Missa inte boken Politik 2.0!

Igår var jag på releasefest av boken Politik 2.0 som Brit Stakston med flera har skrivit. Jag och 15 andra politiker har skrivit vars ett avsnitt och vi berättar hur vi använder oss av sociala medier och hur vi kommer att använda oss av dessa i valrörelsen. Boken är ett måste för alla med politiska ambitioner, i framtiden måste man förstå hur nätet fungerar för att få något inflytande.

Det kom 200 personer på festen som var i Gamla stan. Min goda väninna Annika Beijbom är redaktör och jag hjälpte henne under dagen med de sista förberedelserna. Vi hade som vanligt otroligt kul, jag skrattar hela tiden när jag umgås med Annika. Så tack Annika för att du förgyllde ännu en dag i mitt liv. Jag ser otroligt mycket fram emot att vi ska umgås och bo ihop under hela Almedalsveckan.

Alla bloggare var där, jag pratade med Peter Andersson, Emma Andersson, Mary X Jensen, Erik Laakso, Gun Svensson, Maria Ferm, Anders Wallner och Amanda Brihed och massa andra människor som jag har kontakt med på nätet men inte träffar så ofta fysiskt. Det är fantastiskt vilka möjligheter för nätverkande som Internet ger. Och det slog mig igår vilken otrolig blandning människor vi är som nätverkar. Ålder, bakgrund, yrke och social status är helt ointressant. Alla är jämlikar och vi har alla samma möjligheter att påverka och hjälpas åt att väcka opinion för de frågor vi brinner för.

Annikas pappa intervjuade Brit Stakston och socialminister Göran Hägglund. Brit var som vanligt lysande och Göran Hägglund är faktiskt riktigt rolig och bjöd på sig själv. Trist att en så trevlig och karismatisk person ska vara kristdemokrat. Hur som helst så twittrar Göran Hägglund personligen och det märks på honom att han tycker det är kul. Det hade varit roligt om andra partiledare och ministrar hade inspirerats av honom.

I mitt avsnitt i boken skriver jag att de politiker som inte bryr sig om sociala medier kommer att förlora inflytande och jag är övertygad om att det är så. Det engagemang som finns på nätet kan man inte blunda för. Det häftigaste är att det är helt okontrollerbart, det uppstår helt oväntade allianser och vänskaper mellan inflytelserika människor hela tiden och som politiker måste man förhålla sig till denna nya värld. Vad som förvånar mig mest är att så många politiker än idag ser nätet som ett hot och inte som en ocean av möjligheter.

Tack Annika, Brit, Carl och alla andra som gjort denna bok möjlig, det har varit en ära att få vara med på ett hörn. Och vad roligt vi har det tillsammans.

Brit skriver också om boken här.

Brit Stakston skriver om politik och sociala medier

Mycket läsvärt inlägg av Brit Stakston i Expressen. Läs artikeln här.

Gårdagens skämt, att SD skulle dominera sociala medier

SvD skriver att SD dominerar i sociala medier. Jag har varit väldigt aktiv på nätet i ett antal år nu och att SD skulle dominera är något som totalt gått mig förbi. Det enda som Sverigedemokrater gör är att de kastar sig över alla som skriver något om dom och kommer med otrevliga, väldigt ofta pubertala kommentarer. Och dessa är nästan alltid anonyma. Min analys är att det sitter ett litet gäng Sverigedemokrater som känner sig missuppfattade och som inbillar sig att muslimer är roten till allt det onda och genom att häva ur sig dumheter på nätet tror dom att dom förändrar situationen.

Jag skulle bli väldigt förvånad om inte en arg tonåring från Skåne kommenterar det jag nu har skrivit. Och det kommer att vara i stil med: ”Vi äger nätet”, ”Skyll inte på oss som vill Sverige väl utan skyll på dom som har förstört landet” och så vidare. Ni förstår. Jag får alltid mest kommentarer på min blogg om jag skriver om SD, katolska kyrkan eller om sociala medier. En liten fråga till dig som är Sverigedemokrat och läser detta. Känns det modigt att kommentera anonymt? Känner du då att du bidrar till debatten på ett konstruktivt sätt? Jag är nyfiken och vill uppriktigt veta hur du tänker.

Martina Lind och Brit Stakston, två av Sveriges mest begåvade experter på internet och sociala medier skriver om SD på nätet. Läs deras inlägg här och här. Vilka är mest trovärdiga, de eller SvD? Hans Kullin skriver också ett läsvärt inlägg.

Och när Jimmy Åkesson skrev sin beryktade nazistinspirerade hatamuslimer-artikel i Aftonbladet i höstas kommenterade 200 bloggar och på facebook gick 300 000 människor med i gruppen "Sverigedemokraterna till riksdagen, nej tack". Samtidigt påstod Jimmy Åkessson att SD hade fått "flera hundra" fler medlemmar efter artikeln. Döm själva vem som dominerar i sociala medier...

Om sociala medier, folkrörelser på nätet och annat...

Peter Soilander skriver ett intressant inlägg om bloggarnas betydelse i valrörelsen och varför han bloggar. Läs det gärna här.

Det nya jämfört med förra valrörelsen 2006 var att då fanns inte facebook och twitter så detta blir det första valet där sociala medier kommer att ha ett inflytande på valutgången. Det fanns inte heller lika många bloggar innan förra valet. Jag tror att det efter valdagen kommer att bli svårt att mäta direkt inflytande från nätaktivismen men att säga att sociala medier och bloggar inte kommer att spela någon roll i valrörelsen är att stoppa huvudet i sanden. Uppriktigt sagt, hur många ledarskribenter, journalister och politiker publicerar något utan att sen gå in och se vad artikeln fick för efterspel på knuff eller på politometern? Utan att se vad andra tycker om ditt inlägg har du inte någon aning om hur det har tagits emot. Jag tror inte Sanna Rayman när hon stod på ett lunchseminarium för några månader sedan och sa att hon inte längre går ut på knuff. Eller för att utrycka det enkelt, var finns opinionsbildare om dom inte finns där debatten finns?

