Postens VD jobbar extra

De senaste dagarna har vi kunnat läsa om hur Postens VD jobbar extra ungefär hundra dagar om året. Han sitter i olika styrelser. Resten av tiden är han chef för posten. Detta är samma man som i vintras nobelt sa nej till 900000 kr i månaden. Och det är klart, har man gått ner i lön så kanske man tycker att man kan jobba mindre.

Men hur hinner han? Eller är det inte mer jobb än att man klarar det på två tredjedelar av tiden? I så fall vill jag gärna ha jobbet. Jag tycker det låter som ett toppjobb.

Men, det mest bisarra i kråksången är att posten inte tillåter sina brevbärare att ha ett extraknäck när dom springer med brev till folk. Hur tänkte dom här? Att leva som man lär eller vad? Eller tänkte dom inte alls? Ska bli intressant att följa upp. Någon som sätter emot att Lars G Nordström hoppar av några av sina extraknäck snart?

Om sprutbytesprogram..

Erik Wassén, Amanda Brihed, Alexader Bard och jag, alla folkpartister, skriver idag på DN debatt om sprutbytesprogram i Stockholm. Våra ansvariga politiker måste tänka om! Länka gärna till artikeln!

Läs vad andra bloggare tycker: Andreas Bergström, Per Ankarsjö, Gustav Andersson, Peter Andersson, Germania, Andreas blogg, Waldemar Ingdahl, Amanda Brihed, Louise Persson och Dick Erixon.

Om avfallskvarnar..

Lotta Edholm, Erik Wassén och Karin Karlsbro, alla lika kloka folkpartister, skriver idag på SvD om avfallskvarnar. Jag tycker förslaget, som kommer från FP Stockholms nya miljöprogram, är lysande. Varför ska all denna potentiella energi gå till spillo? Och tänk så mycket sopsortering som skulle sparas in. Jag kan inte förstå att inte fler politiker från andra partier engagerar sig i frågan...

Folkmord och sommar

Vi är på landet och jag vaknade halv sju. Ljuset ute var väldigt vackert och när jag kom ut konstaterade jag att detta måste vara en av sommarens vackarste mornar.

Igår kväll såg jag Hotel Rwanda för första gången. Jag har läst rätt mycket om folkmordet och sett otäcka bilder och har dragit mig för att se filmen. Den var inte så blodig som jag hade föreställt mig vilket var positivt men man bliv väldigt illa berörd. Vi sitter i väst och matas dagligen med fruktansvärda nyheter, skakar på huvudet och skattar oss lyckliga för att vi bor i Sverige. Sen sätter vi oss vid middagsbordet och livet går vidare. Egentligen är det fruktansvärt hur lite vi gör.

Jag är övertygad om att man reagerar som man gör på grund av ren självbevarelsedrift. Det går inte att uppröras och bli engagerad över allt som händer i världen, då hade man blivit tokig. Vi stänger av helt enkelt. Men det finns människor som faktiskt tar åt sig och gör något. De som åker till utsatta platser med hjälporganisationer som Läkare utan gränser. Dessa människor gör faktiskt skillnad. Jag skulle önska att jag hade tid att göra något liknande, att jag var en av dom. Känna att jag inte bara är en passiv åskådare som vet att människor utnyttjas och mördas varje dag men rycker på axlarna och tar tag i mina egna vardagsproblem.

LAS

Angående LAS, Lagen om anställningsskydd. Personer till vänster är ute och cyklar. Ni tror att LAS skapar trygghet för att man får vara kvar på samma fabrik eller på samma klinik i hela sitt liv. Jag tror precis tvärtom, att det skapar massor av tristess och lathet. Man behöver inte anstränga sig på sitt jobb, man behöver inte ta några initiativ. Kreativiteten förstörs. Det passiviserar människor. Varför ska det vara så svårt att förstå. En öppen arbetsmarknad där folk kan byta är något positivt för vårt samhälle.

Och LAS stänger ute unga människor från arbetsmarknaden. Ni vänsterpartister, som säger er slåss för unga människors rätt till jobb, vakna upp! Ni lever i en drömvärld som inte finns.

Tillbaka vid tangentbordet

Livet börjar gå tillbaka till det normala. Jag har haft en mycket lyckad sommar. Först Almedalen, sen segling på västkusten och förra veckan pride. Har inte varit så aktiv i debatten under denna tid men ska nu sätta igång att blogga igen.

Jag tycker att det var befriande att Marianne Samuelsson avgick. Vad jag inte förstår är hur hon kan skylla på sina medarbetare när man det hon sagt finns inspelat så alla kan höra vad hon har sagt. Det blir bara patetistk. Ännu ett exempel på hur en politiker klamrar sig fast av prestigeskäl. Och vad är problemet, hon får ju jobba vidare på regeringskansliet, förmodligen med samma feta lön.

Sen när det kommer till den fortsatta striden mellan vår "fina" kristna kultur och den muslimska som denna vecka har manifesterats i omskärelsedebatten. Personligen anser att jag skär du av den bit av en människas kropp så är detta stympning. Punkt. Att stympa ett barn är fel. Att påstå att man gör det av sexuella skäl är löjligt, hur många bebisar har sex? Låt vuxna människor bestämma själv om de vill bli sönderskurna. Detta tycker jag som liberal.

Å andra sidan är det som att försöka ta ner månen att försöka få judar och muslimer att sluta omskära sina pojkar. Det är en tradition som har pågått i tusentals år och för mina judiska vänner är det en självklarhet. Man ifrågasätter inte det alls. Så varför tror vi i Sverige att vi har något inflytande i denna fråga? Men det kanske är bra att debatten kommer, den som lever få se.

Pride nästan slut

Pride är nästan slut, i alla fall för mig. Ska bara hämta folkpartiets grejer i tältet och köra dem till kansliet. Det har varit intensivt men jättekul. Våra seminarier var bra och välbesökta, vädret var helt ok förutom när den lille norrmannen som vann schlagertävlingen skulle sjunga, då öppnade sig himlen och nästan dränkte schlagerhomosarna som tappert stod kvar.

Det var också kul att min strejta barndomsvän Henrik som är snickare kom upp till Stockholm denna helg och och hängde med oss i parken. Han hade jättekul.

Vi hade (äntligen) fått tillräckligt med pengar för att ha ett fint tält inne i Pridepark. I vanliga fall brukar det vara väldigt stökigt och massor med informationsblad överallt. Vi valde i år att hålla det enkelt och då hölls det också rent.

Paraden var också bra. Vi hade en fin veteranbil och alla var glada. Nyamko Sabuni, Lotta Edholm, Barbro Westerholm och flera andra av våra folkvalda gick med i tåget. Och Alexander Bard såklart.

Nästa år ska jag lobba för att det finns en sektion som heter "Stolta heterosexuella". Då kan alla ni som står och tittar på istället gå med i paraden, ni slipper "bekänna färg" och gå under till exempel arga anarkisters banderoll. För vi vill att ni ska gå med, det handlar om mångfald, acceptans och tolerans. Detta rör alla människor inte bara HBT-personer. Och visst ser de som går i paraden ut att ha mycket roligare än de som bara står och tittar på. Så häng med nästa år!