Missa inte politiskt bloggseminarium i Almedalen!

Passar på att göra lite reklam för ett seminarium i Almedalen som Martina Lind ansvarar för. Läs mer om det på hennes egen blogg.

Stödet för rasistiska SD rasar som väntat...

Nu rasar SD i mätningarna. Svenska folket har inte gått på deras försåtliga retorik. Att demonisera en grupp människor för att dom tillhör en annan religion är inte bara kontraproduktivt, det är vidrigt. Att Åkesson och hans kompisar inte drar sig för att inspireras av nazityskland är vedervärdigt.

Till och med i Landskrona rasar SD. Detta är inte så konstigt när SDs representanter försöker göra politik av en tragiskt händelse på en parkeringsplats. Nej, SD-anhängare lägg ner, svenska folket är inte rasister hur mycket ni än önskar det. Gå ut i solen och drick en öl eller vad ni nu gör till vardags, men sluta upp med era lönlösa försök att hetsa svenska folket mot de som kommer från andra länder och har en annan religion.

Martin Ängeby skriver också om SD på Liberatis hemsida. Likaså Christer Sörliden.

Alliansens nätaktivister fortsätter att organisera sig.

Igår var jag på ett seminarium med Martina Lind och Mark Klamberg. Det blev ett väldigt intressant samtal där vi bland annat pratade om hur sociala medier kommer att påverka valrörelsen och vad vi som är aktiva fritidspolitiker på nätet kan göra för att säkra att Alliansen sitter kvar efter nästa val.

Maria Byström aka Tinnitussan var där. Duktiga Camilla "Retorikiska" Eriksson likaså. En främmande fågel som förgyllde vår kväll var Fredrik "Tokmoderaten" Antonsson. Mycket roligt att Fredrik tog initiativet och frågade mig via facebook om han kunde komma på seminariet så jag kunde kontakta ansvarig och självklart få ett ja till svar. Det är just så vi ska arbeta i framtiden, strunta i partiböcker och nätverka med människor som vill gemansam sak.

För mig är framgångreceptet att samarbeta. Alla Allianspartier måste hjälpa varandra att nå ut med vårt budskap. Eftersom ansvariga inom Alliansen inte kommer vidare i sina diskussioner om hur detta samarbete ska gå till tog vi igår saken i egna händer och den 7/6 kommer vi i Alliansen som bloggar ha ett möte. Så Mary, Annika, Adam, Kent, Per, Magnus, Fredrick, Peter, Per, Amanda, Johan m fl, lägg in detta datum i era kalendrar. Vi återkommer med tid och plats.

Per Altenberg och Mark Klamberg skriver också om detta.

Semiarium om situationen i Östeuropa med Birgitta Ohlsson, Martin Ängeby m fl

Missa inte detta intressanta seminarium.

Tillsammans för liberal demokrati i Östeuropa

Liberalismen har växt sig starkare i Europas nya demokrati er under de senaste decennierna. Den liberala kampen för att främja den demokratiska utvecklingen i Östeuropa präglas av tuffa omständigheter. Homofobi, nationalism, brist på yttrandefrihet och andra civila rättigheter utgör enbart några exempel.

Folkpartiet bjuder in till denna konferens där Europaminister Birgitta Ohlsson är värd med talare från Ryssland, Litauen, Serbien, Vitryssland och Moldavien. Vi diskuterar även erfarenheter från andra internationella organisationer tillsammans med Freedom House, Friedrich Naumann Stiftung och The Liberal International.

Välkommen!

Datum: 28 maj 2010 Tid: 10.00 – 15.00
För plats och anmälan: skicka ett mail till fredrik.svensson@riksdagen.se

10.00 Welcome by Martin Ängeby, Secretary-General of The Swedish International Liberal Centre.
10.15 Key note speech: The Role of Liberalism in a Liberal Democracy by Ms Birgitta Ohlsson, Minister for European Affairs, Sweden.

