Nu rasar SD i mätningarna. Svenska folket har inte gått på deras försåtliga retorik. Att demonisera en grupp människor för att dom tillhör en annan religion är inte bara kontraproduktivt, det är vidrigt. Att Åkesson och hans kompisar inte drar sig för att inspireras av nazityskland är vedervärdigt.
Till och med i Landskrona rasar SD. Detta är inte så konstigt när SDs representanter försöker göra politik av en tragiskt händelse på en parkeringsplats. Nej, SD-anhängare lägg ner, svenska folket är inte rasister hur mycket ni än önskar det. Gå ut i solen och drick en öl eller vad ni nu gör till vardags, men sluta upp med era lönlösa försök att hetsa svenska folket mot de som kommer från andra länder och har en annan religion.
Martin Ängeby skriver också om SD på Liberatis hemsida. Likaså Christer Sörliden.
måndag 24 maj 2010
fredag 21 maj 2010
Alliansens nätaktivister fortsätter att organisera sig.

Igår var jag på ett seminarium med Martina Lind och Mark Klamberg. Det blev ett väldigt intressant samtal där vi bland annat pratade om hur sociala medier kommer att påverka valrörelsen och vad vi som är aktiva fritidspolitiker på nätet kan göra för att säkra att Alliansen sitter kvar efter nästa val.
Maria Byström aka Tinnitussan var där. Duktiga Camilla "Retorikiska" Eriksson likaså. En främmande fågel som förgyllde vår kväll var Fredrik "Tokmoderaten" Antonsson. Mycket roligt att Fredrik tog initiativet och frågade mig via facebook om han kunde komma på seminariet så jag kunde kontakta ansvarig och självklart få ett ja till svar. Det är just så vi ska arbeta i framtiden, strunta i partiböcker och nätverka med människor som vill gemansam sak.
För mig är framgångreceptet att samarbeta. Alla Allianspartier måste hjälpa varandra att nå ut med vårt budskap. Eftersom ansvariga inom Alliansen inte kommer vidare i sina diskussioner om hur detta samarbete ska gå till tog vi igår saken i egna händer och den 7/6 kommer vi i Alliansen som bloggar ha ett möte. Så Mary, Annika, Adam, Kent, Per, Magnus, Fredrick, Peter, Per, Amanda, Johan m fl, lägg in detta datum i era kalendrar. Vi återkommer med tid och plats.
Per Altenberg och Mark Klamberg skriver också om detta.
Etiketter:
Alliansen,
Camilla Eriksson,
Fredrik Antonsson,
Maria Byström,
Mark Klamberg,
Martina Lind
Semiarium om situationen i Östeuropa med Birgitta Ohlsson, Martin Ängeby m fl
Missa inte detta intressanta seminarium.
Tillsammans för liberal demokrati i Östeuropa
Liberalismen har växt sig starkare i Europas nya demokrati er under de senaste decennierna. Den liberala kampen för att främja den demokratiska utvecklingen i Östeuropa präglas av tuffa omständigheter. Homofobi, nationalism, brist på yttrandefrihet och andra civila rättigheter utgör enbart några exempel.
Folkpartiet bjuder in till denna konferens där Europaminister Birgitta Ohlsson är värd med talare från Ryssland, Litauen, Serbien, Vitryssland och Moldavien. Vi diskuterar även erfarenheter från andra internationella organisationer tillsammans med Freedom House, Friedrich Naumann Stiftung och The Liberal International.
Välkommen!
Datum: 28 maj 2010 Tid: 10.00 – 15.00
För plats och anmälan: skicka ett mail till fredrik.svensson@riksdagen.se
10.00 Welcome by Martin Ängeby, Secretary-General of The Swedish International Liberal Centre.
10.15 Key note speech: The Role of Liberalism in a Liberal Democracy by Ms Birgitta Ohlsson, Minister for European Affairs, Sweden.
