Missa inte boken Politik 2.0!

Igår var jag på releasefest av boken Politik 2.0 som Brit Stakston med flera har skrivit. Jag och 15 andra politiker har skrivit vars ett avsnitt och vi berättar hur vi använder oss av sociala medier och hur vi kommer att använda oss av dessa i valrörelsen. Boken är ett måste för alla med politiska ambitioner, i framtiden måste man förstå hur nätet fungerar för att få något inflytande.

Det kom 200 personer på festen som var i Gamla stan. Min goda väninna Annika Beijbom är redaktör och jag hjälpte henne under dagen med de sista förberedelserna. Vi hade som vanligt otroligt kul, jag skrattar hela tiden när jag umgås med Annika. Så tack Annika för att du förgyllde ännu en dag i mitt liv. Jag ser otroligt mycket fram emot att vi ska umgås och bo ihop under hela Almedalsveckan.

Alla bloggare var där, jag pratade med Peter Andersson, Emma Andersson, Mary X Jensen, Erik Laakso, Gun Svensson, Maria Ferm, Anders Wallner och Amanda Brihed och massa andra människor som jag har kontakt med på nätet men inte träffar så ofta fysiskt. Det är fantastiskt vilka möjligheter för nätverkande som Internet ger. Och det slog mig igår vilken otrolig blandning människor vi är som nätverkar. Ålder, bakgrund, yrke och social status är helt ointressant. Alla är jämlikar och vi har alla samma möjligheter att påverka och hjälpas åt att väcka opinion för de frågor vi brinner för.

Annikas pappa intervjuade Brit Stakston och socialminister Göran Hägglund. Brit var som vanligt lysande och Göran Hägglund är faktiskt riktigt rolig och bjöd på sig själv. Trist att en så trevlig och karismatisk person ska vara kristdemokrat. Hur som helst så twittrar Göran Hägglund personligen och det märks på honom att han tycker det är kul. Det hade varit roligt om andra partiledare och ministrar hade inspirerats av honom.

I mitt avsnitt i boken skriver jag att de politiker som inte bryr sig om sociala medier kommer att förlora inflytande och jag är övertygad om att det är så. Det engagemang som finns på nätet kan man inte blunda för. Det häftigaste är att det är helt okontrollerbart, det uppstår helt oväntade allianser och vänskaper mellan inflytelserika människor hela tiden och som politiker måste man förhålla sig till denna nya värld. Vad som förvånar mig mest är att så många politiker än idag ser nätet som ett hot och inte som en ocean av möjligheter.

Tack Annika, Brit, Carl och alla andra som gjort denna bok möjlig, det har varit en ära att få vara med på ett hörn. Och vad roligt vi har det tillsammans.

Brit skriver också om boken här.

Hur når vi framtidens väljare?

Anders Wallner skriver klokt om Moderaternas satsning på de unga inför nästa val. Onekligen är förstagångsväljarna, en halv miljon denna gång, otroligt viktiga och det blir svårt för de partier som inte har en politik som appellerar till unga. De partier som vill locka unga väljare behöver en miljö-, jobb-, bostads- och integritetspolitik.

För min egen del är även jag övertygad om att vi behöver unga budbärare, precis som Anders Wallner påpekar. 35-åringar i all ära men de är inte unga i ungas ögon, de är medelålders. Och sen måste alla partier som ska få unga väljare möta dem på de arenor där de är aktiva. Unga idag lever sina liv på nätet och att tro att man kan nå dom via utspel på TV-nyheterna visar bara att man inte har förstått vad det handlar om.

Som jag ser det så ligger problemet djupt. De som har sina plattformar är inte intresserade av att släppa in nya förmågor. Och de är framför allt inte intresserade av att släppa ifrån sig makt. Unga personer som kommer in i partipolitiken får i de flesta fall vänta många år innan de får intressanta förtroendeuppdrag. Och då är de ofta i 30-årsåldern om inte äldre. Undantagen finns, men är tyvärr ganska få.

Frågan är om de politiska partierna kommer att våga ta nya grepp? Vågar man släppa den kontroll som riskerar att bli deras undergång? Jag är övertygad om att dom måste det. För vare sig etablissemanget vill det eller inte stöper interaktiviteten på internet om den politiska kartan. Det parti som först inser detta och vågar göra något av det i kombination med att driva "unga" frågor kommer att få ett enormt väljarstöd bland unga människor, kanske inte redan i nästa val, men definitivt 2014. Se bara på Piratpartiet, de dominerar nätet fullständigt. Vad kan de etablerade partierna lära sig av dem? Det handlar inte bara om gratis musik utan även om viljan att förstå hur unga människor fungerar.

Stockholm pride...

Förra året var jag helt utmattad efter pride. Tänkte "Aldrig mer..".. Men nu sitter jag här igen och tycker det ska bli roligt. Det är faktiskt fantastiskt. En gång om året kan vi hbt-personer känna att vi är i majoritet. Vi kan hålla de vi älskar i handen utan att bli utsatta för hånfulla blickar. Vi kan känna en gemenskap som vi aldrig annars får känna. Det är något stort.

Många säger att pridefestivalen har blivit för stor, för kommersiell. Kanske sant, men vad är alternativet? Att vi inte visar att vi finns? Att vi försöker stöpa oss i en form som gör att ni heterosexuella tycker vi är käcka och gulliga? Nej, i så fall ser jag hellre att läderbögar, truckflator och blyga smygisar från landet enas i en exstatisk veckolång fest.

Jag tror att årets pridefirande blir jättebra för jag känner Claes Nyberg sóm är ordförande för Stockholm pride. Och jag är ytligt bekant med Anders Wallner som också sitter i styrelsen. Dessa två personer är otroligt kompetenta och jag är övertygad om att de har målmedvetna människor omkring sig.

Och missa inte paraden. Vi VILL att ni som inte är hbt ska gå med så vi kan känna att vi alla har samma värde. Vi vill inte känna oss som djuren i en djurpark. Om ni vill se paraden så gå med när slutet närmar sig. Då missar ni inget och får även uppleva den galna känslan att gå upp längs med Hornsgatan från Slussen när tusentals människor skriker och applåderar för just DIG.

Och till sist. Missa inte Liberatis och HBT-liberalernas seminarium på onsdagen om HBT-kampen efter könsneutralt äktenskap. Jag tror det kommer att bli riktigt bra.