Mona Sahlins stora problem

Jag brukar skriva om oenigheten bland de rödgröna just för att upplysa mina läsare om den katoiska situation som kommer att uppstå om de rödgröna vinner valet.

Härom dagen kontaterade Mikaela Valtersson (MP) klokt att avdraget för hushållsnära tjänster har skapat 10000-tals jobb och självklart kan inte MP gå på med att dessa människor blir arbetslösa. Mona Sahlin backar nu beträffande samma avdrag och säger att sossarna inte kommer att ta bort möjligheten men avdraget kommer att förändras. Men samtidigt vill hon inte debattera med företrädare för Alliansen. Man undrar varför? Kan det vara för att Lars Ohly säger blankt nej. För vänsterpartisterna är det ett rikemansavdrag och man ska satsa på hemtjänsten i stället. Att staten får in mer pengar nu på grund av avdraget bekommer honom inte. I kommunisten Olhys värld ska alla ge sina pengar till staten som sen ska fördela dessa. Staten ska bestämma istället för individen.

Problemet är att bara några få procent av svenska folket tycker kommunism är en god idé. Svenskarna gillar jobbskatteavdraget och vill själva bestämma vad de vill göra med sina pengar. Göran Persson har insett detta, Mona Sahlin har insett detta, de flesta sossar har förstått att ska dom vinna valet i september måste de anpassa sig till det faktum att jobbskatteavdragen och RUT har gett människor mer inflytande över sina liv och staten mindre makt. Lars Ohly vägrar inse detta och min spaning är att detta är bara toppen på ett isberg. Gång på gång kommer Lars Ohly att sätta käppar i hjulet för Mona och de båda språkrören och en valseger för de rödgröna blir för varje dag mer och mer osannolik. Mona Sahlin måste förbanna den dag hennes eget parti tvingade henne att sätta sig i samma båt som Lars Ohly.

Läs vad andra bloggare tycker om RUT: Per Altenberg, Magnus Andersson, Rasmus Jonlund och Carina Boberg.

V och S vill ta bort människors möjligheter till egen försörjning

I Rapport igår kunde vi konstatera att Alliansens införande av avdrag för hushållsnära tjänster har skapat 11 400 jobb. 150 000 personer, äldre och yngre, singlar och barnfamiljer har utnyttjat möjligheten. Avdraget visar på ett otroligt tydligt sätt, att lägre skatter skapar mer jobb.

Almega gör bedömningen att hälften av dessa jobb försvinner om möjligheten till avdraget tas bort, något som de rödgröna tidigare lovat att se till om de kommer till makten vid nästa val. Föraktfullt kallar socialdemokrater och vänsterpartister avdraget för pigavdrag och förringar de människor som städar hemma i svenskars hem. Att städa skolor, sjukhus och kontor är tydligen något fint de rödgrönas värld, men att göra samma sak hemma hos en privatperson är något fult. Var finns den logiken?

Hur som helst. Nu visar det sig att Miljöpartiet, som onekligen inte bara består av utopiska drömmare, har förstått att avdraget är något positivt för Sverige och svenskarna. De vill inte längre avskaffa avdraget och splittringen blir uppenbar. Frågan är vilka fler frågor kommer MP, V och S inte vara överens om vid valet i höst? Eller snarare, vilka frågor kommer de att vara överens om?

Den alltid lika underhållande och kloke Fredrik Westerlund skriver om hushållsnära tjänster på sin nya blogg.

Läs även vad andra bloggare tycker i frågan: Björn Brändevall, Carl B Hamilton, Carina Boberg, Mikael Wendt, Magnus Andersson, Linander, Hållplats Hådén, Baccus, Thomas Böhlmark, Hans Åberg och Christian Gustavsson.

Vem vinner nästa val?