De senaste dagarna har Erik Laakso rört om i bloggosfären genom att deklarera att han hoppar av nätverket Netroots, sossarnas uppsamlingsplats för alla socialdemokrater som vill blogga. Anledningen är att han känner att Netroots inte är det han trodde det skulle vara utan det mesta har handlat om att få upp socialdemokratiska bloggar högt upp på knuff och andra rankingsidor. Jag kan inte uttala mig om bara socialdemokratiska bloggar, men mitt intryck är att många som bloggar länkar bara för länkandet skull, och det skulle vara märkligt om inte medlemmarna i Netroots också gjort detta. Och detta är mänskligt med tanke på den dynamik som finns i bloggossfären, att hamna på knuff drar väldigt mycket trafik till ens blogg och fler läser dina inlägg.

Hur som helst, min spaning är, att inom en snar framtid kommer etablissemanget att säga att bloggosfären är oseriös, det handlar bara om att lyfta varandra och att länka för att komma högt på listor ovs... Oavsett om det kanske är fallet i Netroots och bland många andra bloggare så kan inte politikerna blunda inför det enorma skifte vi är mitt uppe i. Tiotusentals människor som tidigare inte kunnat delta i debatten kan nu vara med och göra sin röst hörd, oavsett status, utbildning och politiskt armbågande.

Denna folkrörelse går inte att stoppa, hur mycket man än skyller på länkväggar, nätmobbing eller ett för hårt otrevligt språk.

Missa inte Fredrik Antonssons hysteriskt roliga inlägg om sossarnas bussresa. Anna Lundberg skriver också om sociala medier.

Om FPs riksmöte i Västerås, sociala medier och sjunkande medlemsantal

I helgen var jag på Folkpartiets riksmöte. Stämningen var god, seminarierna var bra och talen lysande. Jag gick bland annat på två seminarium, om storytelling och sociala medier. Det sistnämnda hölls av Niki Westerberg och Martina Lind. Många av FPs medlemmar och är äldre och de vet inte riktigt hur de ska förhålla sig till sociala medier. De vill blogga, men tror att de tror att alla inlägga måste vara Augustprisnivå. Och de tycker att det är lite läskigt att så många via sociala medier kan läsa vad man gör. Jag tror mycket handlar om rädsla, folk är rädda för allt som är främmande.

Men det intressanta är att det behövs inte mycket för att inspirera folk att prova. Efter att Niki och Martina hade haft sitt briljanta föredrag skickade jag runt en lista som folk vill skriva på om de vill gå med i min Yahoogrupp Liberala bloggare. Mer än åtta av tio av deltagarna skrev upp sig på listan. Så det är inte att gräsrotspolitiker inte vill använda bloggar och andra sociala medier, många av dem vet helt enkelt inte hur man gör. Jag pratade om sociala medier för ett femtiotal kandidater på en kandidatutbildning för några helger sedan, om en vecka ska jag till Uppsala och senare i vår ska jag ha en genomgång för LUF. Det blir roligt, det finns ett extremt engagemang ute bland våra medlemmar och nästan alla vill bidra på sitt sätt på nätet i valrörelsen.

I morse hörde jag på nyheterna att alla partiers medlemsantal går ner. Värst är det för sossarna och moderaterna som har nedgångar på mer än 30 procent. FP klarar sig mindre dåligt, "bara" 14 procent av medlemmarna har lämnat partiet. MP är det enda parti som ökar. Jag tycker inte alls detta är konstigt. Är man en ung, småstressad småbarnsföräldrer i en idag så finns det inte en chans att du hinner gå på de möten som krävs för att du eventuellt ska hamna på en lista och framför allt tar det år innan du möjligtvis skulle hamna på valbar plats. Detta avskräcker folk, med all rätt. Många lokalföreningsmöten är ohyggligt tråkiga och det handlar mycket om att markera revir och att ordföranden ska behålla sin status. Folk vill inte ha detta, vad folk vill är att få en möjlighet att påverka. De vill delta i debatten. Alla som har en politiskt blogg har denna önskan och många lyckas verkligen. Titta på FRA, sjukförsäkrings och nu senast RUT-debatterna. Det var bloggosfären som höll debatterna levande, den började för mer än två veckor sedan. Och igår stod Jan Björklund och debatterade med Wanja Lundby-Wedin i Agenda. Självklart hade debatten dött ut betydligt tigigare om det inte bloggarna så enträget hade argumenterat för och emot RUT så intensivt på Internet.

Hur som helst, min poäng är att jag känner massor med människor som är politiskt aktiva men som vägrar ens tänka tanken på att gå med i ett politiskt parti. Minst hälften av Liberatis kärntruppsmedlemmar är inte med i något parti, de vill inte vara med i något parti men det har en otrolig vilja och önskan att förändra, och de är alla extremt aktiva i sociala medier.

Jag är övertygad om att detta är framtidens melodi, partierna kommer inte att locka något folk, inte så länge de inte anpassar sig till detta nya debattklimat. Folk kommer att debattera och sätta aganden på de forum på nätet där andra debattörer finns, och då är partimedlemsskap helt sekundärt. Så länge partierna inte förstår eller vill förstå hur de ska fånga upp dessa människors engagemang kommer medlemsantalen att fortsätta sjunka och partierna som de ser ut idag kommer att få mindre och mindre inflytande. Detta är den krassa verkligheten. Frågan är när de som bestämmer ska ta bort sina skygglappar och göra något åt saken?