Äntligen dags för valrörelse

Jag är en typiskt politiskt aktivist, jag gillar att vara ute och träffa människor, arrangera seminarium och att sammanföra människor som har samma mål för att tillsammans arbeta mot dessa. Jag tycker inte om det politiska maktspelet som väldigt ofta handlar om att behålla sina uppdrag och betydligt mindre om att påverka samhället. Den maktfullkomliga revirpinkande politikertypen göder bara politikerföraktet och tröttar ut mig.

Jag har varit kluven inför denna valrörelse och känt att det inte ska bli så roligt att kampanja. Fastän jag gjorde ett bra internt provval till stadsfullmäktige, jag hamnade på 18 plats så blev jag flyttad till plats nummer 6 i min krets. Vi har totalt 6 kretsar i Stockholm. Man menar att erfarna personer måste stå före mig och sen måste vi ha fler kvinnor på just listan jag är med på. Eftersom vi har totalt 15 mandat inklusive reserver och jag hamnade på plats nummer 18 i provvalet valde jag att inte ta någon strid när listorna skulle spikas. Jag tänker att min tid kommer i nästa val och jag är övertygad om att jag kommer att göra en bra personvalkampanj och få många kryss och då kommer jag att få fler nämnduppdrag efter valet, även om jag inte får en plats i fullmäktige. Och det känns bra i dagsläget.

Kluvenheten har nu gått över i en övertygelse om att kampanja stenhårt för att Alliansen ska sitta kvar nästa mandatperiod. När jag hör vilken retorik de grönröda använder samtidigt som dom har anpassat sig totalt till Alliansens politik blir jag uppriktigt sagt förbannad. Varför ska svenska folket luras av en socialdemokrati som inte kommer med något nytt. Det är samma gamla passiviserande bidragspolitik man går på val till nu som under Göran Persson. Precis den politik som människor röstade bort 2006 säger socialdemokraterna att vi ska återgå till. De som tjänar pengar ska betala för de som inte arbetar. Det handlar om att omfördela pengar, och som det så fint låter utjämna klyftorna. De som arbetar ska betala mer till de som inte arbetar. Samtidigt har man accepterat 95 procent av de skattesänkningar som Alliansen genomfört. Så allt är tom retorik. Varför skulle människor rösta på en total grönröd försåtlig röra när de har en Allians av fyra borgerliga partier som tagit ansvar och kommer att fortsätta göra efter valet?

Och är det någon på allvar som tror att de grönröda inte när som helst kommer att drabbas av en svekdebatt? Tror ni Lars Ohly och hans kommunistkompisar är nöjda med de grönrödas skuggbudget?

När tror ni vänstern backar?

Vänsterpartiet har gjort ett uselt EP-val. De rasade med mer än sju procent och har nu endast ett mandat i parlamentet.

Lars Ohly gör den kloka analysen: "Det har varit ett hinder i valrörelsen att vi är så kritiska till EU att vi vill gå ur samtidigt som vi går in och gör jobbet där EU har makt Det kan människor ha svårt att förstå".

No shit! Vem förstår hur en EU-kritiker i parlamentet ska göra sin röst hörd? Tror någon tänkande människa överhuvudtaget att en kommunist från Sverige ska kunna påverka EU och framför allt när personen i fråga tycker att EU är något katten släpat in? Det säger sig självt att det är dömt att misslykas.

Varför tror vänsterpartiser att vi har större möjlighet att skapa fred, en bättre miljö och goda förutsättningar för alla människor i Europa om vi står UTANFÖR ett samarbete? Hur kan vi påverka då? För mig är det en gåta och uppenbarligen är jag inte den enda som är förvirrad.

Miljöpartiet kastade ut sitt EU-motstånd och gjorde ett bra val, klart att vänstern måste göra samma sak för att lycka klamra sig fast i riksdagen.

Men det som är mest anmärkningsvärt, och som gör att folk tar avstånd från vänstern, är att de inte förstår att deras politik, som grundar sig på en rutten ideologi som är orsaken till hundratals miljoner människors död, inte lockar några människor.

Läs vad andra bloggare tycker: motpol, brumbjörn, Mats G Nilsson, politikerbloggen.

Artikel i Folkpartinytt

Följande artikel har jag skrivit i en medlemstidning.

Hur skapas politiskt engagemang?

Hur får man folk att engagera sig politiskt? Och hur håller man den egna energin uppe? Frågor de flesta ställer sig när man som ideell politiker sitter i långa, kanske lite tråkiga möten.

Här vill jag dela med mig av min erfarenhet.

För det första. Ha kul! Sök dig till de som du trivs med, man måste ha roligt tillsammans. Jag brukar tänka att de som jag jobbar med i politiska sammanhang med ska vara människor som jag kan bjuda på middag eller åka på semester med.

För det andra. Hitta dina kärnfrågor. Om du inte driver frågor du brinner för så är det meningslöst. En läpparnas bekännelse betyder ingenting, det är genom ditt handlande som du skapar förtroende hos andra och hos dina väljare. Ditt engagemang måste vara äkta. Att vara populist och hitta stoppa fingret i vädret och känna vart vinden blåser genomskådas. Själv är jag engagerad i HBT- och sekulariseringsfrågor, ofta är de samma sak. Och sen vill jag jobba med stadsbyggnadsfrågor. Jag är övertygad om att vi kan låta världens vackraste huvudstad växa och ända behålla dess unika miljö och samtidigt bygga hållbart.

För det tredje. Hitta ditt forum. Det finns massor med nätverk inom folkpartiet, Liberala Kvinnor, Gröna Liberaler, HTB-liberaler o s v. Det är här du kan hitta jämlikar och tillsammans driva frågor. Det går otroligt mycket lättare om man inte driver en fråga helt ensam, som grupp kan är det lättare att påverka. Det är också mycket roligare att kampanja i en valrörelse om du gör det med dina vänner.
Jag har förutom i min lokalförening engagerat mig i Liberati och får i detta internetbaserade nätverk utlopp för mitt engagemang. Nätverket består av liberala eldsjälar och debatten drivs i huvudsak på internet och inte genom fysiska möten. Detta gör att folk som inte annars hinner engagera sig politiskt kan delta i samtalet.

Liberati är uppbyggt i tre skikt. Dels finns det en facebook-grupp, idag runt 360 personer. Ur denna kan man rekryteras till en mejllista som finns som en yahoo-grupp och idag består av ca 70 personer. Det är här debatten förs. En mindre grupp sköter det praktiska med seminarier, hemsida, Almedalen o s v. Liberatisterna kallar sig pragmatiska liberaler och vi har en programförklaring som ligger på vår hemsida: www.liberati.se Vi har också ett program för sekularisering och nu i vår kommer även ett migrationsprogram.

Vill man vara med i nätverket är det av vikt att man delar våra grundvärderingar. Är man till exempel emot invandring, globalisering och frihandel har man inget att hämta i Liberati. Ingen bestämmer enskilt vilka frågor vi ska driva. Praktiskt går detta till så att någon på listan lägger ut en tråd och ser om det finns något intresse för frågan. Denna kan leda till ett program, en artikel eller ett seminarium. Det är ett väldigt spännande sätt att bedriva politik på, helt okonventionellt och otroligt dynamiskt.

Så engagera dig i en fråga du brinner för, hitta vänner och hitta ditt forum. Och glöm som sagt inte att politik är kul!

Seved Monke
Vice ordförande FP Hägersten samt medlem i Liberati