Socialdemokratiska bloggare har gått ut hårt den senaste tiden och radat upp en mängd luftslott beträffande utgången av valet i september. Desperationen är tydlig, med tanke på att varje gång de rödgröna berättar vad de vill driva för politik, minskar deras väljarstöd. Valrörelsen kommer att bli en rödgrön mardröm och Alliansen kommer att få svenska folkets förtroende att regera fyra år till. Detta råder det inget tvivel om när man ser hur sossarna har misslyckats kapitalt med att förnya sitt parti, har en extremt impopulär partiledare och dessutom har valt att sätta sig i samma båt som kommunister.

Kent Persson, alltid lika klok och eftertänksam, har startat "Veckans bloggdebatt". Denna veckas tema är "Vilken fråga tror du avgör valet?" och jag kommer här min framtidsspaning.

Jag tror inte att det blir en fråga som avgör valet, ingen kan förutsäga redan nu vilken eller vilka frågor som blir mest avgörande, men en fråga tror jag kommer överskugga de andra, nämligen regeringsdugligheten.

Alliansen har visat de tre senaste åren att de kan regera tillsammans och man vet vad man får. De rödgröna, som först utestängde vänsterpartiet ur ett samarbete, för att sen, under tvång från gammalsossarna blir naturligtvis ett väldigt osäkert kort. Hur ska Ohly och Wetterstrand komma överens? Vad vill de rödgröna? Lars Ohly säger själv att han inte tycker att de måste vara överens innan valet. Varför skulle någon i så fall rösta på en rödgrön sörja som varken vet eller visar vad dom vill istället för en Allians som uppenbarligen uppfyller vad de har gått till val på?

Läs om vilka frågor andra bloggare tror blir avgörande för valet: MinaModerataKarameller, Henrik Alexandersson och Tokmoderaten.

Socialdemokratisk retorik...

Dayana Jadarian, Centerpartist, bloggar idag om skillnader i socialdemokraters retorik och praktik. Alltså att leva som man lär. Som när motståndare mot "pigavdrag" nyttjar avdraget för att "man följer de skatteregler som finns". Eller när en socialdemokrat är emot utförsäljningen av allmännyttan i Stockholm men själv tjänar en rejäl hacka när den egna lägenheten omvandlas från hyresrätt till bostadsrätt.

Jag lyssnade på en debatt i nyhetsmorgon i morse där socialförsäkringsminister Christina Husmark-Persson debatterade de nya sjukförsäkringsreglerna mot socialdemokratiska Ylva Johansson. Det framgick tydligt att utan någon som helst tvekan var det gamla socialförsäkringssystemet misslyckat och ett nytt system är en nödvändighet. Detta vet såklart även socialdemokrater om och de hade själva varit tvingade att genomgripa djupgående förändringar om de var de som satt vid makten denna mandatperiod.

När nu Alliansen har tagit tag i problemen, och inför ett system där de som kan bidra ska bidra, utnyttjar de rödgröna situationen för att svartmåla och demonisera Alliansens politik. Det är som om de rödgrönas företrädare har fått gå en snabbkurs där man upprepar mantran som: "ni tar från dom sjuka för att ge till dom rika" eller "er politik ger dom rika mer pengar". Billiga politiska poäng? Jag vet inte det, jag tror svenska folket genomskådar retoriken.

Och jag är övertygad om att den övervägande majoriteten av svenska folket vill ha ett jobb att gå till och att de vill behålla de pengar som jobbskatteavdragen innebär. Jag är också förvissad om att svenskarna anser att det är bra att vi som är världens friskaste folk inte längre är världens mest sjukskriva...

Läs vad andra bloggare tycker: Hanna Wagenius, Elkers.se, Magnus blogg och Annie Johansson.

Kommunister i regeringen i en demokrati 2010?

Mathias Sundin, Johnny Munkhammar med flera skriver idag i Aftonbladet om den extremt unika situation som skulle uppstå om de rödgröna vinner nästa val. Mona Sahlin måste hata dagen hon tvingades backa från ett önskat samarbete med MP och istället tvingades acceptera Vänsterpartiet som allierad. Jag är övertygad att många potentiella väljare kommer att tänka flera gånger innan man lägger sin röst på de rödgröna.

