Erik Laakso mot sosse-eliten...

Det är med spänning jag läser de kommenterar i bloggosfären som har följt Erik Laaksos artikel i Expressen igår. Erik, som bullrande lämnade nätverket Netroots, menar att han inte vill bli styrd och de etablerade sossebloggarna är förbannande och känner sig orättvist utpekade. De är minsann inte styrda, de drivs av ett patos som dom tror ska hjälpa de grönröda att vinna valet. På ganska kort tid har sossarna lyckats bilda en intern bloggadel som enligt mig just nu består av HBT-sossen, Peter Andersson, Westerholm, Högberg och Ulvenlöv med flera. Alla dessa högdjur hoppar på Laakso och han försvarar sig med bravur. Vi i andra lägret, Kent Persson, Mary X Jenssen, Ankersjö och Tokmoderaten och jag själv, tittar fascinerat på.

Frågan är, vem ska vinna detta rosornas nätkrig? Kommer Netroots-gänget att få tyst på Laakso? Tillåt mig tvivla. Jag tror Laakso, i motsats till de andra redan nämnda, kränkta socialdemokratiska bloggarna, ser betydligt längre än fram till den 19e september. För honom handlar det om Sveriges framtid och jag är övertygad om att han ser aktivismen på nätet som en demokratifråga. Han kommer inte att stilla sig i leden och låta sig trampas på. Jag har stort förtroende för Laakso och han behövs onekligen i denna debatt.

Erik har allt mitt stöd. Är det något som de etablerade partierna har misslyckats till väldigt stor del med så är det att fånga upp det engagemang som finns på nätet. Man vill uppenbarligen inte vitalisera det politiska samtalet, men man vill att de mest inflytelserika bloggarna fungerar som megafoner för den egna politiken. Detta är inget konstigt, det är så politiken har fungerat genom alla år, fast mediet har skiftat. Det nya med bloggosfären och övriga sociala medier är att dessa inte går att kontrollera, när en person inte får gehör hos ett etablerat politiskt parti kommer personen i fråga att vända sig till någon annan som lyssnar och som vill föra en dialog. Politikernas motstånd är naturligt men självbedrägligt. Snart kommer detta nya politiska landskap att självregleras och nya politiker med en helt annan maktbas än den traditionella att växa fram. Jag skulle bli ytterst förvånad om inte Erik Laakso kommer att bli en väldigt inflytelserik politiker i framtiden. Fram till dess följer jag debatten med största intresse.

Lite förnuft tack, det handlar om människor... del 2

I DN idag kan vi läsa om att de som jobbar på sjukvårdsrådgivningen får 1000 kr i bonus om samtalen håller en snittid under 3,48 minuter. Innan 2008 tog ett samtal i snitt cirka sju minuter.

För en tid sen dog en treåring i tarmvred efter att mamman hade fått rådet att inte åka in till sjukhuset, trots att barnet hade jätteont i magen och blå läppar.

De gånger jag har ringt och bett om råd har jag varit orolig för någon i min närhet eller mig själv. Man vill ställa frågor och det sista man önskar är att bli bemött av en människa som så fort som möjligt vill avsluta samtalet. Det hela verkar väldigt ogenomtänkt. Låt det hela ta den tid det tar och låt inte ekonomiska incitament styra hur långt samtalet blir.

Och vad är det för arbetsmiljö att jobba i? För 1000 kronor extra i månaden ska de anställda stressa sig igenom varje dag på jobbet och skynda på samtal från oroliga människor.

Så ännu en uppmaning till ansvariga politiker: Tänk om!

Läs vad andra bloggare tycker: Birger Schlaug, Fia VG och Mitt i steget.

Om interaktivitet och Internet

BRIS har kommit med en rapport som till viss del visar att vuxenvärlden förstår inte hur internet fungerar. Unga människor idag lever stora delar av sitt sociala liv genom att interagera med andra på internet. Man umgås, flörtar, lägger ut bilder och filmer o s v. Mobbing, utfrysning och kränkningar finns tyvärr lika mycket på internet som i verkliga livet. Men de som mår dåligt ringer inte till Bris hjälptelefon, utan de hjälper och stöttar varandra via chattsajter. Eventuellt går dom in på Ungdomsmottagningens hemsida där alla frågor som ställs besvaras inom en vecka.

Vuxna människor, och framför allt politiker, borde förstå att andra vuxna använder Internet med samma logik som unga människor. Det är just interaktiviteten som är intressant. En blogg som fungerar enbart som envägskommunikation är egentligen inte mer än en papper med information på. Här tror jag många bloggare brister.

Naturligtvis finns det de personer, politiker och andra, som kan använda sina bloggar som ren information, våra ministrar och andra kända personer som historikern Peter Englund kan blogga och dra folk utan att interagera. De har tillräckligt med makt och kunskap, förenat med ett kändisskap, som gör att folk vill läsa vad de har att säga.

Min poäng är att om en okänd person ska skapa en framgångsrik blogg måste en stor del av energin läggas på att kommunicera med andra, länka till andra och skriva om andra som bloggar i sina blogginlägg. Annars kommer det inte skapas något intresse för att läsaren ska återkomma.

Alternativet är att generöst blogga om något som man har väldigt mycket kunskap om. Två av mina vänner i folkpartiet, Camilla Eriksson och Mark Klamberg har lyckats med detta. De är extremt kunniga på sina områden, retorik och folkrätt, och framför allt är de generösa med sin kunskap. På så sätt drar de läsare och skapar populärara bloggar.

Från det politiska etablissemanget och journalistkåren är intresset svalt, och detta är föga förvånande, för i längden handlar det ju om att förlora makt. Ju fler som vill vara med och sätta agendan ju svårare blir det för de traditionella kanalerna att styra och ställa som dom är vana vid. Så visst fortsatt motstånd måste vi nog räkna med, det ligger i sakens natur.