10.30 Panel 1 – Why are minority rights at the heart of the liberal agenda?
Panelists: Nenad Prokic, Member of Parliament, Liberal Democratic Party of Serbia LDP, Eduardas Platovas, Board Member, Lithuanian Gay League, Emil Kirjas, Secretary-General International Liberal, Lisa Mootz, Editor of the publication Nations in Transit, Freedom House Europe, Maxim Reznik, Chariman of the St. Petersburg branch of the Russian United Democratic Party Yabloko, Chair: Ms Birgitta Ohlsson

11.45 Comments from the floor

12.15 Snack Lunch

13.30 Panel 2 – Liberal economy without civil liberties
Panelists: Victor Guzun, Vice President, Moldova Liberal Party AMN, Anastasiya Falei, International Secretary of Belarusian Liberal Party of Freedom and progress, Dr Christian Taaks, Board of Directors, Friedrich Naumann Stiftung FNS, Matt Brady, Program Director, Freedom House USA, Chair: Mr Olle Schmidt MEP

14.30 Comments from the floor

15.00 Closing remarks by Martin Ängeby, Secretary-General of The Swedish International Liberal Centre and Birgitta Ohlsson, Minister for European Affairs

Missa inte Mark Klamberg och Martina Lind i morgon kväll!

I morgon kväll ska jag på en paneldiskussion om politik och sociala medier med Mark Klamberg och Martina Lind. Mark är en av FPs största bloggare och han har inspirerat många av sina partivänner att bidra till debatten på Internet och på sociala medier. Martina är en otroligt begåvad tjej som ligger bakom bland annat sajten politometern och ta mig på orden nu, om det är någon i Sverige, förutom Brit Stakston, som har koll på hur Internet och sociala medier kommer att påverka den politiska utvecklingen i Sverige så är det hon. Peter Kjällkvist modererar och ska ha cred för att han är arrangör. Vill du följa med så anmäl dig här. Och tycker du att det är läskigt att gå själv så hör av dig till mig så går vi dit tillsammans.

Det kommer att bli otroligt intressant att höra vad dom två har att säga. Och det ska bli kul att träffa Fredrik Antonsson, aka Tokmoderaten IRL. Mary kan tyvärr inte komma. Men hoppas att några andra nätaktivister hittar dit.

Självklart ska barnen i skolan få betyg från årskurs sex!

Jan Björklund fortsätter sin reformation av den svenska skolan. Nu föreslås det att barn får betyg från årskurs sex istället för årskurs åtta. Detta var onekligen på tiden. Varför skulle inte elever och föräldrar få reda på hur det går för barnen redan i årskurs sex? Och varför inte tidigare?



Alla ni som är mot tidiga betyg, vad är problemet? Allt snack om att muntliga omdömen räcker är bara dumt. Lärare, elever och föräldrar måste såklart prata med varandra men att inte ge barnen betyg från tidig ålder är att göra dom en stor otjänst.

Det skrämmande i den socialdemokratiska och vänsterpartistiska synen på kunskap är att man tycker att alla ska kunna precis lika mycket, och därför är betyg ett satyg som delar in barnen i olika grupper (läs klasser...), de som är duktiga och de som är mindre duktiga. I vänsterns värld är alla barn lika, och alla måste behandlas på samma sätt, kollektivet som ska likriktas står över individerna. Varför kan inte vänstermänniskor med ideologiska skygglappar förstå att barn har olika intressen precis som vuxna har olika intressen? Att en del barn intresserar sig för matematik och kemi och andra älskar språk. Att dessa barn får bra betyg i dessa ämnen leder till ett djupare intresse. På vilket sätt är detta negativt?

Och en fråga till alla er som är motståndare till betyg. Är inte betygen också ett strålande sätt att fånga upp de elever som inte hänger med och behöver extra stöd?

Läs gärna vad Helena von Schantz skriver om skolan och betyg. Rasmus Jonlund skriver också klokt som vanligt.

Om Liberala bloggare, netroots och politik på Internet

Beträffande debatten om netroots publicerar Expressen idag en artikel jag har skrivit om mitt nätverk Liberala bloggare kontra det socialdemokratiska netroots. Här följer hela artikeln:

Folkpartiet har valt en helt annan väg och försöker inte som socialdemokraterna centralstyra medlemmars åsikter inom sociala medier.

Den senaste tiden har det skrivits mycket om politik och sociala medier. Enligt min uppfattning missbedömer eller medvetet missuppfattar politiker engagemanget hos människor som är aktiva inom sociala medier som bloggar, facebook och twitter. Dagens politiker vill inte förlora kontroll men interaktiviteten på Internet är just okontrollerbar, personer utan partitillhörighet sluter sig samman och driver samma fråga. Tydliga exempel på detta är FRA-och vargjaktsdebatten. Människor med helt olika politiska uppfattningar slöt sig samman på olika sociala medier för att göra gemensam sak och alla försöka att kontrollera kommer att falla platt.

