Släpp in fler unga i politiken

Idag skriver jag och min gode vän Sebastian Hallén från Kalmar en artikel i tidningen Nu som handlar om att vi inom FP måste möta unga väljare. Ni som inte prenumererar på tidningen kan läsa artikeln nedan.
Anna Lundberg, folkpartist i Hallstahammar, skriver också om unga politiker.

Släpp in fler unga i politiken

Det pratas och skrivs mycket om de 500 000 förstagångsväljarna inför höstens val. Alla partier slåss om denna – inte minst inför framtiden - viktiga väljargrupp. Vad gör då Folkpartiet liberalerna för att vinna dessa i höstens val?

I nummer 4 av tidningen NU kan man läsa om hur 22-åriga Gustav Georgson i Skåne blir nedpetad till tredje plats på riksdagslistan, bakom två kandidater som båda är över 55 år. Detta trots att Georgson kom tvåa i provvalet. Vad som händer i Skåne är dessvärre inte något undantag. Unga kandidater blir ofta nedflyttade till icke valbara platser. De som har varit med länge i Folkpartiet känner givetvis också fler i partiet, många medlemmar på mötena där listorna bestäms känner också varandra sedan länge. De kommer inte att rösta på en ny och ung kandidat, eller plädera mot nomineringskommittén, som dessutom ofta domineras av samma veteraner. Att i valet lyckas kryssa sig förbi någon är väldigt svårt med det svenska valsystemet, och på så sätt förstärks de rådande strukturerna ytterligare.

Följande frågor kan vara intressanta att ställa sig:

Vill Folkpartiet attrahera unga väljare? Om svaret är ja, varför lyfter vi då inte fram unga kandidater? Varför stöttar inte etablissemanget inom FP Adam Cwejman som är ordförande för LUF eller Gustav Georgson från LS i Skåne? Att LUF:s och LS:s kandidater gång på gång blir överkörda av nomineringskommittéerna sätter inte en bild av ett parti som välkomnar ungdomar, eller prioriterar ungdomars villkor.
Vill partiets företrädare kommunicera med unga presumtiva väljare överhuvudtaget?

Finns våra förtroendevalda på Internet som är den arena där alla unga människor finns idag? Endast fyra procent av dagens unga ser på Rapport och Aktuellt. Hur många av dem läser DN-debatt? Var tror ni framtidens debatt kommer att drivas? På SvD Brännpunkt eller i Sydsvenska dagbladets pappersbilaga?
Det finns ett otroligt starkt engagemang bland unga idag, men sannolikheten att någon av dessa väljer Folkpartiet för att kanalisera sin energi är försvinnande liten. Vi är tyvärr idag riktigt dåliga på att möta de unga på deras villkor, och på de arenor de känner till och är aktiva på.

Driver Folkpartiet politiska frågor som attraherar unga? Har vi någon lösning på bostadsbristen i de medelstora städerna och i våra storstadsregioner? Har vi några förslag som kommer till rätta med den skyhöga ungdomsarbetslösheten? Kommer Folkpartiets miljöpolitik attrahera några förstagångsväljare eller kommer de per automatik rösta på Miljöpartiet?

Slutligen. Är det värt att inte ha en uttalad strategi för att nå en halv miljon unga väljare? Vid höstens val är det väldigt osannolikt att dessa 500 000 personer kommer att ha ändrat sin uppfattning om Folkpartiet, och flera hundra tusen nya förstagångsväljare kommer att rösta i valet 2014. Om vi inte börjar ta dessa framtida väljare på allvar, möter upp deras behov med en politik som upplevs som attraktiv och relevant, samt finns på de arenor där de redan finns är risken överhängande att Folkpartiet snart blir ett litet, obetydligt parti.

Seved Monke, FP-Stockholm

Sebastian Hallén, FP-Kalmar

Våra riksdagsledamöter och sociala medier...

SvD skriver idag om hur våra riksdagsledamöter använder sociala medier. De tittar bland annat på twitter och konstaterar att de flesta politiker inte vet hur de ska använda mediet och de som använder twitter skriver om vad de äter till frukost och vilka artiklar de har skrivit i diverse papperstidningar.

Vi i nätverket Liberati har under drygt ett och ett halvt års tid försökt förklara för våra förtroendevalda att sociala medier inte ska ses som en megafon utan som en möjlighet till dialog. Tyvärr är våra förtroendevalda väldigt rädda för det som är nytt och därför trampar majoriteten av dem vidare i gamla spår. Några få har förstått vad det handlar om bland andra Folkpartiets Per Altenberg, Centerpartiets Frederick Federley och Moderaternas Kent Persson.

Att inte vilja ta åt sig dynamiken i de sociala medierna innebär två stora misstag.

För det första, folk vill ha dialog. De är trötta på att politiker gömmer sig i plenum och på sina kammare där dom är onåbara. Nu finns det ett interaktivt medium, internet, där alla kan göra sin röst hörd, en fantastiskt möjlighet till tvåvägskommunikation, men då väljer politikerna att inte kommunicera. Ödesdigert i längden och ökar bara på politikerföraktet. Politikerna visar väldigt tydligt att de inte vill prata med väljarna.

För det andra, de unga kommande väljarna lever sina liv på nätet. Min lillebror träffar inte en annan person utan att först ha pratat med personen i fråga på nätet. Han lever sitt liv på sociala forum. Denna grupp tittar inte på nyheter och läser inte dagstidningar och vid nästa val kommer 500000 förstagångsväljare att rösta. Hur tror dagens politiker att de ska nå de unga väljarna? Det är fler och fler människor i alla åldar som använder internet och de politiker som vill behålla någon form av maktbas måste förstå att det är interaktiviteten på nätet som är det som lockar. Inte att läsa om hur politikerns barn eller katt mår.

Min spaning är att detta kommer inte att ändras inför nästa val. Partierna kommer att betala dyra pengar till PR-byråer som gör snitsiga hemsidor med bilder och filmer men dialogen kommer att utebli. Många politiker förstår att dialogen är det centrala men de varken hinner eller vågar kommunicera med väljarna. Men förändringen kommer att gå snabbare än vad etablissemanget tror och då har det parti som har flest aktiva medlemmar på nätet ett stort försprång. Det blir spännande att se vilka partier som kommer att bli framtidens vinnare.

Läs även vad Brit Stakston, tillika Liberatist skriver, hon är en av dem i Sverige som har mest kunskap om sociala medier. Läs och lär.

Andra bloggare: Techrisk, Johan Westerholm, Peter Andersson, Smurfgodis och Tokmoderaten.