10.30 Panel 1 – Why are minority rights at the heart of the liberal agenda?
Panelists: Nenad Prokic, Member of Parliament, Liberal Democratic Party of Serbia LDP, Eduardas Platovas, Board Member, Lithuanian Gay League, Emil Kirjas, Secretary-General International Liberal, Lisa Mootz, Editor of the publication Nations in Transit, Freedom House Europe, Maxim Reznik, Chariman of the St. Petersburg branch of the Russian United Democratic Party Yabloko, Chair: Ms Birgitta Ohlsson
11.45 Comments from the floor
12.15 Snack Lunch
13.30 Panel 2 – Liberal economy without civil liberties
Panelists: Victor Guzun, Vice President, Moldova Liberal Party AMN, Anastasiya Falei, International Secretary of Belarusian Liberal Party of Freedom and progress, Dr Christian Taaks, Board of Directors, Friedrich Naumann Stiftung FNS, Matt Brady, Program Director, Freedom House USA, Chair: Mr Olle Schmidt MEP
14.30 Comments from the floor
15.00 Closing remarks by Martin Ängeby, Secretary-General of The Swedish International Liberal Centre and Birgitta Ohlsson, Minister for European Affairs
Tillsammans för liberal demokrati i Östeuropa
Liberalismen har växt sig starkare i Europas nya demokrati er under de senaste decennierna. Den liberala kampen för att främja den demokratiska utvecklingen i Östeuropa präglas av tuffa omständigheter. Homofobi, nationalism, brist på yttrandefrihet och andra civila rättigheter utgör enbart några exempel.
Folkpartiet bjuder in till denna konferens där Europaminister Birgitta Ohlsson är värd med talare från Ryssland, Litauen, Serbien, Vitryssland och Moldavien. Vi diskuterar även erfarenheter från andra internationella organisationer tillsammans med Freedom House, Friedrich Naumann Stiftung och The Liberal International.
Välkommen!
Datum: 28 maj 2010 Tid: 10.00 – 15.00
För plats och anmälan: skicka ett mail till fredrik.svensson@riksdagen.se
10.00 Welcome by Martin Ängeby, Secretary-General of The Swedish International Liberal Centre.
10.15 Key note speech: The Role of Liberalism in a Liberal Democracy by Ms Birgitta Ohlsson, Minister for European Affairs, Sweden.
10.30 Panel 1 – Why are minority rights at the heart of the liberal agenda?
Panelists: Nenad Prokic, Member of Parliament, Liberal Democratic Party of Serbia LDP, Eduardas Platovas, Board Member, Lithuanian Gay League, Emil Kirjas, Secretary-General International Liberal, Lisa Mootz, Editor of the publication Nations in Transit, Freedom House Europe, Maxim Reznik, Chariman of the St. Petersburg branch of the Russian United Democratic Party Yabloko, Chair: Ms Birgitta Ohlsson
11.45 Comments from the floor
12.15 Snack Lunch
13.30 Panel 2 – Liberal economy without civil liberties
Panelists: Victor Guzun, Vice President, Moldova Liberal Party AMN, Anastasiya Falei, International Secretary of Belarusian Liberal Party of Freedom and progress, Dr Christian Taaks, Board of Directors, Friedrich Naumann Stiftung FNS, Matt Brady, Program Director, Freedom House USA, Chair: Mr Olle Schmidt MEP
14.30 Comments from the floor
15.00 Closing remarks by Martin Ängeby, Secretary-General of The Swedish International Liberal Centre and Birgitta Ohlsson, Minister for European Affairs
Etiketter:
Birgitta Ohlsson,
Martin Ängeby,
SILC,
yttrandefrihet
onsdag 19 maj 2010
Missa inte Mark Klamberg och Martina Lind i morgon kväll!
I morgon kväll ska jag på en paneldiskussion om politik och sociala medier med Mark Klamberg och Martina Lind. Mark är en av FPs största bloggare och han har inspirerat många av sina partivänner att bidra till debatten på Internet och på sociala medier. Martina är en otroligt begåvad tjej som ligger bakom bland annat sajten politometern och ta mig på orden nu, om det är någon i Sverige, förutom Brit Stakston, som har koll på hur Internet och sociala medier kommer att påverka den politiska utvecklingen i Sverige så är det hon. Peter Kjällkvist modererar och ska ha cred för att han är arrangör. Vill du följa med så anmäl dig här. Och tycker du att det är läskigt att gå själv så hör av dig till mig så går vi dit tillsammans.
Det kommer att bli otroligt intressant att höra vad dom två har att säga. Och det ska bli kul att träffa Fredrik Antonsson, aka Tokmoderaten IRL. Mary kan tyvärr inte komma. Men hoppas att några andra nätaktivister hittar dit.
Det kommer att bli otroligt intressant att höra vad dom två har att säga. Och det ska bli kul att träffa Fredrik Antonsson, aka Tokmoderaten IRL. Mary kan tyvärr inte komma. Men hoppas att några andra nätaktivister hittar dit.
Etiketter:
Mark Klamberg,
Martina Lind,
sociala medier
Självklart ska barnen i skolan få betyg från årskurs sex!