En medborgare som är aktiv på nätet och ställer en fråga till en politiker som inte svarar kommer att vända sig till någon annan som gör det, eller någon annan grupp av människor på nätet som är engagerad i samma fråga. Många av dagens traditionella politiker ignorerar dessa politiskt aktiva människor som finns på sociala medier och detta leder till att politiker för varje dag som går förlorar inflytande.

Socialdemokraterna har sitt numera ökända bloggnätverk netroots, som enligt Erik Laakso (Expressen 10/5) är en megafon och hejarklack till Mona Sahlin. Enbart förtrodda, utvalda bloggare får ta del av information som sedan ska spridas. Detta nätverk av bloggare fungerar som partiets förlängda arm. För drygt ett halvår sedan startade jag ett nätverk som heter Liberala bloggare. Anledningarna var flera, för det första behöver politiker lära sig blogga, många ser tekniken som ett hinder istället för en möjlighet. För det andra ger det större genomslag och mer inflytande om personer som skriver om samma frågor länkar till varandra. För det tredje fungerar nätverket som en social mötesplats på nätet där man lär känna folk som är politiskt aktiva över hela landet. Idag är vi 95 personer som är med i Liberala bloggare och det skrivs ett 15-tal blogginlägg av nätverkets medlemmar dagligen.

Vad är då skillnaden mellan Liberala bloggare och sossarnas netroots? Jo, Liberala bloggare är inte centralstyrt. Gruppens medlemmar får ibland information från partiledningen skickade till sig men denna information går till alla som är med. De som vill skriver sedan om detta men det finns inte något försök till styrning. Inflytelserika folkpartistiska tjänstemän har förstått att människor som är aktiva på nätet och därför har Liberala bloggare blivit en stor framgång. Alla som är med i nätverket är delaktiga i debatten på sina egna villkor och det är inte ett fåtal särskilt utvalda som får ta del av exklusiv information. Socialdemokraternas inställning till sociala medier visar på en odemokratisk medborgarsyn.

I veckan släpptes boken “Politik 2.0” av Brit Stakston som är en manual för personer som vill lära sig använda sociala medier och Internet för att driva politik och kommunicera med medborgarna. Boken är ett barn av sin tid och att den har skrivits är ett tydligt tecken på att många ledande politiker inte har något intresse av att möta det enorma engagemang som finns bland människor på nätet. Etablissemanget vill inte förlora kontroll och därför väljer man att inte se den politiska potential som finns bland aktiva människor på sociala medier. Detta är djupt tragiskt. Demokrati handlar i grunden om medborgardialog, medborgare och politiker diskuterar samhällsfrågor och detta driver utvecklingen framåt. I och med sociala medier och bloggar kan tusen och åter tusentals människor göra sina röster hörda. Detta borde ses som en fantastiskt möjlighet och en revitalisering av demokratin men istället möts människor som är politiskt aktiva på nätet i väldigt hög grad av kalla handen av de redan etablerade politikerna.

Vad är ni politiker så rädda för? Att prata med medborgarna? Att någon i befolkningen för fram sin åsikt? Att någon på nätet skulle kunna mer än er i någon fråga och att ni måste korrigera er? Oavsett vad era rädslor är måste ni förstå att en stor politisk aktivitet finns på nätet och växer för varje dag. Varför inte fånga upp detta engagemang och börja föra en aktiv dialog med medborgarna?

Fler och fler människor upptäcker fördelarna med sociala medier och vill göra sin röst hörd. Att många politiker inte vill se detta som en enorm möjlighet till breddning av det politiska samtalet och en förnyelse av demokratin är att val dom har gjort, men att stoppa huvudet i sanden och låtsa som om allt fortsätter som vanligt är inte bara kontraproduktivt, det ger ett enfaldigt intryck och spär på politikerföraktet.

Erik Laakso tycker jag drar fel slutsatser av hans artikel i Expressen och jag tycker att han är otydlig. Mer om detta i morgon. Rasmus Jonlund skriver att politiskt bloggande passar oss liberaler utmärkt. Fredik Sneibjerg skriver om varför bloggande är så bra för oss fritidspolitiker. Per Pettersson kritiserar både mitt och Erik Laaksos inlägg.

