På vilket sätt är FPs skolpolitik bra?

Kristina Lindsjö, som är gymnasielärare gästbloggar idag på min blogg och skriver om den debatt som blossat upp om skolan de senaste veckorna.

Jag heter Kristina Lindsjö och är gymnasielärare, och jag har fått möjlighet att idag skriva på Seveds blogg om de ständigt aktuella skolfrågorna.

När Jan Björklund höll sitt sommartal på Marstrand förra söndagen så fokuserade flera medier på hans förslag att utbildningsnämnden i kommunen skall kunna besluta, om en skola begär det, att föräldrar till stökiga elever skall närvara i skolan under lektionstid. Det är ett förslag som verkar skrämma många och man talar om att det handlar om bestraffning. Jag har svårt att förstå det. För de allra flesta föräldrar så är barnen det viktigaste i livet och att se till att de fungerar socialt och även intellektuellt borde vara något som intresserar alla. Dessutom har många lärare prövat det. Jag har som lärare på gymnasiet själv varit med om att ha föräldrar i klassrummet och det var en positiv erfarenhet och hade avsedd effekt. Syftet är gott, och signalen är tydlig. Det är ett förslag som är värt att pröva innan man bara går ut och ratar det och talar om bestraffning.

Ett förslag som tyvärr inte fick lika stort utrymme i media, men som förtjänade att få det, var satsningen på en utbyggd elevhälsa. Om elever skall kunna prestera bra så är det grundläggande att de måste må bra och känna sig trygga i skolan. Trygghet och hälsa har tyvärr inte fått den uppmärksamhet som det borde få i skolans värld. Att Folkpartiet nu vill satsa 500 miljoner kronor på en utbyggd elevhälsa är väldigt glädjande. Det är viktigt att börja med de små barnen så att resurserna sätts in så tidigt som möjligt i elevernas skolgång. Under mina år som gymnasielärare har jag stött på elever som har gått nio år i grundskolan utan att få hjälp med exempelvis dyslexi, eftersom skolan inte har haft tillgång till skolpsykolog, logoped eller speciallärare, trots att grundskolan har försökt att få eleverna testade. Så får det inte vara.

Avslutningsvis vill jag även säga att det är väldigt bra att Folkpartiet vill fortsätta med sina insatser mot mobbning, för de behövs verkligen.

Kristina Lindsjö

Läs även vad Helena von Schantz skriver. Röda berget och Per Altenberg skriver också om detta ämne.

Självklart ska barnen i skolan få betyg från årskurs sex!

Jan Björklund fortsätter sin reformation av den svenska skolan. Nu föreslås det att barn får betyg från årskurs sex istället för årskurs åtta. Detta var onekligen på tiden. Varför skulle inte elever och föräldrar få reda på hur det går för barnen redan i årskurs sex? Och varför inte tidigare?



Alla ni som är mot tidiga betyg, vad är problemet? Allt snack om att muntliga omdömen räcker är bara dumt. Lärare, elever och föräldrar måste såklart prata med varandra men att inte ge barnen betyg från tidig ålder är att göra dom en stor otjänst.

Det skrämmande i den socialdemokratiska och vänsterpartistiska synen på kunskap är att man tycker att alla ska kunna precis lika mycket, och därför är betyg ett satyg som delar in barnen i olika grupper (läs klasser...), de som är duktiga och de som är mindre duktiga. I vänsterns värld är alla barn lika, och alla måste behandlas på samma sätt, kollektivet som ska likriktas står över individerna. Varför kan inte vänstermänniskor med ideologiska skygglappar förstå att barn har olika intressen precis som vuxna har olika intressen? Att en del barn intresserar sig för matematik och kemi och andra älskar språk. Att dessa barn får bra betyg i dessa ämnen leder till ett djupare intresse. På vilket sätt är detta negativt?

Och en fråga till alla er som är motståndare till betyg. Är inte betygen också ett strålande sätt att fånga upp de elever som inte hänger med och behöver extra stöd?

Läs gärna vad Helena von Schantz skriver om skolan och betyg. Rasmus Jonlund skriver också klokt som vanligt.

Om FPs riksmöte i Västerås, sociala medier och sjunkande medlemsantal

I helgen var jag på Folkpartiets riksmöte. Stämningen var god, seminarierna var bra och talen lysande. Jag gick bland annat på två seminarium, om storytelling och sociala medier. Det sistnämnda hölls av Niki Westerberg och Martina Lind. Många av FPs medlemmar och är äldre och de vet inte riktigt hur de ska förhålla sig till sociala medier. De vill blogga, men tror att de tror att alla inlägga måste vara Augustprisnivå. Och de tycker att det är lite läskigt att så många via sociala medier kan läsa vad man gör. Jag tror mycket handlar om rädsla, folk är rädda för allt som är främmande.

Men det intressanta är att det behövs inte mycket för att inspirera folk att prova. Efter att Niki och Martina hade haft sitt briljanta föredrag skickade jag runt en lista som folk vill skriva på om de vill gå med i min Yahoogrupp Liberala bloggare. Mer än åtta av tio av deltagarna skrev upp sig på listan. Så det är inte att gräsrotspolitiker inte vill använda bloggar och andra sociala medier, många av dem vet helt enkelt inte hur man gör. Jag pratade om sociala medier för ett femtiotal kandidater på en kandidatutbildning för några helger sedan, om en vecka ska jag till Uppsala och senare i vår ska jag ha en genomgång för LUF. Det blir roligt, det finns ett extremt engagemang ute bland våra medlemmar och nästan alla vill bidra på sitt sätt på nätet i valrörelsen.

