Om Liberala bloggare, netroots och politik på Internet

Beträffande debatten om netroots publicerar Expressen idag en artikel jag har skrivit om mitt nätverk Liberala bloggare kontra det socialdemokratiska netroots. Här följer hela artikeln:

Folkpartiet har valt en helt annan väg och försöker inte som socialdemokraterna centralstyra medlemmars åsikter inom sociala medier.

Den senaste tiden har det skrivits mycket om politik och sociala medier. Enligt min uppfattning missbedömer eller medvetet missuppfattar politiker engagemanget hos människor som är aktiva inom sociala medier som bloggar, facebook och twitter. Dagens politiker vill inte förlora kontroll men interaktiviteten på Internet är just okontrollerbar, personer utan partitillhörighet sluter sig samman och driver samma fråga. Tydliga exempel på detta är FRA-och vargjaktsdebatten. Människor med helt olika politiska uppfattningar slöt sig samman på olika sociala medier för att göra gemensam sak och alla försöka att kontrollera kommer att falla platt.

En medborgare som är aktiv på nätet och ställer en fråga till en politiker som inte svarar kommer att vända sig till någon annan som gör det, eller någon annan grupp av människor på nätet som är engagerad i samma fråga. Många av dagens traditionella politiker ignorerar dessa politiskt aktiva människor som finns på sociala medier och detta leder till att politiker för varje dag som går förlorar inflytande.

Socialdemokraterna har sitt numera ökända bloggnätverk netroots, som enligt Erik Laakso (Expressen 10/5) är en megafon och hejarklack till Mona Sahlin. Enbart förtrodda, utvalda bloggare får ta del av information som sedan ska spridas. Detta nätverk av bloggare fungerar som partiets förlängda arm. För drygt ett halvår sedan startade jag ett nätverk som heter Liberala bloggare. Anledningarna var flera, för det första behöver politiker lära sig blogga, många ser tekniken som ett hinder istället för en möjlighet. För det andra ger det större genomslag och mer inflytande om personer som skriver om samma frågor länkar till varandra. För det tredje fungerar nätverket som en social mötesplats på nätet där man lär känna folk som är politiskt aktiva över hela landet. Idag är vi 95 personer som är med i Liberala bloggare och det skrivs ett 15-tal blogginlägg av nätverkets medlemmar dagligen.

Vad är då skillnaden mellan Liberala bloggare och sossarnas netroots? Jo, Liberala bloggare är inte centralstyrt. Gruppens medlemmar får ibland information från partiledningen skickade till sig men denna information går till alla som är med. De som vill skriver sedan om detta men det finns inte något försök till styrning. Inflytelserika folkpartistiska tjänstemän har förstått att människor som är aktiva på nätet och därför har Liberala bloggare blivit en stor framgång. Alla som är med i nätverket är delaktiga i debatten på sina egna villkor och det är inte ett fåtal särskilt utvalda som får ta del av exklusiv information. Socialdemokraternas inställning till sociala medier visar på en odemokratisk medborgarsyn.

I veckan släpptes boken “Politik 2.0” av Brit Stakston som är en manual för personer som vill lära sig använda sociala medier och Internet för att driva politik och kommunicera med medborgarna. Boken är ett barn av sin tid och att den har skrivits är ett tydligt tecken på att många ledande politiker inte har något intresse av att möta det enorma engagemang som finns bland människor på nätet. Etablissemanget vill inte förlora kontroll och därför väljer man att inte se den politiska potential som finns bland aktiva människor på sociala medier. Detta är djupt tragiskt. Demokrati handlar i grunden om medborgardialog, medborgare och politiker diskuterar samhällsfrågor och detta driver utvecklingen framåt. I och med sociala medier och bloggar kan tusen och åter tusentals människor göra sina röster hörda. Detta borde ses som en fantastiskt möjlighet och en revitalisering av demokratin men istället möts människor som är politiskt aktiva på nätet i väldigt hög grad av kalla handen av de redan etablerade politikerna.

Vad är ni politiker så rädda för? Att prata med medborgarna? Att någon i befolkningen för fram sin åsikt? Att någon på nätet skulle kunna mer än er i någon fråga och att ni måste korrigera er? Oavsett vad era rädslor är måste ni förstå att en stor politisk aktivitet finns på nätet och växer för varje dag. Varför inte fånga upp detta engagemang och börja föra en aktiv dialog med medborgarna?

Fler och fler människor upptäcker fördelarna med sociala medier och vill göra sin röst hörd. Att många politiker inte vill se detta som en enorm möjlighet till breddning av det politiska samtalet och en förnyelse av demokratin är att val dom har gjort, men att stoppa huvudet i sanden och låtsa som om allt fortsätter som vanligt är inte bara kontraproduktivt, det ger ett enfaldigt intryck och spär på politikerföraktet.