Linnéa Darell och Rosie Rothstein skriver också om Liberala bloggare.

Läsvärt inlägg i SvD idag

I SvD idag kan man läsa en underhållande text som borde intressera alla som har övervägt att rösta på Miljöpartiet. Läs också Maria Wetterstrands kommentar, att MP kan uppfattas som utvecklingsfientliga... Hmmm... jag undrar varför?

Som jag skrev...

... i mitt inlägg den 6 maj så har svenska folket nu börjat genomskåda de rödgrönas retorik. I dagens mätning skiljer det bara en procentenhet mellan blocken. Jag skulle bli otroligt förvånad om inte Alliansen går förbi oppositionen i nästa mätning.

Alliansens snart fyra år vid makten...

Alliansen gick bland annat till val på att det skulle vara mer lönsamt att arbeta, skolan skulle åter igen bli en kunskapsskola och privata alternativ skulle ge människor fler möjligheter. De grönröda basunerar ut att Alliansen har gjort Sverige omänskligare och ökat klyftorna. Att människor betalar mindre i skatt och får mer pengar i plånboken och mer personlig frihet är uppenbarligen något ont i de grönrödas värld. I vänsterpartiernas Sverige lever människor från hand till mun, man ska inte har några pengar på banken eller tjäna pengar på företagande. Istället ska man vara beroende av den goda staten som går in och stöttar med bidrag där det behövs. Jag tror inte alls på bidrag, det är min övertygelse att bidrag passiviserar.

Jag tror på människors egen kraft och jag är övertygad om att om vi ska klara framtidens utmaningar måste vi alla bidra efter den förmåga vi har. Att som vänsterpartiet komma med tokiga förslag som sex timmars arbetsdag med bibehållen lön, mitt under en global ekonomisk kris där flera länder i Europa riskerar att falla samman ekonomiskt, är så urbota dumt att man inte kan tro det är sant. Socialdemokraterna måste hata den dag de satte sig i samma båt som vänsterpartiet och det kommer att bli ett hopplöst företag att försöka hålla ihop den grönröda röran.

Hur som helst, Alliansen har infriat väldigt många av sina vallöften. Våra företrädare har gjort det dom gick till val på. Vill du läsa mer om vad Alliansen har gjort det nu publicerats en skrift som du hittar här.

Erik Laakso mot sosse-eliten...

Det är med spänning jag läser de kommenterar i bloggosfären som har följt Erik Laaksos artikel i Expressen igår. Erik, som bullrande lämnade nätverket Netroots, menar att han inte vill bli styrd och de etablerade sossebloggarna är förbannande och känner sig orättvist utpekade. De är minsann inte styrda, de drivs av ett patos som dom tror ska hjälpa de grönröda att vinna valet. På ganska kort tid har sossarna lyckats bilda en intern bloggadel som enligt mig just nu består av HBT-sossen, Peter Andersson, Westerholm, Högberg och Ulvenlöv med flera. Alla dessa högdjur hoppar på Laakso och han försvarar sig med bravur. Vi i andra lägret, Kent Persson, Mary X Jenssen, Ankersjö och Tokmoderaten och jag själv, tittar fascinerat på.

Frågan är, vem ska vinna detta rosornas nätkrig? Kommer Netroots-gänget att få tyst på Laakso? Tillåt mig tvivla. Jag tror Laakso, i motsats till de andra redan nämnda, kränkta socialdemokratiska bloggarna, ser betydligt längre än fram till den 19e september. För honom handlar det om Sveriges framtid och jag är övertygad om att han ser aktivismen på nätet som en demokratifråga. Han kommer inte att stilla sig i leden och låta sig trampas på. Jag har stort förtroende för Laakso och han behövs onekligen i denna debatt.