Ett parti som vill avskaffa marknadsekonomin, hyllar diktatorn Fidel Castro och vill strypa det privata ägandet hör inte hemma i en demokrati på 2010-talet. MP och S ser makten hägra och har satt på sig de stora skygglapparna, men svenska folket kommer inte att vara lika blinda och kommer i god tid innan valet genomskåda det vansinniga i Vänsterpartiets politik.

Läs vad andra bloggare tycker: Sebastian Hallén, ETR-blogg, Christer Sörliden, Runo.

Angående gårdagens partiledardebatt...

Min korta analys av partiledardebatten.

Jag tyckte debatten igår var allmänt tråkig. Man slogs med statistik och man pratade mest om vad motståndaren gör för fel och vad som kommer att göras fel om det andra blocket kommer till makten. Vad hände med Sveriges framtid? Lite visioner om hur vi ska klara oss i följderna av den djupaste krisen sen 1930-talet vore på sin plats. När det gäller att visa upp en enad fasad anser jag att Alliansen klarade sig bättre, de är enade jämfört med det påtvingade samarbetet till vänster. Jag tycker att Alliansen har den politik som är bäst för Sverige. Ett Sverige fungerar inte om de rödgröna chockhöjer skatterna för att satsa på offentlig sektor. Det skulle göra att vi återvänder till det bidragssamhälle som svenska folket var så trött på och röstade bort för tre år sedan.

Att däremot, som Alliansen har förstått, att låta människor behålla mer pengar, underlätta för företagarna och komma till rätta med problemen i den skola som socialdemokraterna under år av ”omhändertagande”-mentalitet och likformighet har förstört är väldigt positivt för vårt land.

Göran Hägglund.
Tydlig och bra men börjar ofta meningen med ”Jag tror att….” Låter inte särskilt övertygande.

Maud Olofsson.
Är bäst när hon är indignerad och får det där uttrycket i ansiktet som visar att den hon pratar med inte lever alls i samma verklighet. Hon låter uppriktigt upprörd vilket jag tycker är bra.

Fredrik Reinfelt.
Väldigt påläst och allvarlig. Vill vara statsmannalik, den store ledaren. Gav ett stabilt och allvarligt intryck.

Jan Björklund.
Rak och tydlig och tog som vanligt ner debatten på en nivå så att även en icke politiskt engagerad människa orkar lyssna. Han berättar korta effektiva historier som folk kommer ihåg.

Peter Eriksson.
Killen är kompetent och har ett starkt patos men kan ingen säga åt honom att sluta komma med fula retoriska angrepp. Han måste också låta mindre som en gnällig farbror. Och Alliansen har satsat på infrastruktur och miljövänliga alternativ det som MPs företrädare säger att dom inte gör. Det känns om Eriksson populistiskt hoppas att svenska folket inte har koll och att MP tänker surfa på denna okunskap och ”tänk på miljön-snacket” fram till valet.

Mona Sahlin.
Ja, hon verkade pressad. Hon vet att hon inte är populär och det syns. Hon vill låta självsäker men låter osäker. Jag tror inte på henne när hon säger att de rödgröna ska komma med gemensamma förslag. Jag förstår inte hur någon tror att de tre partierna på vänstersidan ska kunna samarbeta och komma med bättre lösningar för Sverige än Allianspartierna.

Lars Ohly.
Tog till den darrande pastorsliknande stämman när han berättade att hans vän hade dött i cancer och på något sätt skulle detta vara Alliansens fel. Fungerade inte alls. Han måste nog gå några år på scenskola om han ska få fram sitt budskap med den metoden. Det mest fascinerande med Ohly är hans totala brist på verklighetsförankring och hans totala ideologiska skygglappar. Att planekonomi och kommunism inte har fungerat någonstans i hela världen har gått honom fullständigt förbi. Tack och lov har svenska folket förstått det här och därför faller Ohlys budskap om en rättvisare värld platt till marken. Det måste vara en plåga för de båda språkrören och Mona Sahlin att tvingas låtsa att man vill ha med Ohly i samma båt...