Erik Laakso tycker jag drar fel slutsatser av hans artikel i Expressen och jag tycker att han är otydlig. Mer om detta i morgon. Rasmus Jonlund skriver att politiskt bloggande passar oss liberaler utmärkt. Fredik Sneibjerg skriver om varför bloggande är så bra för oss fritidspolitiker. Per Pettersson kritiserar både mitt och Erik Laaksos inlägg.

Linnéa Darell och Rosie Rothstein skriver också om Liberala bloggare.

Missa inte boken Politik 2.0!

Igår var jag på releasefest av boken Politik 2.0 som Brit Stakston med flera har skrivit. Jag och 15 andra politiker har skrivit vars ett avsnitt och vi berättar hur vi använder oss av sociala medier och hur vi kommer att använda oss av dessa i valrörelsen. Boken är ett måste för alla med politiska ambitioner, i framtiden måste man förstå hur nätet fungerar för att få något inflytande.

Det kom 200 personer på festen som var i Gamla stan. Min goda väninna Annika Beijbom är redaktör och jag hjälpte henne under dagen med de sista förberedelserna. Vi hade som vanligt otroligt kul, jag skrattar hela tiden när jag umgås med Annika. Så tack Annika för att du förgyllde ännu en dag i mitt liv. Jag ser otroligt mycket fram emot att vi ska umgås och bo ihop under hela Almedalsveckan.

Alla bloggare var där, jag pratade med Peter Andersson, Emma Andersson, Mary X Jensen, Erik Laakso, Gun Svensson, Maria Ferm, Anders Wallner och Amanda Brihed och massa andra människor som jag har kontakt med på nätet men inte träffar så ofta fysiskt. Det är fantastiskt vilka möjligheter för nätverkande som Internet ger. Och det slog mig igår vilken otrolig blandning människor vi är som nätverkar. Ålder, bakgrund, yrke och social status är helt ointressant. Alla är jämlikar och vi har alla samma möjligheter att påverka och hjälpas åt att väcka opinion för de frågor vi brinner för.

Annikas pappa intervjuade Brit Stakston och socialminister Göran Hägglund. Brit var som vanligt lysande och Göran Hägglund är faktiskt riktigt rolig och bjöd på sig själv. Trist att en så trevlig och karismatisk person ska vara kristdemokrat. Hur som helst så twittrar Göran Hägglund personligen och det märks på honom att han tycker det är kul. Det hade varit roligt om andra partiledare och ministrar hade inspirerats av honom.

I mitt avsnitt i boken skriver jag att de politiker som inte bryr sig om sociala medier kommer att förlora inflytande och jag är övertygad om att det är så. Det engagemang som finns på nätet kan man inte blunda för. Det häftigaste är att det är helt okontrollerbart, det uppstår helt oväntade allianser och vänskaper mellan inflytelserika människor hela tiden och som politiker måste man förhålla sig till denna nya värld. Vad som förvånar mig mest är att så många politiker än idag ser nätet som ett hot och inte som en ocean av möjligheter.

Tack Annika, Brit, Carl och alla andra som gjort denna bok möjlig, det har varit en ära att få vara med på ett hörn. Och vad roligt vi har det tillsammans.

Brit skriver också om boken här.

Brit Stakston skriver om politik och sociala medier

Mycket läsvärt inlägg av Brit Stakston i Expressen. Läs artikeln här.

Boken Politik 2.0, ett måste för alla politiker som är aktiva i sociala medier

På torsdag släpps boken Politik 2.0 som jag och 15 andra politiker medverkar i. Från FP är det Annika Beijbom och jag som är med. Andra politker som är med är Peter Andersson (S), Anders Wallner och Mary X Jenssen (M) och Författare är bland andra Brit Stakston, Erik Laakso och Emma Andersson. Det ska bli otroligt roligt att läsa den. Läs mer om boken här.

Boken Politik 2.0 släpps den 6 maj

Brit Stakson skriver en bok om politik och sociala medier, Politik 2.0, som jag medverkar i. Den släpps den 6 maj. Det är två politiker från varje parti som deltar och från folkpartiet är det Annika Beijbom och jag. Fler politiker som deltar är KDs Lilith Svensson, Centerns Fredrick Federley och Moderaternas Mary X Jensen.

Det ska bli roligt att se vad den får för genomslag.

Om politikers ovilja mot sociala medier...

Brit Stakston skriver idag en väldigt läsvärd del 4 i hennes bloggserie om sociala medier och hur dagens politiker bör förhålla sig till dessa. Här har ni även länkar till dom tre första inläggen.