Jan Björklund fortsätter sin reformation av den svenska skolan. Nu föreslås det att barn får betyg från årskurs sex istället för årskurs åtta. Detta var onekligen på tiden. Varför skulle inte elever och föräldrar få reda på hur det går för barnen redan i årskurs sex? Och varför inte tidigare?
Alla ni som är mot tidiga betyg, vad är problemet? Allt snack om att muntliga omdömen räcker är bara dumt. Lärare, elever och föräldrar måste såklart prata med varandra men att inte ge barnen betyg från tidig ålder är att göra dom en stor otjänst.
Det skrämmande i den socialdemokratiska och vänsterpartistiska synen på kunskap är att man tycker att alla ska kunna precis lika mycket, och därför är betyg ett satyg som delar in barnen i olika grupper (läs klasser...), de som är duktiga och de som är mindre duktiga. I vänsterns värld är alla barn lika, och alla måste behandlas på samma sätt, kollektivet som ska likriktas står över individerna. Varför kan inte vänstermänniskor med ideologiska skygglappar förstå att barn har olika intressen precis som vuxna har olika intressen? Att en del barn intresserar sig för matematik och kemi och andra älskar språk. Att dessa barn får bra betyg i dessa ämnen leder till ett djupare intresse. På vilket sätt är detta negativt?
Och en fråga till alla er som är motståndare till betyg. Är inte betygen också ett strålande sätt att fånga upp de elever som inte hänger med och behöver extra stöd?
Läs gärna vad Helena von Schantz skriver om skolan och betyg. Rasmus Jonlund skriver också klokt som vanligt.
Alla ni som är mot tidiga betyg, vad är problemet? Allt snack om att muntliga omdömen räcker är bara dumt. Lärare, elever och föräldrar måste såklart prata med varandra men att inte ge barnen betyg från tidig ålder är att göra dom en stor otjänst.
Det skrämmande i den socialdemokratiska och vänsterpartistiska synen på kunskap är att man tycker att alla ska kunna precis lika mycket, och därför är betyg ett satyg som delar in barnen i olika grupper (läs klasser...), de som är duktiga och de som är mindre duktiga. I vänsterns värld är alla barn lika, och alla måste behandlas på samma sätt, kollektivet som ska likriktas står över individerna. Varför kan inte vänstermänniskor med ideologiska skygglappar förstå att barn har olika intressen precis som vuxna har olika intressen? Att en del barn intresserar sig för matematik och kemi och andra älskar språk. Att dessa barn får bra betyg i dessa ämnen leder till ett djupare intresse. På vilket sätt är detta negativt?
Och en fråga till alla er som är motståndare till betyg. Är inte betygen också ett strålande sätt att fånga upp de elever som inte hänger med och behöver extra stöd?
Läs gärna vad Helena von Schantz skriver om skolan och betyg. Rasmus Jonlund skriver också klokt som vanligt.
Etiketter:
betyg,
FP,
Jan Björklund,
skolpolitik
måndag 17 maj 2010
Om Liberala bloggare, netroots och politik på Internet
Beträffande debatten om netroots publicerar Expressen idag en artikel jag har skrivit om mitt nätverk Liberala bloggare kontra det socialdemokratiska netroots. Här följer hela artikeln:
Folkpartiet har valt en helt annan väg och försöker inte som socialdemokraterna centralstyra medlemmars åsikter inom sociala medier.
Den senaste tiden har det skrivits mycket om politik och sociala medier. Enligt min uppfattning missbedömer eller medvetet missuppfattar politiker engagemanget hos människor som är aktiva inom sociala medier som bloggar, facebook och twitter. Dagens politiker vill inte förlora kontroll men interaktiviteten på Internet är just okontrollerbar, personer utan partitillhörighet sluter sig samman och driver samma fråga. Tydliga exempel på detta är FRA-och vargjaktsdebatten. Människor med helt olika politiska uppfattningar slöt sig samman på olika sociala medier för att göra gemensam sak och alla försöka att kontrollera kommer att falla platt.
En medborgare som är aktiv på nätet och ställer en fråga till en politiker som inte svarar kommer att vända sig till någon annan som gör det, eller någon annan grupp av människor på nätet som är engagerad i samma fråga. Många av dagens traditionella politiker ignorerar dessa politiskt aktiva människor som finns på sociala medier och detta leder till att politiker för varje dag som går förlorar inflytande.