Ser fram emot att följa utvecklingen. Jag är övertygad om att Alliansen stärkte sina kort bland svenska folket efter gårdagens debatt.

Per Altenberg skriver också om debatten. Kent Persson likaså.

Andra bloggare: Linnea Darell, Jonssons funderingar, Carina Boberg, Rasmus Jonlund, Mathias Sundin, Christer Sörliden och Per Ankersjö.

Tack Alliansen för att ni tar ansvar

Tack Alliansen för att ni tar ansvar för Sverige.

Vår statsminister Fredrik Reinfeldt har varit i Köpenhamn och frotterat sig med de stora pojkarna och istället för att få cred för detta av svenska folket möts han av ett sjunkande väljarstöd. Den rödgröna högg direkt på tillfället att hänga på medias snyfthistorier beträffande de nya sjukförsäkringsreglerna, om cancersjuka som tvingades arbeta, när den egentliga frågan handlar om att vi kan inte ha så många människor utanför arbetsmarknaden som vi hade under Göran Perssons sista år. Då hade vårt samhälle till slut inte fungerat. Alliansens arbetslinje är en förutsättning för att vi ska klara framtidens utmaningar.

Detta vet såklart de rödgrönas ledare om, men i god ordning är inte sakfrågan intressant, utan makten är det centrala, och man basunerar istället ut att Alliansen driver en cynisk politik som slår på dom svaga. Onekligen en effektiv retorik som går hem i stugorna mitt under den värsta globala ekonomiska krisen sedan 30-talet. Och för att vara efterklok, det vore bra om framför allt moderaterna hade kommunicerat tydligare varför man måste genomföra dessa förändringar. Schlingmann får här bakläxa, så skicklig PR-konsult som han är borde han veta bättre.

Och en annan sak, sossarna menar att alla sjukskrivna människor i Sverige är sjuka samtidigt som vi har haft skyhöga sjukförsäkringssiffror jämfört med övriga Europa. (ni kan se lite statistik här) Varför skulle vi, som har en så bra vård och ett så tryggt samhälle vara sjukare än övriga de som bor i andra europeiska länder? Nej, det är uppenbart att det har varit ett fel i systemet, väldigt många har blivit utförsäkrade utan anledning, allt annat är struntprat.

Tack och lov har Alliansen modet och den politiska viljan att göra något åt denna ohållbara situation.

Ett luftslottsjippo i Kungsträdgården...

Ett jippo i Kungsträdgården och en artikel på DN debatt räcker inte för att den rödgröna röran till vänster ska få väljarnas förtroende. Ohly, Wetterstrand och Sahlin pratar om att klyftorna växer och folk har fått det sämre. Under de mandatperioder fram till 2006 när sossarna satt på makten stod 1,5 miljoner människor utanför arbetsmarknaden. Folk var fullständigt passiviserade och systemet hade gått över styr. Mängder med människor under 30 år blev förtidspensionerade och A-kassan användes som en permanent ersättning.

Nu har folk fått mer pengar i sina plånböcker, de som blir arbetslösa tar snabbare ett nytt jobb och den politik som förlamade och förminskade den enskilda människan på bekostnad av kollektivet är ett minne blott. Så jag tror inte alls människor är missnöjda med dagens regering. Alliansen visar gång på gång att de vill förändra, Sverige, vilket också medborgarna vill, och trots den värsta ekonomiska krisen sedan depressionen står sig Sverige starkt.

I Stockholm visar en ny opinionsmätning att S endast får 21,6 procent av väljarnas stöd. Detta är deras sämsta resultat sedan den allmänna rösträtten infördes. Stockholmarna älskar moderaterna och folkpartiet, som om det hade varit val idag, fått ensam majoritet i stadshuset.

Samtidigt vill inte ens de egna väljarna ha Mona Sahlin som stadsminister. Både Margott Wallström och Thomas Bodström står före henne på önskelistan.

