Min kollega i Liberati, Runo Johansson, skriver idag på sin blogg om hur han varit ute och kampanjat med Annika Beijbom som är en av folkpartiets duktiga kandidater till Europaparlamentet. Tyvärr är intresset för att tala EU-frågor hos svenska folket svalt, inte bara i Stockholm.
Partiledarna för de stora partierna föringar valets betydelse. Folk förstår inte och vet inte besluten som tas i Bryssel och Strassbourg påverkar oss dagligen.
Frågan är varför folk inte bryr sig? Är det medias och politikernas fel, de har inte upplyst oss nog? Har inte alla ett personligt ansvar att informera sig? Är det så att vi har det för bra i Sverige, vi bryr oss inte. Vi tycker politiker är tråkiga och framför allt är EU tråkigt. Vi har inte så mycket att kämpa för? PP har rört om i grytan och har med hjälp av stöld på nätet lyckats samla massa unga fildelare och kommer att skrälla i EP-valet, men annars är EP-valrörelsen onekligen ganska tråkig. Fem år senare åker dom ut för att dom inte kommer att ha genomfört något alls. En god sak med detta är det rasisterna i SD inte får något mandat.
Bland de som är politiskt aktiva är engagemanget inte heller särskilt överväldigande. Nu är det så att vi röstar om 18 platser i parlamentet och ett vanligt val är det val till riksdag, landsting och kommunfullmäktige. Detta innebär att mängder med poster ska delas ut. Folk som står i valstugorna vill ha ett förtroendeuppdrag. Är detta en anledning till att så få engagerar sig i valet nu om två veckor? Kanske.
Men oavsett så har alla politiker och journalister en stor viktig uppgift framför sig och det är att göra folk medvetna om hur mycket besluten i EU påverkar vår vardag. Att förvänta sig att folk ska engagera sig och söka information själva när de dagligen bombas med bakom kulisserna reportage från dokusåpor, den värsta krisen sen 30-talet och våldtäkter är nog för mycket begärt.
Inlägg