Här följer mina tankar.

För det första.

Sociala medier är inte något man som politiker kan ignorera, samtalen förs till stor del redan på facebook, i bloggar och på twitter. Som politiker måste man finnas där samtalen förs. På samma sätt som vi i vår lokalförening i Folkpartiet Hägersten-Årsta inte kan ignorera att vara närvarande på Mälarhöjdens dag kan en seriös politiker idag undvika att vara aktiv i samtalet på nätet. För det är där debatten förs, se bara de kommentarer som följer en debattartikel i Aftonbladet eller Expressen. Eller de kommentarer som följer alla de politiska bloggar som finns. Att strunta i att möta de som kommenterar kommer att göra att dessa personer istället vänder sig till politiker som lyssnar OCH pratar med dom.

För det andra.

Jag är själv aktiv lokalpolitiskt här i Stockholm men också aktiv på nätet, via min blogg, facebook och twitter. Min uppfattning är att det finns en rädsla för att sociala medier gör att man får människor för nära inpå sig, det blir jobbigt att så många ska tycka och tänka till om de politiska beslut man tagit och det man kommer att ta i framtiden. Jag förstår inte hur detta kan vara ett problem? Att en eventuell sympasitör eller meningsmotståndare vill fråga mig något eller säga att jag har fel är fantastiskt. Tänk så många människor jag kan möta på nätet som har läst mitt blogginlägg som jag aldrig skulle möta IRL.
En helt ny tid är här, alla kan vara aktiva på nätet och det är just samtalet, dialogen som är det intressanta och framför allt, det fördjupar demokratin. En politiker som inte vill föra en dialog med sina väljare på nätet kommer att uppfattas som en politiker som inte bryr sig. På samma sätt som en politiker som inte syns i en traditionell valrörelse inte kommer att få många röster kommer en politiker som inte har anammat det nya sätter att kommunicera på internet inte dra några röster i framtiden.

För det tredje.

Många politiker idag sitter fast i det gamla, men är van att allting rullar på i vanlig god ordning. Denna ordning fungerar, tjänstemän hjälper till med det praktiska, man har blivit vän med flera journalister och man skriver artiklar som man vill få publicerade på DN debatt eller att media ska uppmärksamma utspelet vilket leder till ett inslag på Rapport eller Aktuellt. I denna tradition är det svårt att ta tid till att vara aktiv på sociala medier och många av de traditionella politikerna hävdar att de helt enkelt inte har tid. Många säger att det är tramsigt att skriva facebookuppdateringar och twitter verkar bara märkligt. Det är inte svårt att förstå varför politiker är skeptiska till sociala medier. Men de tjänstemän som jobbar för politikerna skulle kunna sköta kommunikationen med de som vill möta politikerna på nätet, våra topppolitiker har redan massor med anställda runt omkring sig. Men i så fall måste man vara ärlig med detta, med vem det är som skriver, annars kommer människor att känna sig lurade. Jag är övertygad om att en person som kommenterar ett politiskt utspel på nätet och får svar från den tjänsteman som jobbar närmst ansvarig politiker skulle bli nöjd med detta svar. Åtminstone tillsvidare, tills vi har politiker som förstår vikten av det nya sätt att kommunicera och själva tar samtalen med medborgarna.

Till slut, som jag skrivit flera gånger tidigare på min blogg, tror jag att förändringen från det gamla traditionella stängda till det nya digitala öppna, kommer att gå mycket snabbare än vad våra förtroendevalda räknar med. Faktum är att vi är mitt uppe i denna gigantiska revolution just nu.

Brit Stakston om facebook

Brit Stakston uttalar sig idag i SvD om hur facebook i framtiden kommer att användas som en kanal för personvalskampanjer och annat kampanjande.

Min uppfattning är att ju fler som använder internet för att nätverka ju större krav kommer att ställas på etablissemanget att lyssna på dessa personer. Idag igoneras det mesta av all nätverksamhet av de som sitter på makten. Till slut kommer inte etablissemanget att kunna stå emot och de som inte har anpassat sig till det nya kommer att bytas ut. Denna förändring tror jag kommer snabbare än vad etablissemanget förstår.

Brit Stakston om sociala medier...

Igår var jag på ett mycket bra Liberala Klubbenarrangemang. Talare var bland andra Alexander Bard och Ulf Öfverberg. Per Altenberg modererade. Otroligt skärpta Brit Stakston var där och hon twittrade under seminariet och skriver sedan bland annat om detta i ett blogginlägg. Ni som är intresserade av politik och sociala medier bör läsa detta.