Härvan om sossarnas fulspel växer...

Alla som såg partiledarutfrågningen med Fredrik Reinfeldt igår kan inte ha missat att en läkare som svarade på frågor sjukförsäkringen var en socialdemokratisk valarbetare. Detta är såklart generande för SVT men framför allt för socialdemokratin. Man kan inte vinna röster genom att prata om sin politik och istället måste man använda sig av fula knep. Jag är övertygad om att detta inte ger något ökat stöd, istället ökar det bara på folkets förakt mot Mona Sahlin.

Som om det inte skulle vara tillräckligt så ljuger dessutom läkaren, vilket pressekreteraren på Samhall kan intyga. Det går inte till så som den S-märkte läkaren påstår.

Maria Wetterstrands tomma ord...

I partiledardebatten idag påstår Maria Wetterstrand att otrygghet inte skapar jobb men trygghet skapar jobb. Och det är lätt att välja mellan otrygghet och trygghet. Men hur höjda skatter skapar trygghet och mer jobb är inget Wetterstrand diskuterar vidare. Jag misstänker att många väljare skulle vilja ha en förklaring.

Det är tröttsamt att gång på gång se den grönröda röran gång på gång demonisera Alliansen och kritisera oss för att skapa otrygghet. Alliansen står för arbetslinjen, det vill säga det ska löna sig att arbeta och alla som kan ska arbeta efter egen förmåga. Hur kan detta vara orättvist? Alliansens politik gör att fler bidrar till sin egen försörjning vilket är en förutsättning för att vi ska klara framtidens utmaningar. Vad är problemet? Vad har ni grönröda själva för förslag? Ni accepterar 68 miljarder av 71 miljarder skattesänkningar och samtidigt tjatar ni om att Alliansens politik slår mot dom svaga? Kan ni grönröda inte komma med något själv? Är allt ni har tom tröttsam retorik?

Tack och lov har svenska folket redan genomskådat de rödgröna och jag kommer att bli väldigt förvånad om Alliansen inte vinner valet om tre månader med en jordskredsseger.

Läs gärna Camilla Erikssons retoriska analys av Fredrik Reinfelds inlägg i debatten här.

Rasmus Jonlund bloggar också om partiledardebatten.

Så genomskådade svenskarna till slut de grönrödas försåtliga retorik...

Dagens opinionsmätning är glädjande, ordningen är återställd och Alliansen leder igen. Förr eller senare genomskådas populism och de grönrödas underskattande av svenska folkets intelligens straffar nu ut sig.

Förtroendet för Mona Sahlin och Thomas Östros är i botten och detta är inte alls konstigt. Folk tror helt enkelt inte på vad dom säger. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg får skyhöga förtroendesiffror. Varför? Jo, just för att de är ärliga, driver en ansvarsfull politik och försöker inte föra väljarna bakom ljuset.

Sahlin och Reinfeldt lovar skattesänkningar...

Såg precis en debatt mellan Reinfeldt och Sahlin. Direkt kom man in på skatterna. Reinfeldt kör vidare på förra valets vinnare, arbetslinjen och uppenbarligen har han och han medarbetare valt rätt spår. Han låter klok, ansvarsfull och eftertänksam. Han säger att skatterna måste vara lägre än de historiskt varit eftersom det är ett incitament för att folk arbetar mer. För mig som egenföretagare är detta samband självklart.

Mona framstår som osäker och mindre spontan. Hon har övat in vad hon ska säga och försöker i var och varannan mening få med orden rättvisa och klassklyftor.

Sen har Sossarna uppenbarligen gjort analysen att folk tycker det är häftigt att betala skatt? Vi har ett ohyggligt högt skattetryck, ett av världens högsta, och då vill Mona, Peter Eriksson och Lars Ohly höja skatten än mer? Förstår dom inte hur människor fungerar? Deras analys är uppriktigt sagt helt verklighetsfrånvänd.

Men för att göra debatten ännu mer förvirrande så säger lovar Monas gäng skattesänkningar med 12 miljarder till pensionärerna. Hur dessa massiva sänkningar ska finansieras kan hon inte riktigt svara på. Är det någon mer som tycker att Ohlyansen har problem med trovärdigheten? Hur mycket vill MP höja skatten med? Jag läste 40 miljarder? Och vad vill Lars Ohly?

Kent Persson har presenterat veckans bloggdebatten som är just "Skatterna".

Läs vad andra bloggare har för åsikter om skatterna: Niklas Odelberg, Klamberg, Wendt, Jonlund, Gucciflatan, Per Altenberg, Frykman, Hans Åberg,

Fredrik vann och Mona var pressad

I går kväll var det debatt mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt i Kvällsöppet. Många S-debattörer hoppades på att Mona skulle ta tillbaka initiativet. Ni kan läsa Magnus Ljungqvist artikel där han förutspådde hur debatten skulle gå som inte besannades här. Jag följde också Peter Anderssons twitterflöden och besvikelsen lyste igenom trots glada tillrop.

För mig var det uppenbart att Reinfeldt vann. Han har självförtroendet i ryggen, något som Mona saknar. Jag tror att Mona är väldigt pressad, dels har hon bara stöd från var femte väljare men förutom det är även stödet inom socialdemokratin väldigt lågt. Uppriktigt sagt, vem skulle inte bli pressad i en sådan situation? När jag följde twitterflödena igår så kom Toblerone upp gång på gång. Folk har inte glömt.