Erik har allt mitt stöd. Är det något som de etablerade partierna har misslyckats till väldigt stor del med så är det att fånga upp det engagemang som finns på nätet. Man vill uppenbarligen inte vitalisera det politiska samtalet, men man vill att de mest inflytelserika bloggarna fungerar som megafoner för den egna politiken. Detta är inget konstigt, det är så politiken har fungerat genom alla år, fast mediet har skiftat. Det nya med bloggosfären och övriga sociala medier är att dessa inte går att kontrollera, när en person inte får gehör hos ett etablerat politiskt parti kommer personen i fråga att vända sig till någon annan som lyssnar och som vill föra en dialog. Politikernas motstånd är naturligt men självbedrägligt. Snart kommer detta nya politiska landskap att självregleras och nya politiker med en helt annan maktbas än den traditionella att växa fram. Jag skulle bli ytterst förvånad om inte Erik Laakso kommer att bli en väldigt inflytelserik politiker i framtiden. Fram till dess följer jag debatten med största intresse.

Ny hemsida: Unga folkpartiet!

Liberala ungdomsförbundet och Liberala studenter har gått ihop och startat en ny sajt som kommer att bidra till att Folkpartiet och Alliansen vinner valet i september. Gå in och kolla på den nya hemsidan.

Mark Klamberg och Gulan Avci skriver om denna nya satsning.

De unga förstagångsväljarna...

Alla pratar om dom unga väljarna. Det är en halv miljon förstagångsväljare i detta val och alla partier slåss om dessa röster. Jag tycker att dom flesta partier har varit usla på att driva en politik som hjälper unga att komma ut på arbetsmarknaden. FP är på rätt väg med lärlingskontrakt och naturligtvis måste vi ha en sänkt arbetsgivaravgift för de som nyanställer unga. Hur ska unga annars ha en chans att konkurrera med äldre som har varit ute på arbetsmarknaden en tid och har en erfarenhet i bagaget?

I Metro idag visar det sig att 26 procent av dom unga skulle idag ha röstat på Moderaterna. Bara sex procent på Folkpartiet. Detta är tråkigt och vi måste bli bättre att kommunicera vår politik med förstagångsväljarna. Vi måste bli bättre på att lyfta fram unga ambassadörer som driver frågor som unga är intresserade av. Vi måste förutom arbetslöshetsfrågan hos unga också ha en bostadspolitik i storstäderna. Varför engagerar sig inte de politiker som sitter på reell makt i frågan? På något sätt måste det gå att bygga billigare hyresbostäder med enklare standard. Jag är övertygad om att en ung person idag skulle bli överlycklig för en liten lägenhet en bit utanför tullarna med kokvrå. Att bara bygga dyra nybyggen vid sjönära lägen är kanske lönsamt för byggherrarna, men politikerna måste få sitt ansvar och se till att vår huvudstad i framtiden attraherar unga människor istället för som det är idag, att unga flyttar till Uppsala eller Lund för att utbilda sig på grund av en hoppslös bostadssituation i Stockholm.

Alliansen på Söderandans dag

Idag har jag varit och kampanjat med mina folkpartivänner från Södermalm i Stockholm på Söderandans dag. Alla Allianspartier var där och vi kände oss ännu mer samspelta och målmedvetna efter att precis fått reda på att vänsterpartiets medlemmar på sin kongress gick emot partistyrelsens förslag och vill inföa 6 timmars arbetsdag. Jag tittade på kongressen på TV och vänsterpartister idag tycks på allvar tro att socialismen en vacker dag kommer att segra.

Den totalt verklighetsfrånvända världsbild som finns hos vänsterpartiet finns inte någon annanstans. Är det verkligen att att vänsterpartister bara umgås med vänsterpartister och det är därför dom kan hålla sina luftslott levande? Det måste nästan vara så. Alla Alliansvänner är såklart glada över vansinnet inom vänsterpartiet, det kommer i väldigt hög grad bidra till en Alliansseger i höst men jag är glad över att jag inte råkar vara sosse eller miljöpartist. Det måste vara en plåga att försöka komma överens med människor som förnekar massmorden i Gulag, glorifierar Fidel Castro och vill förbjuda betyg i skolan.

Rasmus Jonlund skriver också om vänsterpartiet. Likaså Mikael Wendt, Magnus Andersson, Daniel Sturesson och Coenraads.

Missa inte boken Politik 2.0!

Igår var jag på releasefest av boken Politik 2.0 som Brit Stakston med flera har skrivit. Jag och 15 andra politiker har skrivit vars ett avsnitt och vi berättar hur vi använder oss av sociala medier och hur vi kommer att använda oss av dessa i valrörelsen. Boken är ett måste för alla med politiska ambitioner, i framtiden måste man förstå hur nätet fungerar för att få något inflytande.

