Lite förnuft tack, det handlar om människor... del 2

I DN idag kan vi läsa om att de som jobbar på sjukvårdsrådgivningen får 1000 kr i bonus om samtalen håller en snittid under 3,48 minuter. Innan 2008 tog ett samtal i snitt cirka sju minuter.

För en tid sen dog en treåring i tarmvred efter att mamman hade fått rådet att inte åka in till sjukhuset, trots att barnet hade jätteont i magen och blå läppar.

De gånger jag har ringt och bett om råd har jag varit orolig för någon i min närhet eller mig själv. Man vill ställa frågor och det sista man önskar är att bli bemött av en människa som så fort som möjligt vill avsluta samtalet. Det hela verkar väldigt ogenomtänkt. Låt det hela ta den tid det tar och låt inte ekonomiska incitament styra hur långt samtalet blir.

Och vad är det för arbetsmiljö att jobba i? För 1000 kronor extra i månaden ska de anställda stressa sig igenom varje dag på jobbet och skynda på samtal från oroliga människor.

Så ännu en uppmaning till ansvariga politiker: Tänk om!

Läs vad andra bloggare tycker: Birger Schlaug, Fia VG och Mitt i steget.

Lite förnuft tack, det är människor det handlar om..

Nämner man ordet eutanasi i Sverige, och förklarar om att det handlar om att människor själva bör ha rätt att bestämma hur de vill avsluta sina liv vid ett alvarligt sjukdomstillstånd, blir halva läkarkåren hysterisk, kristna pratar om ättestupa och bara några få modiga politiker vågar ta debatten.

Men att våra sjuka i Stockholm lider av undernäring och att den centralproducerade maten dom får är helt undermålig är tydligen ett mindre problem. Ett flertal studier visar att patienter med ett BMI över 25 har en större chans att överleva än de med lägre BMI. Med andra ord, de klarar svält bättre, i och med att de har mer kroppsfett att leva på.

Enkel logik säger att en sjuk människa är svagare än en frisk, bör då inte en sjuk person få näringsrik mat? De som tagit dessa beslut har definitivt inte förstått vad saken handlar om.

En uppmaning till våra ansvariga politiker: Tänk om! Vi är en välfärdsnation och vi måste behandla våra sjuka med värdighet. När patienter får lokalt lagad mat mår de bättre och får i sig mer näring. Att centralt tillverka smaklös, näringsfattig mat och skicka ut över hela Stockholm är inte värdigt. Att människor inte dör av svält måste väga tyngre än att spara in pengar.

Läs vad andra bloggare tycker om detta: Birger Schlaug, Matblogg och David Gottlieb.