Jag tycker det är märkligt att man inte kan bedöma Mona Sahlin och S utifrån vad de vill göra idag, men uppenbarligen fungerar det inte så. Jag tycker man skulle nagelfara den politik som Mona vill driva bland annat tillsammans med kommunister. Vill svenska folket ha Lars Ohly på en ministerpost? Hur ska S kunna få igenom sin politik, hur ska till exempel klimatsmart el försäkras genom kärnkraft, om MP ska vara med och bestämma? Det är frågor man måste ställa sig.

Läs vad andra bloggar tycker: Per Altenberg skriver om rädslan politik. Kent Persson skriver om Reinfeldts goda självförtroende. Ankersjö skriver kort. Adam Cwejman, LUF-ordföranden, skriver också klokt som vanligt. Missa inte heller Hans Åbergs nya blogg.

6-0 Reinfelt Sahlin

Om man ser till väljarnas förtroende är stödet för Reinfelt skyhögt högre än deras förtroende för Sahlin. Läs själv Synovates undersökning. Till och med när det gäller att ingjuta hopp inför framtiden vinner Reinfelt.

Väljarna har förstått det som varken Östros eller sossarnas strateger har förstått, att krisen inte går att skylla på Alliansen. Vi är mitt uppe i en global kris och svenskarna har förstått detta. Anders Borg måste vara en av Sveriges skarpaste hjärnor och jag tror många känner sig trygga med honom vid rodret. Dessutom är han inte en tråkig politiker, han är medial och sticker ut.

Socialdemokraterna har verkligen en lång uppförsbacke. Dock är moderaternas storlek ett bekymmer för de övriga allianspartierna. Hägglund kom med ett väldigt konstigt utspel som rör frågor som knappast någon tar på allvar. Deras partisekreterare hyllar Anna Anka och förstår inte att det hela hennes mediakupp är regisserad av skickliga PR-konsulter. Deras kvinnoförbund blir såklart tvingade att gå ut och ta avstånd och svenska folket tycker att KD är än mer förvirrat.

Jag tror som DN-skribenten, att inför valet om ett år, kommer Reinfeldts höga siffror bidra till att Alliansen med stor sannolikhet vinner valet. Men samtidigt tror jag att när det drar ihop sig kommer andra partier bli mer granskade och får mer uppmärksamhet. Folkpartiets och Centerns frågor kommer att dra röster från moderaterna. I den rödgröna röran kommer vänsterpartiet att göra allt för att socialisera Sverige, och meningsskiljaktigheterna kommer att vara väldigt djupa. Väljarna kommer att se detta, även om de rödgröna idag med påklistrade leenden visar en enig fasad. Eller vad tror ni? Kommer alliansen att drabbas av samma splittring?

Mona Sahlins mardröm fortsätter...

Mona Sahlins mardröm fortsätter.
Hon har bara stöd av 20 procent av väljarna och bara varannan sosseväljare tror att Mona Sahlin skulle bli en bättre stadsminister än Fredrik Reinfeldt. Detta är såklart ett uselt betyg och ett jätteproblem för Sahlin. Politik handlar om förtroende och det är inte mycket som talar för att hon ska hinna återskapa detta när det bara är ett år kvar till valet.

När Sahlin valdes till partiordförande efter Göran Persson så skrek alla efter förnyelse. Valet förlorades på grund av att socialdemokratin hade regerat för länge hette det. Man rannsakade sig själv och många socialdemokraterna var förmodligen uppriktiga i sin önskan att förnya partiet. Men så visade väljarundersökningar att opinionen ledde med 19 procentenheter och förnyelsearbetet lades på is. Förmodligen tänkte man att här det bara att vänta ut Alliansen och om fyra år är ordningen återställd.

Mitt i detta deklarerar Sahlin och MPs båda språkrör att de ska gå till val tillsammans. Och detta leder till att vänstersossarna flippar fullständigt och bokstavligen tvingar Mona att bjuda in vänsterpartiet i samarbetet. Nu ser vi resultatet, det är näst intill dött lopp mellan blocken, vänsterblocket har just nu ett litet övertag. Men när väljarna ska säga sitt om ett år är jag övertygad om att Alliansen vinner. Detta på grund av trovärdigheten. Den rödgröna röran till vänster är inte ett trovärdigt regeringsalternativ. Regeringsdugligheten kommer att avgöra nästa val, precis som valet 2006. Och detta är inte bara önskvärt, utan även nödvändigt för den förväntade socialdemokratiska förnyelsen.

Läs vad andra bloggare tycker: Erik Laakso, , Röda Malmö och Spikharry´s blogg.

Andra liberala bloggar: Sebastian Hallén, 1000 chanser och Adam Cwejman.

Två citat från våra politiker..

Citat ett: "– Det är ju inte ett vanligt val. I ett vanligt val har vi högre ambitioner"

Citat två: "– Väljarna är rationella, de inser att EU-valet inte är lika avgörande för deras vardag och framtiden"

Dessa två citat kommer från socialdemokraternas partisekreterare Ibrahim Baylan och moderaternas partiordförande Fredrik Reinfeldt.

Är det någon som undrar varför valdeltagandet förväntas bli jättelågt när lågt när två inflytelserika politiker uttrycker sig som dom gör? Frågan man ska ställa sig är varför dom far med osanning? 60 procent av de frågor som behandlas i kommun- eller landstingsfullmäktige berörs indirekt eller direkt av EU-beslut. Är det för att frågorna är för komplicerade att sätta sig in i? Okunskap?

Och varför skicka en EU-kritiker och en kreationist till Europaparlamentet? Det borde vara våra absolut skarpaste politiker som vi väljer för att representera Sveriges intressen. Eller någon som vi vet levererar i parlamentet.

Nej, att företrädare för våra största partier inte tar EP-valet på allvar är direkt pinsamt och vi borde ställa större krav på våra folkvalda.