I ljuset av detta blir jippot i Kungsträdgården bara ett luftslott, ett spel för gallerierna. De rödgröna försöker desperat visa att man har en gemensam politik. Sossebloggare försöker få det till att borglerliga invändningar att de rödgröna inte kommer att enas är struntprat, för de har minsann samarbetat förr. Man kanske skulle upplysa dessa bloggare om att det inte är samma sak att tvingas till kompromisser i regeringsställning som att komma överens om ett gemensamt program innan valet. Och här kommer underhållningen in. Hur ska Mona Sahlin, som är extremt impopulär lyckas tyga två fanatiker som Wetterstrand och Ohly?

Avslutningsvis några frågor till er rödgröna:

Med hur mycket kommer ni att höja skatten?

Kommer ni att försöka riva upp beslutet om att bygga förbifart Stockholm?

Hur blir det med friskolorna? Kommer dessa att bli kvar vid ett regeringsskifte?

Läs vad andra bloggare tycker om Rödgrönt samarbete Jinge.se, Fredrik Axelsson och Mitt i steget.

Lars Ohly uppmanar till lagbrott

En av politikernas viktigaste uppgifter är att stifta lagar, detta görs i riksdagen. Därför vill många som jobbar med politik bli riksdagsmän. Om man sitter i opposition bildar man opinion för att vid nästa val få makten och då kan man införa de lagar man anser gör samhället bättre. Detta är grundvalarna i en demokrati.

Lars Olhy tycks ha missuppfattat detta, han uppmanar kommunledare att BRYTA mot lagen, i detta fall budgetlagen:http://www.politikerbloggen.se/2009/05/13/19722/
Man kan säga att Lars Ohly har tagit civil olydnad till en ny nivå. Jag undrar vilken ministerpost han får om de rödgröna skulle vinna valet? Bäva månne de som säger att dom vill regera tillsammans med vänsterpartiet.

Denna text är också publicerad på Liberatis hemsida.

Sossarna rasar, Moderaterna växer

I DN idag kan man läsa om att väljarflykten från S fortsätter. Som jag skrev i mitt blogginlägg den 12/4 tror jag fortfarande att Wanjas personliga val att sitta kvar äventyrar hela arbetarrörelsens framtid. Läget ser mycket mörkt ut för de rödgröna. Vi är mitt uppe i den värsta ekonomiska krisen sen 30-talet och det borde vara att slå in öppna dörrar men istället har man det senaste året förlorat ett försprång på 19 (!) procentenheter.

Vi får också via en intervju i SvD reda på att Margot Wallström inte kommer att göra en comeback inom S. Detta är naturligtvis förödande för Mona, Margot är en av våra mest folkkära och populära politiker. När hon slutar som EU-kommissionär och säger att hon inte vill ha en aktiv roll i S så blir det ännu en symbol för att starka socialdemokrater vänder partiet och framför allt Mona ryggen.

Nu kommer mina bloggande kollegor hävda att opinionsmätningen inte alls visar att Alliansen leder för KD ligger under riksdagsspärren. Detta är såklart sant, hade det varit vad idag hade de rödgröna segrat. Men tror någon på allvar att inte tillräckligt många moderater kommer att rösta på KD så att M får behålla riksdagsmajoritet? Det enda som kan göra att KD åker ur är att M växer sig så starka att de kan behålla makten enbart med hjälp av Folkpartiet och Centern. Jag tror inte detta kommer inte att hända 2010. Någon som sätter emot?

Men det är ett problem för de små partierna i Alliansen. De får mycket liten uppmärksamhet och om Alliansen ska sitta kvar måste M bli mer generösa mot sina kollegor.

Valet 2010 verkar bli en upprepning av valet 2006, en maktkamp mellan vilken av moderaternas och socialdemokraternas partiledare som är bäst att leda Sverige. Denna gång får Reinfeldt möta en svag Mona Sahlin, med en extremt kritiserad LO-ordförande som side-kick, istället för en självgod och trött Göran Persson.

Vem som kommer att vinna de debatterna råder det inte så stort tvivel om.

För övrigt har Alexander lagt upp en väldigt underhållande länk på Liberatis hemsida.