Socialdemokraterna har sitt numera ökända bloggnätverk netroots, som enligt Erik Laakso (Expressen 10/5) är en megafon och hejarklack till Mona Sahlin. Enbart förtrodda, utvalda bloggare får ta del av information som sedan ska spridas. Detta nätverk av bloggare fungerar som partiets förlängda arm. För drygt ett halvår sedan startade jag ett nätverk som heter Liberala bloggare. Anledningarna var flera, för det första behöver politiker lära sig blogga, många ser tekniken som ett hinder istället för en möjlighet. För det andra ger det större genomslag och mer inflytande om personer som skriver om samma frågor länkar till varandra. För det tredje fungerar nätverket som en social mötesplats på nätet där man lär känna folk som är politiskt aktiva över hela landet. Idag är vi 95 personer som är med i Liberala bloggare och det skrivs ett 15-tal blogginlägg av nätverkets medlemmar dagligen.
Vad är då skillnaden mellan Liberala bloggare och sossarnas netroots? Jo, Liberala bloggare är inte centralstyrt. Gruppens medlemmar får ibland information från partiledningen skickade till sig men denna information går till alla som är med. De som vill skriver sedan om detta men det finns inte något försök till styrning. Inflytelserika folkpartistiska tjänstemän har förstått att människor som är aktiva på nätet och därför har Liberala bloggare blivit en stor framgång. Alla som är med i nätverket är delaktiga i debatten på sina egna villkor och det är inte ett fåtal särskilt utvalda som får ta del av exklusiv information. Socialdemokraternas inställning till sociala medier visar på en odemokratisk medborgarsyn.
I veckan släpptes boken “Politik 2.0” av Brit Stakston som är en manual för personer som vill lära sig använda sociala medier och Internet för att driva politik och kommunicera med medborgarna. Boken är ett barn av sin tid och att den har skrivits är ett tydligt tecken på att många ledande politiker inte har något intresse av att möta det enorma engagemang som finns bland människor på nätet. Etablissemanget vill inte förlora kontroll och därför väljer man att inte se den politiska potential som finns bland aktiva människor på sociala medier. Detta är djupt tragiskt. Demokrati handlar i grunden om medborgardialog, medborgare och politiker diskuterar samhällsfrågor och detta driver utvecklingen framåt. I och med sociala medier och bloggar kan tusen och åter tusentals människor göra sina röster hörda. Detta borde ses som en fantastiskt möjlighet och en revitalisering av demokratin men istället möts människor som är politiskt aktiva på nätet i väldigt hög grad av kalla handen av de redan etablerade politikerna.
Vad är ni politiker så rädda för? Att prata med medborgarna? Att någon i befolkningen för fram sin åsikt? Att någon på nätet skulle kunna mer än er i någon fråga och att ni måste korrigera er? Oavsett vad era rädslor är måste ni förstå att en stor politisk aktivitet finns på nätet och växer för varje dag. Varför inte fånga upp detta engagemang och börja föra en aktiv dialog med medborgarna?
Fler och fler människor upptäcker fördelarna med sociala medier och vill göra sin röst hörd. Att många politiker inte vill se detta som en enorm möjlighet till breddning av det politiska samtalet och en förnyelse av demokratin är att val dom har gjort, men att stoppa huvudet i sanden och låtsa som om allt fortsätter som vanligt är inte bara kontraproduktivt, det ger ett enfaldigt intryck och spär på politikerföraktet.
Erik Laakso tycker jag drar fel slutsatser av hans artikel i Expressen och jag tycker att han är otydlig. Mer om detta i morgon. Rasmus Jonlund skriver att politiskt bloggande passar oss liberaler utmärkt. Fredik Sneibjerg skriver om varför bloggande är så bra för oss fritidspolitiker. Per Pettersson kritiserar både mitt och Erik Laaksos inlägg.
Linnéa Darell och Rosie Rothstein skriver också om Liberala bloggare.
Folkpartiet har valt en helt annan väg och försöker inte som socialdemokraterna centralstyra medlemmars åsikter inom sociala medier.
Den senaste tiden har det skrivits mycket om politik och sociala medier. Enligt min uppfattning missbedömer eller medvetet missuppfattar politiker engagemanget hos människor som är aktiva inom sociala medier som bloggar, facebook och twitter. Dagens politiker vill inte förlora kontroll men interaktiviteten på Internet är just okontrollerbar, personer utan partitillhörighet sluter sig samman och driver samma fråga. Tydliga exempel på detta är FRA-och vargjaktsdebatten. Människor med helt olika politiska uppfattningar slöt sig samman på olika sociala medier för att göra gemensam sak och alla försöka att kontrollera kommer att falla platt.
