbarligen vad som helst hända.

Läs vad andra bloggar tycker: Pensée Sauvage, Sandrability och Louise Persson.

Stockholm pride...

Förra året var jag helt utmattad efter pride. Tänkte "Aldrig mer..".. Men nu sitter jag här igen och tycker det ska bli roligt. Det är faktiskt fantastiskt. En gång om året kan vi hbt-personer känna att vi är i majoritet. Vi kan hålla de vi älskar i handen utan att bli utsatta för hånfulla blickar. Vi kan känna en gemenskap som vi aldrig annars får känna. Det är något stort.

Många säger att pridefestivalen har blivit för stor, för kommersiell. Kanske sant, men vad är alternativet? Att vi inte visar att vi finns? Att vi försöker stöpa oss i en form som gör att ni heterosexuella tycker vi är käcka och gulliga? Nej, i så fall ser jag hellre att läderbögar, truckflator och blyga smygisar från landet enas i en exstatisk veckolång fest.

Jag tror att årets pridefirande blir jättebra för jag känner Claes Nyberg sóm är ordförande för Stockholm pride. Och jag är ytligt bekant med Anders Wallner som också sitter i styrelsen. Dessa två personer är otroligt kompetenta och jag är övertygad om att de har målmedvetna människor omkring sig.

Och missa inte paraden. Vi VILL att ni som inte är hbt ska gå med så vi kan känna att vi alla har samma värde. Vi vill inte känna oss som djuren i en djurpark. Om ni vill se paraden så gå med när slutet närmar sig. Då missar ni inget och får även uppleva den galna känslan att gå upp längs med Hornsgatan från Slussen när tusentals människor skriker och applåderar för just DIG.

Och till sist. Missa inte Liberatis och HBT-liberalernas seminarium på onsdagen om HBT-kampen efter könsneutralt äktenskap. Jag tror det kommer att bli riktigt bra.

C+FP=sant

Alltid lika söta Fredrik Westerlund skriver på Liberatis hemsida om den naturliga följden för Sveriges två liberala partier.