I morse hörde jag på nyheterna att alla partiers medlemsantal går ner. Värst är det för sossarna och moderaterna som har nedgångar på mer än 30 procent. FP klarar sig mindre dåligt, "bara" 14 procent av medlemmarna har lämnat partiet. MP är det enda parti som ökar. Jag tycker inte alls detta är konstigt. Är man en ung, småstressad småbarnsföräldrer i en idag så finns det inte en chans att du hinner gå på de möten som krävs för att du eventuellt ska hamna på en lista och framför allt tar det år innan du möjligtvis skulle hamna på valbar plats. Detta avskräcker folk, med all rätt. Många lokalföreningsmöten är ohyggligt tråkiga och det handlar mycket om att markera revir och att ordföranden ska behålla sin status. Folk vill inte ha detta, vad folk vill är att få en möjlighet att påverka. De vill delta i debatten. Alla som har en politiskt blogg har denna önskan och många lyckas verkligen. Titta på FRA, sjukförsäkrings och nu senast RUT-debatterna. Det var bloggosfären som höll debatterna levande, den började för mer än två veckor sedan. Och igår stod Jan Björklund och debatterade med Wanja Lundby-Wedin i Agenda. Självklart hade debatten dött ut betydligt tigigare om det inte bloggarna så enträget hade argumenterat för och emot RUT så intensivt på Internet.

Hur som helst, min poäng är att jag känner massor med människor som är politiskt aktiva men som vägrar ens tänka tanken på att gå med i ett politiskt parti. Minst hälften av Liberatis kärntruppsmedlemmar är inte med i något parti, de vill inte vara med i något parti men det har en otrolig vilja och önskan att förändra, och de är alla extremt aktiva i sociala medier.

Jag är övertygad om att detta är framtidens melodi, partierna kommer inte att locka något folk, inte så länge de inte anpassar sig till detta nya debattklimat. Folk kommer att debattera och sätta aganden på de forum på nätet där andra debattörer finns, och då är partimedlemsskap helt sekundärt. Så länge partierna inte förstår eller vill förstå hur de ska fånga upp dessa människors engagemang kommer medlemsantalen att fortsätta sjunka och partierna som de ser ut idag kommer att få mindre och mindre inflytande. Detta är den krassa verkligheten. Frågan är när de som bestämmer ska ta bort sina skygglappar och göra något åt saken?

Allan Widman (FP) om kriget i Afghanistan

Allan Widman, FPs försvarspolitiske talesperson, skriver idag på Aftonbladets debattsida om varför FNs trupper måste vara kvar i Afghanistan. Ni kan läsa artikeln här.

Läs vad andra folkpartister tycker: Mark Klamberg, Annika Beijbom, Nina Larsson och Allan Widman.

C+FP=sant

Alltid lika söta Fredrik Westerlund skriver på Liberatis hemsida om den naturliga följden för Sveriges två liberala partier.

Segerrusig FP-valvaka!

Otroligt kul att FP gjorde ett kanonval. Det lönar sig att vara tydlig. Det lönar sig att inte prata skit om andra. Det lönar sig att vara positiva till förändring. Vi liberaler älskar Europa.

Stämningen på valvakan igår var otrolig och Jan Björklund och Marit Paulsen strålade ikapp. Nu ser vi fram emot ännu ett framgångsrikt val nästa år.

Centern ökade i Stockholm, Göteborg och Malmö. Folkpartiet gjorde ett mycket bra val i Stockholm. Storstadsliberaler gillar oss. Jag ser fram emot mer samarbete på lokal nivå med Centern i framtiden.

Grattis också till MP och PP, ni har verkligen nått fram med er politik och nu måste alla partier ta integriteten på nätet på allvar. Internet och nya medier har varit en stor faktor i detta val, inte bara för PP och detta bådar för ett väldigt spännande val nästa år.

Men Junilistan, lägg ner, ni är ett minne blott. Och främlingsfientliga SD får fortsätta sprida sitt hat utanför EP-parlamentet. Och vad otroligt skönt att folk har förstått att kommunism är skit.

Oppositionen och FPs skolpolitik

Oppositionen skriker gällt över att skolor i framtiden ska kunna stänga av de elever som kontinuerligt förstör för dom andra. Är det något Sveriges befolkning inklusive lärarna gillar så är det FPs skolpolitik. Tror oppositionen verkligen att de ska vinna röster på att måla ut Jan Björklund som en djävulens hantlangare? Det låter mer som att om de rödgröna är desperata och gör vad som helst för att försöka vända opinionen. Hittills har man ju provat allt utan framgång..

Jag har ett förslag till den rödgröna röran. Sätt er ner, sossar, miljöpartister och vänsterpartister och försök komma överens om en gemensam skolpolitik. Läxförbud, betygsförbud, friskoleförbud och möjligheter för eleverna att betygsätta lärarna är några ingredienser för ert framgångsrecept. Presentera sen denna för svenska folket och håll tummarna för bifall. Jag är övertygad om att det blir en stor framgång!