Det kom 200 personer på festen som var i Gamla stan. Min goda väninna Annika Beijbom är redaktör och jag hjälpte henne under dagen med de sista förberedelserna. Vi hade som vanligt otroligt kul, jag skrattar hela tiden när jag umgås med Annika. Så tack Annika för att du förgyllde ännu en dag i mitt liv. Jag ser otroligt mycket fram emot att vi ska umgås och bo ihop under hela Almedalsveckan.

Alla bloggare var där, jag pratade med Peter Andersson, Emma Andersson, Mary X Jensen, Erik Laakso, Gun Svensson, Maria Ferm, Anders Wallner och Amanda Brihed och massa andra människor som jag har kontakt med på nätet men inte träffar så ofta fysiskt. Det är fantastiskt vilka möjligheter för nätverkande som Internet ger. Och det slog mig igår vilken otrolig blandning människor vi är som nätverkar. Ålder, bakgrund, yrke och social status är helt ointressant. Alla är jämlikar och vi har alla samma möjligheter att påverka och hjälpas åt att väcka opinion för de frågor vi brinner för.

Annikas pappa intervjuade Brit Stakston och socialminister Göran Hägglund. Brit var som vanligt lysande och Göran Hägglund är faktiskt riktigt rolig och bjöd på sig själv. Trist att en så trevlig och karismatisk person ska vara kristdemokrat. Hur som helst så twittrar Göran Hägglund personligen och det märks på honom att han tycker det är kul. Det hade varit roligt om andra partiledare och ministrar hade inspirerats av honom.

I mitt avsnitt i boken skriver jag att de politiker som inte bryr sig om sociala medier kommer att förlora inflytande och jag är övertygad om att det är så. Det engagemang som finns på nätet kan man inte blunda för. Det häftigaste är att det är helt okontrollerbart, det uppstår helt oväntade allianser och vänskaper mellan inflytelserika människor hela tiden och som politiker måste man förhålla sig till denna nya värld. Vad som förvånar mig mest är att så många politiker än idag ser nätet som ett hot och inte som en ocean av möjligheter.

Tack Annika, Brit, Carl och alla andra som gjort denna bok möjlig, det har varit en ära att få vara med på ett hörn. Och vad roligt vi har det tillsammans.

Brit skriver också om boken här.

Så genomskådade svenskarna till slut de grönrödas försåtliga retorik...

Dagens opinionsmätning är glädjande, ordningen är återställd och Alliansen leder igen. Förr eller senare genomskådas populism och de grönrödas underskattande av svenska folkets intelligens straffar nu ut sig.

Förtroendet för Mona Sahlin och Thomas Östros är i botten och detta är inte alls konstigt. Folk tror helt enkelt inte på vad dom säger. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg får skyhöga förtroendesiffror. Varför? Jo, just för att de är ärliga, driver en ansvarsfull politik och försöker inte föra väljarna bakom ljuset.

MPs råd: Låna pengar för att betala fastighetsskatt!

Jag tycker för det mesta att våra riksdagsledamöter är ganska slipade politiker och även om jag inte håller med dom i sak så är dom flesta av dom duktiga retoriker och experter på att undvika att svara på obehagliga frågor.

Därför blev jag extremt förvånad över att läsa om hur Mikaela Waltersson i Ekot uttryckt sig om de människor som bor i en villa och vid en grönröd valseger kommer att drabbas av chockhöjd fastighetsskatt. På frågan hur de villaägare som inte har råd att betala skatten svarar Waltersson:

"– Har man en dyr villa, även om man köpte den för mycket lägre pris, så har man också en möjlighet att ta lån på sitt hus. Man har ju ett kapital som ligger i botten och som är en tillgång som man sedan kan sälja eller ta lån på."

Alltså, människor som bor i ett hus och drabbas av en otroligt godtycklig och orättvis skatt får rådet från MPs ledamot i finansutskottet att ta ett lån för att kunna betala skatten. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Det var länge sedan jag hörde ett så dumt uttalande från en riksdagsledamot. Jag hoppas innerligt att det bara var en groda, men den skrämmande tanken slår mig, Mikaela Waltersson kanske på riktigt tycker att familjer och personer som bor i villor ska låna pengar för att betala skatt till staten.