En medborgare som är aktiv på nätet och ställer en fråga till en politiker som inte svarar kommer att vända sig till någon annan som gör det, eller någon annan grupp av människor på nätet som är engagerad i samma fråga. Många av dagens traditionella politiker ignorerar dessa politiskt aktiva människor som finns på sociala medier och detta leder till att politiker för varje dag som går förlorar inflytande.
Socialdemokraterna har sitt numera ökända bloggnätverk netroots, som enligt Erik Laakso (Expressen 10/5) är en megafon och hejarklack till Mona Sahlin. Enbart förtrodda, utvalda bloggare får ta del av information som sedan ska spridas. Detta nätverk av bloggare fungerar som partiets förlängda arm. För drygt ett halvår sedan startade jag ett nätverk som heter Liberala bloggare. Anledningarna var flera, för det första behöver politiker lära sig blogga, många ser tekniken som ett hinder istället för en möjlighet. För det andra ger det större genomslag och mer inflytande om personer som skriver om samma frågor länkar till varandra. För det tredje fungerar nätverket som en social mötesplats på nätet där man lär känna folk som är politiskt aktiva över hela landet. Idag är vi 95 personer som är med i Liberala bloggare och det skrivs ett 15-tal blogginlägg av nätverkets medlemmar dagligen.
Vad är då skillnaden mellan Liberala bloggare och sossarnas netroots? Jo, Liberala bloggare är inte centralstyrt. Gruppens medlemmar får ibland information från partiledningen skickade till sig men denna information går till alla som är med. De som vill skriver sedan om detta men det finns inte något försök till styrning. Inflytelserika folkpartistiska tjänstemän har förstått att människor som är aktiva på nätet och därför har Liberala bloggare blivit en stor framgång. Alla som är med i nätverket är delaktiga i debatten på sina egna villkor och det är inte ett fåtal särskilt utvalda som får ta del av exklusiv information. Socialdemokraternas inställning till sociala medier visar på en odemokratisk medborgarsyn.
I veckan släpptes boken “Politik 2.0” av Brit Stakston som är en manual för personer som vill lära sig använda sociala medier och Internet för att driva politik och kommunicera med medborgarna. Boken är ett barn av sin tid och att den har skrivits är ett tydligt tecken på att många ledande politiker inte har något intresse av att möta det enorma engagemang som finns bland människor på nätet. Etablissemanget vill inte förlora kontroll och därför väljer man att inte se den politiska potential som finns bland aktiva människor på sociala medier. Detta är djupt tragiskt. Demokrati handlar i grunden om medborgardialog, medborgare och politiker diskuterar samhällsfrågor och detta driver utvecklingen framåt. I och med sociala medier och bloggar kan tusen och åter tusentals människor göra sina röster hörda. Detta borde ses som en fantastiskt möjlighet och en revitalisering av demokratin men istället möts människor som är politiskt aktiva på nätet i väldigt hög grad av kalla handen av de redan etablerade politikerna.
Vad är ni politiker så rädda för? Att prata med medborgarna? Att någon i befolkningen för fram sin åsikt? Att någon på nätet skulle kunna mer än er i någon fråga och att ni måste korrigera er? Oavsett vad era rädslor är måste ni förstå att en stor politisk aktivitet finns på nätet och växer för varje dag. Varför inte fånga upp detta engagemang och börja föra en aktiv dialog med medborgarna?
Fler och fler människor upptäcker fördelarna med sociala medier och vill göra sin röst hörd. Att många politiker inte vill se detta som en enorm möjlighet till breddning av det politiska samtalet och en förnyelse av demokratin är att val dom har gjort, men att stoppa huvudet i sanden och låtsa som om allt fortsätter som vanligt är inte bara kontraproduktivt, det ger ett enfaldigt intryck och spär på politikerföraktet.
Erik Laakso tycker jag drar fel slutsatser av hans artikel i Expressen och jag tycker att han är otydlig. Mer om detta i morgon. Rasmus Jonlund skriver att politiskt bloggande passar oss liberaler utmärkt. Fredik Sneibjerg skriver om varför bloggande är så bra för oss fritidspolitiker. Per Pettersson kritiserar både mitt och Erik Laaksos inlägg.
Linnéa Darell och Rosie Rothstein skriver också om Liberala bloggare.
fredag 14 maj 2010
Läsvärt inlägg i SvD idag
I SvD idag kan man läsa en underhållande text som borde intressera alla som har övervägt att rösta på Miljöpartiet. Läs också Maria Wetterstrands kommentar, att MP kan uppfattas som utvecklingsfientliga... Hmmm... jag undrar varför?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)