Läs vad andra bloggare tycker: Thomas Ardenfors, Hans Åberg och signerat Kjellberg.

Brit Stakston skriver om politik och sociala medier

Mycket läsvärt inlägg av Brit Stakston i Expressen. Läs artikeln här.

Äntligen dags för valrörelse

Jag är en typiskt politiskt aktivist, jag gillar att vara ute och träffa människor, arrangera seminarium och att sammanföra människor som har samma mål för att tillsammans arbeta mot dessa. Jag tycker inte om det politiska maktspelet som väldigt ofta handlar om att behålla sina uppdrag och betydligt mindre om att påverka samhället. Den maktfullkomliga revirpinkande politikertypen göder bara politikerföraktet och tröttar ut mig.

Jag har varit kluven inför denna valrörelse och känt att det inte ska bli så roligt att kampanja. Fastän jag gjorde ett bra internt provval till stadsfullmäktige, jag hamnade på 18 plats så blev jag flyttad till plats nummer 6 i min krets. Vi har totalt 6 kretsar i Stockholm. Man menar att erfarna personer måste stå före mig och sen måste vi ha fler kvinnor på just listan jag är med på. Eftersom vi har totalt 15 mandat inklusive reserver och jag hamnade på plats nummer 18 i provvalet valde jag att inte ta någon strid när listorna skulle spikas. Jag tänker att min tid kommer i nästa val och jag är övertygad om att jag kommer att göra en bra personvalkampanj och få många kryss och då kommer jag att få fler nämnduppdrag efter valet, även om jag inte får en plats i fullmäktige. Och det känns bra i dagsläget.

Kluvenheten har nu gått över i en övertygelse om att kampanja stenhårt för att Alliansen ska sitta kvar nästa mandatperiod. När jag hör vilken retorik de grönröda använder samtidigt som dom har anpassat sig totalt till Alliansens politik blir jag uppriktigt sagt förbannad. Varför ska svenska folket luras av en socialdemokrati som inte kommer med något nytt. Det är samma gamla passiviserande bidragspolitik man går på val till nu som under Göran Persson. Precis den politik som människor röstade bort 2006 säger socialdemokraterna att vi ska återgå till. De som tjänar pengar ska betala för de som inte arbetar. Det handlar om att omfördela pengar, och som det så fint låter utjämna klyftorna. De som arbetar ska betala mer till de som inte arbetar. Samtidigt har man accepterat 95 procent av de skattesänkningar som Alliansen genomfört. Så allt är tom retorik. Varför skulle människor rösta på en total grönröd försåtlig röra när de har en Allians av fyra borgerliga partier som tagit ansvar och kommer att fortsätta göra efter valet?

Och är det någon på allvar som tror att de grönröda inte när som helst kommer att drabbas av en svekdebatt? Tror ni Lars Ohly och hans kommunistkompisar är nöjda med de grönrödas skuggbudget?

Vad har Socialdemokraterna mer att komma med än tom retorik?

Socialdemokraterna har i mer än tre års tid anklagat Alliansen för att driva en kall omänsklig politik. När de nu presenterar sin skuggbudget accepterar dom 95 procent av Alliansens skattesänkningar. Vad handlar detta om? Tror inte de grönröda på sitt eget mantra, att höjda skatter skapar mer jobb?

Beträffande höjd skatt, varför anklagar socialdemokraterna Alliansen för att inte ha sänkt skatterna tillräckligt för pensionärerna? Vill socialdemokraterna sänka skatterna?

Och angående fastighetskatten, som de grönröda vill återinföra, i SvD kan du läsa om en man som de senaste tre åren betalat 6000 kr per år i fastighetskatt, men innan 2006 fick han betala 58000 kr per år. 58 000 kr per år! Ska socialdemokraterna tvinga pensionärer i hans situation från sina hem? Och på vilket sätt gynnas de av att få 300 kr mer i månaden? Snacka om cynisk politik.

Beträffande RUT. Vad är det frågan om? Varför är det fel att människor jobbar hemma hos andra människor? Varför är det ok att göra ett skatteavdrag om en person, läs man, sätter in ett nytt fönster men inte om en annan person, läs kvinna, putsar samma fönster. Tiotusentals fler människor jobbar inom städbranschen på grund av införandet av RUT-avdraget och dessa personer, till största del kvinnor, vill sossarna göra arbetslösa eller tvinga ut på en svart marknad. Är detta att minska klyftorna?

Efter att ha sett debatterna mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin så blir det så otroligt uppenbart att socialdemokraterna inte har någon egen politik för att skapa mer jobb. Och de flesta borgerliga väljarna borde idag vara ganska nöjda. Den politik som Alliansen har drivit har till mycket stor del accepterats av oppositionen. Detta är bra för Sverige.

Vad valet i höst kommer att handla om är vilket av blocken som kan presentera den mest trovärdiga framtidsvisionen för Sverige.

I nyhetsflödet: SvD och DN.

Mary X Jensen och Kent Persson konstaterar efter de grönrödas skuggbudget, att ja, Alliansen kommer att bli omvald. Varför rösta på kopian när kopian har accepterat originalets skattepoltik och anpassat sig till den övriga politik som drivits sedan 2006?

Läs vad andra bloggare tycker om sossarna skuggbudget: Runo Johansson, Sörliden, Altenberg, Liberala Anna och Kjellberg.

Om Lady Gaga, sociala medier och framtiden...

Det finns ett fåtal artister som jag blir otroligt inspirerad av. Jag tänker då på Michel Jackson, Madonna och inte minst vår senaste megastjärna Lady Gaga. Michael Jackson fick varenda amerikansk unge att kolla på MTV på 80-talet och var fram till sin död en av världens största artister. Madonna har lyckats vara kvar i rampljuset i snart 30 år och det finns inget som tyder på att människor kommer att sluta lyssna på hennes musik.



Jag har tinnitus och lyssnar inte mycket på musik men jag kan inte låta bli att lyssna på Lady Gaga. Hennes musik är otroligt medryckande, självklart kallar alla förståsigpåare den för ytlig och banal, men fakta talar sitt tydliga språk. En miljard människor har klickat på någon av det som ligger uppe med Lady Gaga på youtube. En miljard. Det helgalet, eller hur. Varför har hon då lyckats? Är det bara för att hon klär sig i tokiga kläder? Eller är det så att musiken är medryckande? Att hon är en fantastisk skicklig sångerska? Handlar det om att hon har förstått att det inte går att begränsa eller stoppa ett fenomen som har börjat spridas på nätet? Jag tror det är en kombination av dessa. Men mest intressant är att hon uppmanar människor att sprida hennes musik, hon vill att hennes fans ska filma på hennes konserter och lägga ut det på youtube. Hur många artister gör det?



Jag är aktiv på nätet för jag gillar det som är helt oväntat och det som inte går att kontrollera. Jag är folkpartist och vill att Alliansen ska vinna valet, men det är inte bara när jag träffar mina partikamrater som jag pratar politik. Mest politik pratar jag på nätet och framför allt då med de som inte tycker som jag. Jag har kontakt med människor som jag aldrig skulle träffat IRL. Visst är det fantastiskt.

Det är två saker jag framför allt gillar med nätet. För det första är det snabbheten. En fråga kan vara glödhet för att snabbt kylas av, ta tex fildelningsfrågan. Vem talar om fildelning idag efter Spotify? Finns Piratpartiet? För det andra är det det stora inflytandet. Gamla makthavare som politiker journalister är inte ensamma om att sätta agendan, tvärt om måste de dagligen läsa vad alla som är politiskt aktiva på nätet tycker. Många har anpassat sig till denna nya situation, där tusentals röster helt plötsligt är med och ska göra sina röster hörda, men skrämmande många anser att sociala medier är något som man som politiker inte behöver vara engagerad i. Men egentligen är inte detta något problem, internet är självreglerande. De som förstår dynamiken och utnyttjar denna kommer att bli de med mest inflytande i framtiden.

Boken Politik 2.0, ett måste för alla politiker som är aktiva i sociala medier

På torsdag släpps boken Politik 2.0 som jag och 15 andra politiker medverkar i. Från FP är det Annika Beijbom och jag som är med. Andra politker som är med är Peter Andersson (S), Anders Wallner och Mary X Jenssen (M) och Författare är bland andra Brit Stakston, Erik Laakso och Emma Andersson. Det ska bli otroligt roligt att läsa den. Läs mer om boken här.